Socratis röst från Eliseen

Socrates personifierade under upplysningen, tidens strävanden till människans idealtillstånd; ”frihet, jämlikhet och broderskap” – sanning baserad på förnuft, helt avhängigt av fred.

Axel Gabriel Silverstolpe publicerade sin dikt ”Socratis röst från Eliseen” i Stockholms Posten den 3 augusti 1794. Socrates tittar ner från sin himmel, skådande de fasor som drabbat Europa och därmed grusat förhoppningen om en ny värld byggd på dessa sanna förnuftets grundstenar.

Silverstolpe lägger i Socrates mun sin djupa besvikelse över hur sanningen blivit våldtagen: – Och du som tror ännu att sanning blir belönt. Se här, jag räcker dig den bägare jag druckit.

Redan året därpå 1795 publicerar så Åhlström en genial tonsättning i Skaldestycken satte i Musik del III av dikten. Musiken förstärker förtvivlans röst med spänningsladdade melodiska språng och ett olycksbådande hetsigt ackompanjemang i klaveret.

"Socratis röst från Eliseen" av Silverstolpe. Här framförd av Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #6 på skivan NU

Du själ utav min själ, du, för vars sak jag dött,

Än, Sanning! Ej ditt Ljus en lycklig jord beskiner,

Och, hädad för de verk som dina strålar fött,

Du gråter, halv-förkvävd bland Seclernes ruiner.

När Philosophen än sig reser till ditt värn,

Dess fackla släckes ut, dess röst är tystad vorden,

Och undan tända bål, och Guillotiners järn

Du vankar än i dag en främling uppå jorden.

Europa blunda vill - Gå, Fördom! Lagerkrönt

Res skyar mot den dag som på ditt öga stuckit

- Och du, som tror ännu att sanning blir belönt,

Se här, jag räcker dig den bägare jag druckit.

Äldre Bon Mots

PS Jämför gärna med förra månadens Bon Mot om livets växlingar skildrat av Lasse Lucidor

Det eviga

En något mer hoppfull dikt över sakernas tillstånd i världen och möjligheterna till förändring till det bättre ger Esaias Tegnér i sin berömda dikt "Det Eviga".

Sanningen i upplysningstidens uttydning är central i Tegnérs dikt. Det pacifistiska budskapet är starkt betonat: Vad Våldet må skapa är vanskligt och kort; Det dör som en stormvind i öknen bort.

Åhlström var snabb att sätta denna ursprungliga version av dikten i musik. Här är melodiken mjuk och behaglig och rytmen har Åhlström lånat från den nya dansen på modet år 1810, valsen.  

"Det eviga", med text av Esaias Tegnér. Här framförd av Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #7a på skivan NU

Väl formar den starke med svärdet sin värld,

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd,

Och örnarna fällas i flygten.

Vad Våldet må skapa är vanskligt och kort;

Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men Sanningen lever. Bland bilor och svärd

Lugn står hon med strålande pannan.

Hon fattar vår hand i den nattliga värld

Och lär oss att ana en annan.

Ej multnar hon bort vid sin älskades bröst:

Ur gravarna ropar dess eviga röst.

Och Friheten finns, och du rotar ej ut

Från jorden dess trampade lilja.

Erövrar det Onda all världen till slut,

Din själ kan det Goda dock vilja.

Lät fängelset fjättra din stoftbundna kropp,

Lätt springa dess dörrar för Anden opp.

Så fatta all sanning, så våga allt rätt,

Och bilda med glädje det Sköna.

Förgätes dess pris av en fåkunnig ätt

I ditt hjerta bor den som skall löna.

Vad Tiden dig gav giv igen utan harm:

Men akta det Eviga i din barm.