Valborg Laura Aulin

F. 9 januari 1860 Gävle, d. 1928 Stockholm

Valborg Laura Aulin, född i Gävle 1860, var en lovande pianist, pedagog och kompositör i det sena 1800-talets musikaliska värld. Hon var storasyster till violinisten Tor Aulin, tillsammans med vilken hon ofta spelade som pianist i den stråkkvartett som denne ledde under många år. ”Aulinkvartetten” turnerade mycket runt i Sverige.

Själv höll hon sig lite passande på mattan och ägnade sig åt musikalisk lärarinneverksamhet tills hon 1885 erhöll ett Jenny Lind-stipendium. Nu for hon till Paris och studerade för Gade, Godard och Massenet. Hennes kompositoriska verksamhet hör framför allt till 1800-talets två sista decennier och består av kammarmusik, körverk och pianokompositioner.

Kring år 1900 minskade möjligheterna att arbeta som frilans i Sverige och den musikkulturella atmosfären hårdnade under en högljudd manlig kulturell dominans vid tiden. Det blev svårare för en kvinnlig pianist som Valborg att få speluppdrag i Stockholm vilket säkert bidrog till att hon år 1903 flyttade till Örebro.

Hon livnärde sig där fortsättningsvis som organist, pianist vid konserter och vid musiksoaréer i slutna sällskap, men inte minst som pianofröken (”pianotant”) till sin död 1928. Eftersom Valborg var ogift (fröken), kunde hon inte falla tillbaka på en man som försörjare utan var hänvisad till att stötta på pianoundervisning.

Porträtt av V L Aulin av okänd fotograf, Wikipedia

Arvid August Afzelius

Född 6 maj 1785 i Hornborga socken i Västergötland,
död i Enköping 25 september 1871

Arvid August Afzelius kom från fattiga hemförhållanden. Hans far fick, när Arvid August var fyra år, dra ut som fältpräst och föräldrahemmet upplöstes. Sonen Arvid August fick då komma till sin farfar som var bonde i Sätuna by, Västergötland. Där tog han för framtiden bestående intryck och kännedom om folkmusiktraditioner i bygden. Först när fadern efter några år blivit komminister i Falköping kunde föräldrahemmet återupprättas. Efter studier i Skara kunde han 1803 fortsätta i Uppsala där det ingick botanik för Thunberg och vidare studier i orientaliska språk och grekiska samt i ”Det skönas filosofi”. Han tvingades dock att dela sin tid mellan undervisning och egna studier.

Efter magisterexamen med botanik som huvudämne bosatte han sig i Stockholm, prästvigdes 1811 och slog in på den prästerliga banan, blev hovpredikant och sedermera kyrkoherde i Enköping. Under dessa första stockholmsår arbetade han som lärare vid Frimurarbarnhuset och hos sin brors Gymnasium som han övertog ledningen för 1815.  Det var under dessa år hans intresse för folkmusik och folkdiktning ledde fram till samarbetet med Olof Åhlström att teckna ned och publicera det första trycket med svenska polskemelodier i ”Traditioner af Swenska Folk-Dansar” i fyra delar 1814-1815, inalles 132 melodier från landets flesta delar. Afzelius stod främst för melodierna från Västergötland. Parallellt pågick arbetet att tillsammans med Geijer och Chr. Fr. Haeffner ge ut samlingen ”Svenska Folkvisor från Forntiden” (1814-1817) som fokuserade på den vokala folkmusiken.

”Afzelius hade redan som barn med förtjusning lyssnat till en gammal rökgummas sång om kvällarne, och då han följde vallhjonen i skog och mark eller vid vinterhärden satt vid farfaderns knä, lade han på minnet de sånger och sägner han åhörde. Sedan hade han som student under färder i hembygden samlat romanser efter diktamen af gamla bondsångerskor. Han saknade visserligen musikalisk underbyggnad, men han hade godt öra och minne och sökte bevara melodierna genom att blåsa dem på piccolaflöjt, intill dess någon musikalisk person kunde uppteckna dem.” (Citat ur Schück & Warburgs ”Illustrerad Svensk Litteraturhistoria, Stockholm 1913)

Att uppteckna dem kunde framför allt Åhlström och Haeffner! Arvid August Afzelius var den förste att skriva biografiskt om sin vän Olof Åhlström: ”Ton-siaren Olof Åhlströms minne” Stockholm 1867.

Arvid August Afzelius är kanske mest ihågkommen för den mycket romantiskt färgade nydiktningen till folkmelodin ”Neckens polska”, ”Djupt i hafvet på demantehällen …”. Den finns på skivan Stockholmskt 1800-tal som spår #14. Kristina Nilsson populariserade denna sång till den milda grad att den kom att ingå i C. L. A. Thomas opera ”Hamlet”, i vilken hon sjöng rollen som Ophelia och melodin blev därigenom världsberömd.

Musiken till ”Neckens polska” finns på samma skiva (ABLMCD5) som spår #13. Den är här spelad på två fioler i en version som bygger på uppteckningen av Olof Åhlström (efter A. A. Afzelius) i ”Traditioner af Swenska Folkdansar” No 15, Andra Häftet Stockholm 1814.

Porträtt av A A Afzelius, kopparstick av G Forssell,
från "Praktpsalmbok med koraler" 1899

Jakob Niklas Ahlström

F. 5 juni 1805 Visby, d. 14 maj 1857 Stockholm

Jakob Niklas Ahlström var en mycket produktiv och populär kompositör, organist och kapellmästare, mestadels verksam i Stockholm: vid resande teatertrupper 1824-31, 1832-42 organist i Västerås, 1842-54 kapellmästare vid Mindre Teatern i Stockholm, 1854-56 kapellmästare vid Humlegårdsteatern och till sist till sin död dito kapellmästare vid Ladugårdslandsteatern. Dessutom var han från 1847 dirigent vid Kgl. 2:a Lifgardet och fr.o.m. 1854 organist i Hedvig Eleonora kyrka. Han skrev musik till 102 teaterstycken, 600 mellanaktsstycken, pianokonsert, vokalsymfoni m.m. Många nottryck av folkvisor och folkdanser, bl.a. 1855-trycket i vilken för första gången ”Du gamla du friska” dyker upp.

Porträtt av Jakob Niklas Ahlström från Svenskt Biografiskt Lexikon