Boccherinis passion

” … la Musica è fatta per parlare al cuoro dell´huomo, ed a questo m´ingegno di arrivare se posso: la Musica senza affetti, e Passioni, è insignificante … ”

” … Musiken är till för att tala till människans hjärta och det strävar jag efter att uppnå efter bästa förmåga: musik utan affekter och känslor är ointressant … ”

Luigi Boccherini i ett brev till Marie-Joseph Chénier, en lillebror till musikförläggaren Andrea Chénier 1799.

Citatet fortsätter ...

“: ... da qui nasce, che nulla ottiene il compositore senza gl´essecutori: questi è necessario che siano ben affetti all´autore, poi devono sentire nel cuore tutto ciò che questi à notato; unirsi, provare indagare, studiar finalmente la mente dell´autore, poi eseguire le opere …”

”: … av detta kan man sluta sig till att ingenting kan uppnås av kompositören utan utövarna. Det är nödvändigt att de senare blir intagna av kompositörens känslor; känna i sina hjärtan det som denne har skrivit: gå in i, känna, undersöka och slutligen tränga in i kompositörens sinne: för att sedan framföra dennes verk … ”

Denna Boccherinis sjävbekännelse sammanfattar på ett poetiskt målande sätt förhållandet mellan komponist och exekutör. Samma tankar förmedlar även flera andra kända musiker under andra hälften av 1700-talet, då i tryckta böcker i det tyska språkområdet; Leopold Mozart, Carl Philip Emmanuel Bach, Johann Mattheson och Johann Joachim Quantz. Sägas bör att alla de nämnda kompositörerna själva var utövande musiker som i den rollen ofta spelade andras musik.

Boccherini i Stockholm

Musik av kompositören och cellovirtuosen Luigi Boccherini* (1743-1805) dyker upp i konsertrepertoaren i Stockholm redan ett par år efter dennes publika genombrott i Paris 1768. I Stockholms-Postens konsertannonseringar blir det från år 1772 allt vanligare att ange vilka stycken som ska spelas och vilka som är kompositörerna till dessa. Det är i samband med introduktionen av en ny konsertlokal för kammarmusik i Stockholm, Orangeriet i bortre änden av Kungsträdgården, som detta sker. I Orangeriet spelade många av tidens instrumentalister tillsammans. Violinisten Erik Ferling var en av de drivande krafterna. Det fanns ett flertal cellister som ofta medverkade; Anton Uriot, Jaques Anselm Baptiste, Carl I B Megelin, Cristofer Pihlman och den under ett år gästande Jean Baptiste Baumgartner.

Den första gång som Boccherini omnämns är vid en konsert i Sekreta utskottets sal i Riddarhuset den 6 januari 1776 ”Boccherini: Qvintett, > här aldrig upförde >. Medverkande bl. a. Hrr Baumgartner och Pihlman i violoncell-partierna”. Det var alltså en av kvintetterna för två violiner, viola och två violonceller som uppfördes. Anmärkningen ”här aldrig upförde” skulle kunna tolkas så att det även tidigare i Stockholm hade spelats konserter med Boccherinikvintetter. Det första setet, med sex kvintetter, trycktes som Opus 10 år 1771. Sedan följde Opus 11 (1771), Opus 13 (1772), Opus 18 (1774) och Opus 20 (1775). Någon av dessa 5 x 6 = 30 kvintetter måste det ha varit med vilka stockholmarna undfägnades i januari 1776!

*) Boccherini var en imponerande produktiv kompositör av kammarmusik som inalles hann komponera 113 kvintetter med två violonceller, 24 stråkkvintetter med två altfioler i stället för de två violoncellerna, 42 stråktrios, 97 stråkkvartetter, förutom mängder av musik för olika besättningar.

Äldre Bon Mots