Anna Nyhlin 1971 - 2021

Några minnesord av Bernt Malmros

Anna Nyhlin - några minnesord med anledning av att det är ett år sedan Anna, den 12 september kl. 22:27 lämnade oss och passerade in i evigheten. Hon gjorde det på sin 50-årsdag som hennes vänner och anhöriga hade tänkt som ett födelsedagsöverraskningsfirande hemma hos henne och förberett av hennes livskamrat Tom Beimel.

Jag ska här, ett år senare teckna ner några ord om Anna som den trofasta kamrat i musikens tjänst hon var för mig. Jag tror att många av hennes vänner och kolleger säkert känner igen sig i det jag här försöker att berätta. Ljudspåren här intill får bilda stommen i mina minnesord.

Våra musikaliska vägar gick samman för 20 år sedan vid en gigantisk 1700-talsbal som avhölls på Nordiska Museet med anledning av Stocholms stads 750-årsjubileum. Arrangörerna för detta evenemang var Anders och Anna Löfgren. Dessa tu tussade ihop Anna och mig för att göra ett gustavianskt vokalt konsertinslag under kvällen. Anna och jag repeterade in ett program med några sånger av Kraus och Åhlström ur ”Musikaliskt Tidsfördrif” plus lite annat, där jag ackompanjerade henne på min cembalo. Anna och jag synkade direkt och vi kom att fortsätta att göra så (vi var även så samstämmiga att vi kunde göra samma musikaliska ”fel” samtidigt! … även samma ”rätt” för det mesta, ofta genom spontana, simultana improvisationer som gick ihop sig på ett förunderligt sätt).

Vi började att arbeta fram olika konsertprogram som vi försökte lansera till hugade konsertarrangörer: ”Melankolisk Fantasi” (för världsliga lokaler) och ”Saliga Timma” (för kyrkliga dito). Titlarna som var lånade från sånger av Åhlström passade Annas och mitt kynne som hand i handske. Undertiteln var ”pärlor ur den Åhlströmska sångskatten”. Parallellt med dessa allvarliga konsertteman snickrade vi ihop program som hängde ihop med olika jubileer och historiska händelser.

2006 var ett sådant givet jubileumsår som rymde inte bara den österrikiske Mozart utan också de svenska kompositörerna och årsbarnen Kraus och Åhlström. Dessutom hade vi ju italienarna Baldassare Galuppi och Padre Martini som inte fick glömmas!

Från året 2006 har jag valt en sång ur en av de första konsertupptagningarna som Anna och jag gjorde (vi hann annars aldrig att tänka på sådana världsliga ting), ”Tre Jubilarer 250 år, Kraus - Mozart – Åhlström”, Afskedet av Olof Åhlström, textförfattaren är anonym (som nästan alltid vid tiden), men den vemodiga kärlekssorgen som här läggs i öppen dag pekar på att det är en upphovskvinna. En sång i den sorgligaste tonarten f-moll (se noterna i denna artikeln) som Anna gestaltar gripande i minsta detalj. Jag ryser.

Vi var ju ofta hänvisade till moderna pianon eller flyglar på de ställen dit vi kom för att konsertera. Det var aldrig något problem för Anna att sjunga i vilka tonhöjder som helst och jag fick försöka spela in mig på de mest möjliga och omöjliga instrument. I Trollhättan när vi hade lite ont om tid innan en konsert kom Anna på att hon inte hade hunnit ”sjunga upp sig”, men erkände lite glatt överraskad dagen efter att - ”det kanske inte alls var nödvändigt att göra det”.

2007 var det 300 år sedan Carl Linneaus föddes och vi kände att vi gärna ville lyfta fram naturens växande betydelse för 1700-talsmänniskan och samtidigt slå ett slag för Linnés banbrytande insats! Programmet kallade vi ”Sång till Naturen – musik i Linnés anda” (utrikes ”Ode to Nature - music in the spirit of Linnaeus”).

2008, på våren, hade jag äntligen låtlistan för CD´n ”Stockholmskt 1800-tal” klar. Anna, Johan Christensson, Ann Hallenberg och fyra underbara ungdomar från Birkagårdens folkhögskola hade jag i tankarna för skivan och under sommaren spelade vi in hemma hos oss på Helgö i flera sessioner. Av Annas sånger har jag valt ”Strykningsvisa” av Adolf Fredrik Lindblad till text av den tidiga kvinnosakskämpen Thekla Knös. Jag kan tänka mig att Anna njöt av att kunna blanda idyll, ironi och samhällskritik genom små sataniska skiftningar i sin röst!

2008 - 2009 lanserade vi ett program där vi ville skildra stämningar i Sverige under de 20 år som Napoleonkrigen hade rasat i Europa och som drog in Sverige i ett krig som upplöste banden med Finland. ”I Ofredens Skugga” kallade vi det. Musiken var i huvudsak komponerad av Åhlström, men en sång var komponerad av en av hans döttrar, Carolina, texterna var av diktarna Charlotte Cederström, A. G Silverstolpe, F. M. Franzén och E. Tegnér.

2010 gjorde vi ett program betitlat ”När Bernadotte kom till Sverige” med mycket musik av den nya franska vågens tonsättare och det svenska nya gardet.

2012 spelade vi då äntligen in en soloplatta som vi hade givit arbetsnamnet ”NU” efter den centrala sången med samma titel. Det är ett koncept-album med en existentiell kapitelindelning. Musiken är uteslutande av Åhlström och vi ville samtidigt visa dennes mångsidighet. Från den plattan vill jag lyfta fram sången ”Ärfarenheten” med en text som kunde varit skriven av Anna själv! Åter en anonym text, men sannolikt av en kvinna. Detta skulle två år senare bli den första skivan på eget förlag - Ad Cultura.

Anna och jag hade länge haft tankarna på att göra en ”alternativ julskiva”, en skiva som skulle spegla musiken som den kunde låta innan den nationalromantiska och kommersiella julmusikens genomslag kring sekelskiftet 1900. Då får vi åter backa till den gustavianska tiden! – det blev skivprojektet ”Gustaviansk Juletid”.

2015 var det dags att skrida till verket. Här har jag valt ett Recitativ och Aria ur en Kantat för Juldagen av dåvarande organisten (orgelnisten) i St. Jakobs kyrka, Olof Åhlström (ständigt denne Åhlström!). Vi gjorde åren efter 2015 ofta konserter med repertoar från denna julskiva. Dessutom gjorde Anna och jag, som tack för församlingens generösa lån av den 1982 återuppståndna Schwanorgeln i Mariefreds kyrka, en julkonsert med kyrkans körer.

På 1800-talsplattan från 2008 finns det ett större antal kvinnliga kompositörer representerade. Bland dessa utmärkte sig Mathilda Orozco genom sin originalitet. Nutida släktingar till Mathilda uppmärksammade Mathildas inslag på vår skiva och frågade mig om vi inte kunde göra en hel skiva med Mathildas musik. Släkten skulle bidra med ”crowd – founding” efter förmåga.

Så grep jag mig an att gå igenom hela Mathildas digra sångskatt och försöka vaska fram de mest slående och intressanta kompositionerna, framför allt med tanke på Annas röst. Vi grep oss sedan tillsammans verket an och kunde då samtidigt inte låta bli att lyfta fram några avgörande komponister i hennes beundrarkrets! – ”Söderländskan i Norden!, mfl inspirerande och inspirerade sånger. Inspirerande var också samarbetet med vår inspelningsledare Bertil Alving som under de tre hektiska dagarna våren 2017 på Helgö med Söderberbergtaffeln fick oss att känna oss så komfortabla!

Inte långt efter releasen av skivan i juni 2017 blev Anna plötsligt sjuk och en mycket svår period följde. När Anna mådde bättre kunde vi ändå genomföra flera konserter, inte bara med Mathildas musik utan också program skildrande Anna Maria Lenngrens musikaliska intima samarbete med Åhlström.

Den 13 februari 2020 hade vi releasefest för vår hemsida Musik Tre Sekler. Anna, till synes i högform, medverkade med mig i några Åhlströmsånger och vi avslutade kvällens program med ett knippe av Annas favoriter bland Mathildasångerna. Sist gjorde vi ”Någonstädes gumman Lenngren säger” från Mathildas sista opus, 1856. Vår publik hängde kraftfullt med i refrängen: ”kan det väl så underligt då vara att man längtar till en bättre värld”.

Bara ett par dagar senare var Coronan ett allmänt accepterat problematiskt faktum och Annas och min kontakt fick hädanefter skötas på telefon och med peppande mess … ända till det bittra slutet i september 2021.

Anna, min musikaliska kamrat och kämpe, du kommer alltid att vara vid min sida! Din röst finns att avnjuta genom ett stort antal ljudspår på Musik Tre Sekler. Din betydelse för vår webbplats är ovärderlig. Jag är glad att vi gjorde våra skivor, så att din fantastiska röst finns bevarad för framtiden.

Bilden ovan av Bernt och Anna är tagen av Tom Beimel

Äldre Bon Mots