Johann Gottfried Conradi

Född 1820 i Tönsberg, död 1896 i Kristiania (Oslo)

Johann Gottfried Conradi studerade först medicin, men övergick till musiken efter avlagd farmaceutisk examen. Han var ivrigt verksam som musiklärare och anförare av orkestrar och körer, främst i Kristiania.

Redan 1843 stiftade han en manskörsförening ”av akademiker och hantverkare” i Kristiania och två år senare, 1845, grundade han den första Haandelsstandens sangforening. Från 1848 och framåt tillkom på hans initiativ en rad kör- och orkestersällskap i ett flertal landsortsstäder i Norge. Detta var resultatet av hans många resor runt i Norge till platser som Dröbak, Moss, Tönsberg, Skien, Porsgrund och Tönsberg.

Tillsammans med Halfdan Kjerulf (1815–68) ledde han 1857–59 Abonnemangskoncerterne i Kristiania. Han var under åren 1857–62 ledare för Haandverkersangforeningen och detsamma från 1875, för Arbeidersangforeningen. Åren 1853–54 dirigerade han orkestern vid Det norske Theater i Kristiania.

Conradi författade den första historieboken om Norges musik: ”Kortfattad hist. Oversigt over Musikens Udvikling og nuvaerende Standpunkt i Norge”, Kristiania 1878, i vilken han även publicerade en kort självbiografi. 1875 gav han ut en skolsångbok 30 Sange til Brug i Skoler och 1876 Tostemmige Sange til Skolebrug.

Conradi kvalar alltså in som en av Norges stora, men något bortglömda musikaliska gestalter som även satte sina spår i svenska skolsångböcker. Läs mer i del 3 av 3 i MTS-artikeln om musiken i skolan under 1600-, 1700- och 1800-talen.

Porträtt från Sohlmans musiklexikon, Stockholm 1975

Michael Choraeus

Född i Vörå socken i den östra rikshalvan Finland 15 mars 1774, 
död i Stockholm 3 juni 1806

Michael Choraeus kom som ung pojke till den västra rikshalvan, det egentliga Sverige och fick sin uppfostran av den vittre domprosten i Västerås J-M Fant. Michaels far, Comministern i Christinestad Michaël Choraeus avled när sonen var blott 16 år. Hans näre vän Frans Michael Franzén skriver i förordet till Michael Choraei Samlade Skaldestycken ÖREBRO, N.M. Lindh, 1813  följande rörande skildring av Choraeus barndom: Hans fader, då han kände sig nära döden, kallade honom till sin sotsäng, och sade: ”Jag dör, lemnar din mor och dina syskon i fattigdom. Vår Herre har gifvit dig goda anlag; men jag ser ingen utväg till din uppfostran på din hemort. Res till Sverige: sök opp Domprosten Fant i Westerås, och säg att din döende fader skickat honom, och att din farmor hetat Fant.”

Sonen Michael kom alltså till Stockholm utan tillräckligt med pengar på fickan för att fortsätta färden till Västerås. "Michael blef varse ett par gossar, som fingo penningar af en Officer. Han underrättade sig om orsaken, och fick höra, att de togo värfning. I hast beslöt han att följa deras exempel, och lät inskrifva sig som skeppsgosse på ett krigsfartyg, som med det första skulle afgå till Sveaborg. … Dock kom ej ångren, innan han ätit sig mätt: sedan först tänkte han efter, huru han sålt sig sjelf för en måltid och gret … ; ty äfven sin faders välsignelse tyckte han sig ha förlorat. Officeren, som värft honom , blef varse hans ängslan, och underrättade sig om alla hans omständigheter. Gif dig till freds, min gosse, sade han; du ska behålla din svarta rock (Han bar ännu sorgdrägt efter sin far). ´Blif prest: dertill passar du bättre till, än till knekt. Res till Westerås, och kom hädanefter bättre ihåg, hvad din far sagt på sin sotsäng.´ Med dessa ord gaf han honom sitt afsked, lät honom behålla värfningspenningarna, såsom skänk och skaffade honom rum på ett Wästerås-fartyg."

Efter studier hos Fant och vid Västerås gymnasium inskrevs han 1792 vid Uppsala akademi där han tog magistergraden. Till Åbo akademi begav han sig 1799 och blev där Docens i Vältalighet. Från 1802 var han teologie adjunkt vid Karlbergs Krigsakademi och blev mäkta populär som andlig talare. Året därpå, 1803 blev han hovpredikant. Vid denna tid fram till sin alltför tidiga bortgång vid 32 års ålder, samarbetade han nära med Olof Åhlström som tonsatte en rad dikter för publicering i Skaldestycken satte i musik. Choraeus ingick 1805 äktenskap med Sophia Christina Robsam och de fick en son tillsammans som bara överlevde Choraeus en kort tid. Hans hälsa hade en tid varit vacklande och han avled den 3 juni 1806 och begrovs på Solna kyrkogård. På sin dödsbädd hade Choraeus testamenterat sin unga maka till vännen Franzén vilkens hustru Lilly då nyligen hade avlidit.

”De sista raderna av Choraei hand voro dessa:

Så lång är dagen ej, att aftonen ej nalkas,

Och aftonen ger lugn, och bådar nattens frid.

Du trötte vandringsman! Din törst skall svalkas

Du källan finna skall uti behaglig tid.”

Christine Charlotte Cederström

Född Mörner, Gåfved, Småland 2 mars 1760, 

död Benestad, Småland 22 februari 1832

Charlotte Cederström utvecklade tidigt talanger som målare, diktare och musiker. Hennes första äktenskap, som hon ingick vid tjugo års ålder med majoren Axel Gyllenkrok, var av släkten arrangerat. Det blev med åren allt olyckligare och brytningen förvärrades under 1790-talet. 1798 flyttade paret isär för gott. 1799 upplöstes äktenskapet genom, något för tiden så ovanligt som, skilsmässa. Charlotte, nu fri, gifte sig året därpå, år 1800 med sin, sedan många år ”förtrogne vän” Bror Cederström och paret flyttade snart till Stockholm.

Bror Cederström arbetade likt Olof Åhlström på Krigskollegium och det nygifta paret kom på så sätt in i den musikaliskt-litterära kretsen kring Anna Maria Lenngren och Åhlström. Det Cederströmska hemmet blev också något av en ny medelpunkt i det kulturella sällskapslivet. Denna kreativa tid såg många nya dikter födas. Några av dessa tonsattes lyhört av Åhlström och de nådde en stor publik spridning genom att Åhlström publicerade dem i Skaldestycken satte i Musik.

Charlotte Cederström var en flyhänt tecknare och hon upptogs 1803 som hedersledamot av Målare- och bildhuggarakademien.

Porträtt av C C Cederström, oljemålning av C F von Breda, 1804, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Johan Peter Cronhamn

F. 7 maj 1803 Ö. Karup, Halland, d.15 juni 1875 Stockholm

Johan Peter Cronhamn lärdes från fyra års ålder glasmästaryrket men samtidigt även att blåsa flöjt så skickligt att han antogs som flöjtist vid Södra Skåningarna. Prosten Schartau i Lund lärde honom ”skolämnena”, orgel och klaver.

1825 begav sig Cronhamn till Stockholm för att studera vid Musikaliska akademien. Han arbetade sedan parallellt som tulltjänsteman, revisor, orgelnist och musiklärare. Claes Lundin beskriver i boken ”En gammal Stockholmares minnen” med några lakoniska rader sin musiklärare vid Palmgrenska skolan, Cronhamn och ger en snabb glimt av skolsituationen på 1840-talet: ”Sånglärare var den bekante musikidkaren och tonsättaren Cronhamn, revisor i kammarrätten, nitisk undervisare, men af oss otvivelaktigt icke uppskattad efter förtjänst”.

Cronhamns manskvartetter var mycket spridda och omtyckta. De första kom redan 1832 i form av ”arrangemang av 60 Bellmanssånger för kvartett”.

Porträtt av J P Cronhamn, xylografi, Svensk Musiktidning 1886

Bernhard (Berndt) Henric Crusell

(i dopboken och i ”Biografie egenhändig författad af Crusell
och lemnad till M. Pollet”, Berndt) 

Född i Nystad uti Finland den 15de October 1775,

död i Stockholm den 28 juli 1838

Hans far var bokbindaren Jacob Crusell och hans mor Margaretha Elisabeth Messman. I Crusells egen ”biografie” kan vi vidare läsa: ”Redan som barn visade han en brinnande hog att lära; men Föräldrarnas fattigdom betogo honom gå i Skolan. Hans tidiga kärlek för Musiken bevisar följande Anecdot. I hans Födelsestad fanns blott en enda person som idkade Musik; det var en Bodbetjent som om Sommaraftnarne roade sig med att blåsa Flöjt. Utanför dennes fönster fans den lilla fyraårige Berndt sent om aftonen sittande på gatan, med ryggen stödd mot väggen och utom sig af förtjusning öfver de ljuva tonerna. …”

Vidare i biografien: ”Vid 8 års ålder flyttade han med sina föräldrar till Tavastehus, och derifrån till Nurmijervi Socken i Nyland. I grannskapet bodde, på Numlax Herrgård, en avskedad Capten Armfeldt, hvars Fru spelte Clavér. Den unge Berndt var nog lycklig att vinna dessa personers gunst, och erhöll tillstånd att hålla deras barn sällskap. Ehuru blott som Åhörare närvarande vid det unga Herrskapets Läse-stunder, uppsnappade han likväl ett och annat af Sockenklockarens Lärdom, och sedan han fått låna en Förskrift, lärde han sig hemma på egen hand att skrifva. I nästa by bodde vid samma tid en Clarinettblåsare vid namn Wester, hvars Son som var några år äldre än Crusell, nyss af sin Far fått lära blåsa några stycken på Clarinett. Bägge Gossarna gjorde snart bekantskap, och sedan Wester vid deras första sammanträde beklagat sin fullkomliga okunnighet i Skrifkonsten, föreslog Crusell att bli hans Läromästare, med de villkor att af honom få lära Musik. På detta sätt uppstod emellan de bägge Gossarna en slags Wexelundervisning: C. lärde Wester att skrifva, och denne lärde honom blåsa sina 5 eller 6 stycken; likväl blott efter gehör, emedan han sjelf icke kände några Noter.” 

Berndt väckte sedan uppseende i grannskapet genom att ”exequera alla Vis-melodier som han kände, och äfven lättare stycken som han hört Fru Armfeldt spela på Clavér”.

”I början af Januari månad 1788 reste Capten Armfeldt till Sveaborg och proponerade den unge C. att göra sig sällskap”. Här börjar Crusells musikaliska karriär på allvar. Han blev presenterad med en klarinett (som vid denna tid var ett tämligen nytt instrument i ensemblesammanhang). Crusell var också med i 1788 års sjökampanj, utkommenderad på Skärgårdsflottan. 1791 for Crusell med Armfeldt till Stockholm. Han uppmärksammades vid några ”Amatörs-Concerter …” där han också ”låtit höra sig Solo på lilla Börs-Salen …”. I början av år 1793 blev han av Kongl. Musik-Directören Abbé Vogler engagerad vid Kongl. Hof-Capellet och av honom undervisad i ”Musikens Theori”. 1798 fick Crusell ett penningbidrag för att resa till Berlin för att få lektioner av klarinettvirtuosen Tausch. 1799 gifte sig Crusell med Anna Sofia Klemming.

1801 blev Crusell invald i Kongl. Musikaliska Akademien. 1803 fick C. resa, utan egen kostnad, med franske ministern Bourgoing till Paris där han träffade några av tidens mest populära kompositörer. Crusell fortsatte att dela sig mellan engagemanget i Stockholm och turnéer i Tyskland och Danmark. Hans egen kompostionsverksamhet tilltog under dessa följande år och många av hans kvartetter, variationsverk och konserter för klarinett solo med ackompanjemang trycktes också ofta i Tyskland. Crusell var även en flitig sångkompositör. Han tonsatte mycket av Tegnérs diktning, dennes hyllningsdikt till Mathilda Orozco, ”Uti en rosenbuske satt en näktergal” från 1824 finns för övrigt på skivan ”Mathilda Orozco – Söderländskan i Norden” (ACNo4).

Crusell var även ledare för Kongl. Lif-Grenadier Regementerna i Linköping under många år. För Stockholmsoperan verkade han inte bara som Capellmästare utan också mellan åren 1821-1838 som översättare av nio stora operor till svenska. Under hela sin musikaliska verksamhet kom han att experimentera med och utveckla klarinetten som instrument. Han var under långa tider besvärad av sjukdom men lyckades ändå vara mycket verksam på många olika områden inom musiklivet, främst då i Stockholm, som ju var hans bas mellan åren 1791-1838.

Upp ∧