Bon Mot februari 2025

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

Utsikt från Brunnsbacken över Saltsjön. Södra Stadshusets norra flygel till höger, Johan Sevenbom, 1773, Digitala Stadsmuseet.
Bilden är beskuren upptill. Klicka på bilden för att se den i sin helhet

Märk hur vår skugga

"Skugga" var under det sena 1700-talet den bildliga benämningen på en avliden person och därigenom också minnet av denne. Den inledande textraden till Carl Michael Bellmans Epistel No 81 ”Märk hur vår skugga” – Till grälmakar Löfberg i stärbhuset vid Dantobommen, diktad vid grafven. Dedicerad till Doktor Blad, är hämtad ur denna betydelse av ”skugga”. (Dantobommen var vintertull vid Tanto på Södermalm vid Årstaviken där man tog upp landtullsavgiften av den trafik som vintertid sneddade över vikens is. Dantobommen tillhörde Maria Magdalena församling och scenen i Epistel 81 utspelar sig på kyrkans gård). Förmodligen var den uppdiktade personen, grälmakar Löfberg tullsnok vid Dantobommen och hans maka drev, som vanligt var av kvinnor (hustrur) vid tiden, någon form av krogverksamhet vid stället. Det är för övrigt först i sista versen som vi får veta att den ”Syster” som vi uppmanas att välva gravsten över är maka till denne Grälmakar Löfberg som blickar tillbaka på själva gravsättningen ”långhalsig och smal”!

Uttrycket ”skugga” eller ”skuggor” var 1789-90 mycket aktuellt då trycket av Fredmans Epistlar fullbordades under redaktion av Johan Henrik Kellgren och Olof Åhlström. Det förekommer i Kellgrens text till den mest kända arian med Chor ”Ädla skuggor vördade fäder” ur Johann Gottlieb Naumanns opera Gustaf Wasa som hade premiär 1786. Det är huvudpersonen Gustaf som sjunger arian som syftar på de ”hjeltar och riddersmän” som avrättades på Stortorget i Gamla stan av den danske kung Christian (med det föga smickrande tillnamnet ”Tyrann”) vid ”Stockholms blodbad”.

Bellman, som också var god vän till Naumann, sprang säkert sin vana trogen, säkert flera gånger på föreställningar av denna mycket populära opera. Redan innan dess premiär hade Bellman dessutom hunnit att, av Naumann plocka upp och ”låna” melodin till Fredmans Sång No 21 ”Så lunka vi så småningom”, som blev en annan, med tiden alltmer känd melodi ur samma opera. Utan denna betydelse av ”skugga” blir titeln till Ep 81 ganska obskyr och smått obegriplig.

Melodin till Ep. 81 kan tänkas vara en av de fåtal som Bellman själv funnit på! Den har ingen känd förlaga, men är en för tiden typisk sorgmarsch som upptecknaren Åhlström här försett med spännande harmonier.

Detta föranleder oss att gå fem år framåt i tiden till det hemska vinterväderåret 1795:

UR MÄRTA HELENA REENSTIERNAS ANNOTATIONER FÖR HVARJE DAG I ÅRET BESTÅENDE UTI REALITETER OCH BAGATELLER; CONTINUERAS SÅ LÄNGE GUD VILL:

Januari 1795

”16 fredag. Liten mildring i kölden … jag var hos fröken Lagerbjelke ganska kort och for sedan till Brodern Bellman, som uti 5 veckor legat illa sjuk, att föga hopp syntes till dess restitution, dock var han i dag bättre. Af dess muntra och beskedliga fru blev jag ganska väl undfägnad…”

Februari 1795

”1 onsdag. Rägnade och blev mycket slaskigt före. Jag bakade några saffransbullar …, for jag till fru Schantz och fru Bellman och blev rätt surprenerad att förnimma, det vår vän Carl Michael Bellman natten förut klockan half till Ett genom en stilla Död afsomnat, saknad af fru och sina 3 söner samt många af dess vänner.”

19 Thorsdag

”Vackert väder… Söta far* for klock. 3 eftermiddagen på Bellmans begravning. Graföls Sällskapet åtföljdes till Clara kyrka, hvarest liket förut stod i Choret, där speltes på orgorna** och skolgossar sjöngo. efter jordfästningen for hvar och en från Kyrkan genast till sitt hem. De 3ne Barnen gingo i första ledet, Gustaf till höger, Carl till vänster ledde sin lilla bror Adolph emillan sig, alla 3 sörjande.”

25 Onsdag

”Något kallare. Bryggdes. Sedan var jag på en visite hos änkefru Bellman."

*) Kvinnor följde ej med på begravningar förrän en bit in på 1800-talet

**) Olof Åhlström spelte på orgorna

Äldre Bon Mots

"Märk hur vår skugga", Epistel 81. Här framfört av Johan Christensson, tenor och Bernt Malmros, hammarklaver. Finns som spår #15 på skivan Goda gosse glaset töm!

Märk hur´ vår skugga, märk Movitz Mon Frere!

Innom et mörker sig slutar,

Hur Guld och Purpur I Skåfveln; den där,

Byts til grus och klutar.

Vinkar Charon från sin brusande älf,

Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,

Mer du din drufva ej kryster.

Därföre Movitz kom, hjelp mig och hvälf

Grafsten övfer vår Syster.

Ach längtansvärda och bortskymda skjul,

Under de susande grenar,

Där Tid och Döden en skönhet och ful

Till et stoft förenar!

Til dig aldrig Afund sökt någon stig,

Lyckan, eljest uti flygten så vig,

Aldrig kring Grifterna ilar.

Ovän där väpnad, hvad synes väl dig?

Bryter fromt sina pilar.

Lillklockan klämtar til Storklockans dön,

Löfvad står Cantorn i porten;

Och vid de skrålande Gåssarnas bön,

Helgar denna orten.

Vägen opp til Templets griftprydda stad

Trampas mellan Rosors gulnade blad,

Multnade Plankor och Bårar;

Til dess den långa och svartklädda rad

Djupt sig bugar med tårar.

Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal,

Grälmakar Löfberg, din maka;

Där, dit åt gräset långhalsig och smal,

Du än glor tilbaka.

Hon från Danto bommen skildes i dag,

Och med Hänne alla lustiga lag;

Hvem skall nu Flaskan befalla.

Torstig var hon och uttorstig är jag;

Vi är torstiga alla.

En av Johan Sevenboms (1721–1784) många fantastiska Stockholmsvyer från tiden, befolkade med stockholmare i deras vardagssysslor, utgör bildillustration till Märk hur vår skugga.

Sevenbom befinner sig 1773 som betraktare vid en punkt där Hornsgatan västerut börjar i höjd med den korsande Götgatan, vänder sig österut ner mot Brunnsbacken med fri sikt mot redden vid Stockholms inlopp. Till vänster ser vi väggslutet av Bryggare-Ämbets-Huset med Källaren Pelican (uppfört efter den stora branden på Södermalm 1759), till höger den norra flygeln av Södra stadshuset (ritat av Tessin d.ä.) där Kämnärs-Rätten sedan länge hade sitt viste och där Katolska kyrkan 1784 fick sin första egna lokal (nuvarande Stadsmuseet där vi idag kan se flera av Sevenboms stockholmsmålningar i original).

Hur många gånger lär inte Carl Michael Bellman ha vandrat denna Brunnsbacke, dels redan i barnaåren, dels när han som ung bodde i två små vindsrum i ett stenhus på Urvädersgränd, dels när han senare som en medelålders man, på väg till och från sina besök hos Olof Åhlström i dennes organisttjänstebostad vid Maria Kvarngränd, att för honom sjunga sina Fredmans Epistlar och Sånger (som delvis skapades redan vid Urvädersgrändtiden).

Dessa besök måste ha duggat tätt där åren 1789–90, då Åhlström tecknade ner dessa melodier som Bellman försökte att minnas och enligt vittnen, ibland ackompanjerade med att trumma på klaverlocket. Bellman hade sin vana trogen bruket att sjunga dessa melodier olika vid olika tillfällen. Han extemporerade ju flitigt och gjorde både utsmyckningar och ton-och taktförändringar beroende på dagsformen.

Till slut fick Åhlström tillsammans med Bellman besluta om vilken variant som skulle graveras och gå i trycket. Detta måste ha tagit sin rundliga tid enär det rörde sig om sammanlagt 82 Epistlar och 65 Sånger (i tryck bort emot 200 sidor graverade noter med underlagd text till första versen)!

Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen