Musik i diplomatins tjänst?

Efter 30 års oavbrutet krigande i Europa, där den norra delen, de tyska staterna var mest drabbade, lyckades det parterna att slutligen komma till ett fredsavtal. Denna fred brukar benämnas "Den Westfaliska freden" och den undertecknades efter långslitna diplomatiska procedurförhandlingar i Osnabrück och i Münster i oktober 1648. Det återstod ändå en hel del olösta frågor varför förhandlingar fortsatte i Nürnberg åren 1648-49. Framför allt var man tvungen att lösa de ekonomiska knäckfrågorna om hur man skulle avväpna och betala alla de soldater (främst legosoldater av olika nationaliteter) som stod sysslolösa och väntade.

Att detta var en veritabel krutdurk kan vi mycket väl förstå. Det hade behövts mycket lite för att få denna att brisera. Under de fortsatta pågående diplomatiska förhandlingarna utspelades en skandal som skulle kunna ha utvecklats till något riktigt illa. Bara några veckor efter det ingångna fredsavtalet uppvaktades den svenske fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel i sitt läger nära Nürnberg med en lovsång ("Lobgesang") som till textförfattare hade den välrenomerade diktaren och rådsherren i Nürnberg, Phillip Harsdörfer (1607-58).

"Lobgesang Dem ... Carl Gustav Wrangel ..." av Philiph Harsdörfer och Sigmund Theophil Staden. Här framförd av Affetti Musicali di Stoccolma. Privat CD, 1999/2000

Texten till denna lovsång tonsattes av stadsmusikern och organisten i St. Lorenz Kirche i Nürnberg, Sigmund Theophil Staden (1607-55). Lovsångens text var en oförblommad hyllning till Wrangel och de svenska vapnen, alltså en kraftfull partsinlaga i detta känsliga diplomatiska läge - ett flagrant brott mot staden Nürnbergs neutralitet (som var en förutsättning för att förhandlingarna skulle lyckas). Den redan tryckta upplagan konfiskerades och destruerades och upphovsmännen inklusive tryckaren fick skarpa reprimander. Två exemplar, varav det ena i Rathsschub-Bibliotek i Zwickau överlevde dock bokbålet.

Innehållet i korthet av de inalles sju verserna börjar med en fem verser lång katalog över Wrangels segrar både till lands och till sjöss. De två sista verserna framställer dock Christina som "Regentin der Gothen und Schweden", fredsfurstinnan som inte kräver varken "mer folk eller land", utan står som garant för fred och räddar så tyskarna från "blodiga svärd" ("blutige Degen") vilket skall prisas av folket med glädjejubel, sång och med lutor och fioler: "... dass alle die Frommen den Waffen entkommen Ihm jauchtzen und singen mit Lauten und Geigen, die Dankbarkeit zeigen, ... ".

Kompositionen består av tre delar; en kort martialisk Sinfonia för två violiner och Continuo, varpå följer en, till en början recitativisk sång i 4-takt som löper in i ett kort och dansant refrängavsnitt i glad tretakt - mycket verkningsfullt! - Jag har haft nöjet att framföra denna Lovsång ett otal gånger vid konserter med historiskt tema de senaste dryga 20 åren. Då är den inte längre "farlig", utan ger oss idag en intressant inblick i 1600-talets tänkesätt kring "krig och fred" ... så kan Lovsången till Wrangel idag tjäna som en verkningsfull tankeställare i vår tid och bli till ett verkligt budskap i fredstankens tjänst!

Texten är hämtad ur artikeln "Fred och ofred i musiken" av Bernt Malmros.

Äldre Bon Mot