Musiken i skolan på 1800-talet

Del 1 av 3 - Ett flerhundraårigt perspektiv

Av Bernt Malmros

Året 1842 står som en vattendelare i svensk skolhistoria. Då infördes den allmänna folkskolan som skulle garantera alla barn grundläggande kunskaper i vissa ämnen. Överst på agendan stod läsning och skrivning. Nu hade Sverige redan på 1600- och 1700-talen en, internationellt sett, hög procentandel läs- och skrivkunniga.

Man räknar med att nästan 90% av befolkningen då åtminstone hjälpligt kunde klara sig i skrift och läsning. Vid 1800-talets början låg den över 90%. Ambitionen var ju att alla skulle läsa och kunna redovisa Herrens ord i Bibeln och i Luthers Lilla Katekes. Katekesen skulle man kunna helst utantill vid de återkommande husförhören och det betygsattes i längderna med 1-5.

1842 års skolreform stötte ändå på motstånd från många håll. Man fruktade bland annat att folk i de lägre samhällsklasserna inte längre lika självklart skulle ”veta sin plats” i samhället. Musikens roll i skolan blev därför något annorlunda än den under tidigare århundraden hade varit i städernas katedral-, trivial- och latinskolor. Dessa var ju enbart avsedda för gossar.

Musiken tjänade då att utbilda skolpiltarna att kunna sjunga vackert efter noter, helst flerstämmigt, och med sin sång bidra till skolans driftsekonomi genom att medverka vid kyrkliga ceremonier som högmässor, begravningar etc. samt att genom sockengång efter terminsavslutningar samla in pengamedel till skolan. Utbildningens mål var pro primo att förbereda eleverna för en kommande prästutbildning eller till en annan funktion inom kyrkan som klockare eller organister.

1842 års folkskola med sin 5-6-åriga skolgång skiljde sig också från de äldre skolformerna, som hade elever högre upp i åldrarna. Detta faktum och att ämnets status minskade på grund av ett kraftigt krympande veckotimantal påverkade givetvis både repertoaren och den övriga inriktningen på musikämnet. 1700-talet och det begynnande 1800-talet var en tid som i upplysningstidens och senare i den franska revolutionens kölvatten började ifrågasätta auktoriteter och ståndssamhällets ojämlika förhållanden.

Efterfrågan på en mer världslig och vetenskaplig inriktning på lärostoffet och en minskad betydelse av latinets ställning kom succesivt under 1700-talet. I ljuset av dessa nya pedagogiska idéer kom folkskolereformen femtio år senare att resultera i att motsatta krafter såg till att det skulle vara extra viktigt att folkskolans sång genom uppbyggliga texter bidrog till att tidigt inpränta de dygder som skulle uppfostra till att upprätthålla den rådande gamla samhällsordningen: Gud, Kung och Fosterland.

Men först måste vi ändå kort vända ner i den katolska medeltiden för att se hur skolväsendet skapades och växte fram, hur övergången vid reformationen under 1500-talet delvis förändrade skolornas inriktning och hur tankarna under 1700-talet ledde fram till en folkskola för alla. Synen på musikens roll och vikt i skolan kom gradvis att förändras och gör så än idag.

När reformationen infördes med Gustav Vasas välsignelse fanns redan trivialskolor och katedralskolor i landet. I den katolska tiden drev man skolundervisning i stads- och katedralskolorna främst i de ämnen som räknades till ”Trivium” (av latinets, tri = tre och via = väg), därav namnet trivialskolor. Det gick tillbaka på antikens uppfattning om att grammatik, retorik och dialektik var de grundläggande ämnena. Sedan tillkom ”Quadrivium” (lat, fyra) som innehöll ämnena aritmetik, geometri, musik och astronomi.

I trivium bakades under medeltiden sedan in latin, räknekonst och sång. Trivialskolornas främsta uppgift var att ta hand om begåvade gosseämnen för prästämbetet och andra kyrkliga uppgifter. Denna agenda fortsatte i den efterföljande reformationstiden.

Varje klass i trivialskolan beräknades ta två år i anspråk för att eleverna skulle inhämta stoffet. Eftersom alla klasser vanligtvis undervisades i samma rum kunde kunskapsinhämtningen säkert variera mellan individerna. Somliga elever kunde snabbare än andra ta sig igenom trivialskolan för att i sedan i mycket unga år gå vidare till gymnasium och universitet.

Kroppslig bestraffning användes flitigt som ett pedagogiskt hjälpmedel vid denna tid. August Strindberg och Claes Lundin sammanfattar drastiskt i sin banbrytande bok ”Gamla Stockholm” (Stockholm 1882) att ”Äfven sången nöttes in med käppen. Det var alldeles nödvändigt, ty på sången låg ofantlig vikt. Han (sången) skulle icke blott tjäna den heliga kyrkan, utan också skaffa någon liten föda åt den utsvultne skolmästaren och hjälpa den af skolpiltarne hvilkas föräldrar icke hade tillräckligt med mat åt dem. Till omväxling med riset gjorde käppen sin rund på ungdomens lemmar. Latin, sång och stryk – det var programmet.”

Viktiga skolordningar utfärdades 1571, 1595, 1611, 1649, 1693 och 1724. Skoldagen började kl. 5 om morgonen. Musikämnet hade sin centrala plats efter ledigheten mellan kl. 10–12 varje av veckans sex vardagar kl. 12-1. Skoldagen avslutades kl. 5. Då fanns det läxor att göra. Söndagen gick ofta åt till sångtjänst i kyrkan (se bilden av Skolordningen från 1649 t.h.). Noteras bör att musikämnet ända fram till 1820 års skolförordning hade 6 veckotimmar vigda åt musik. Därefter kom veckotimmarna att reduceras till 1–2!

Psalmsång hade under reformationstiden och 1600-talet utgjort grunden i skolornas sångtimmar och kom att utgöra grunden även för folkskolans sångundervisning. Den under hela 1700-talet centrala Psalm- och koralboken var den år 1697 år stadfästa. I den härskade 1600- och 1700-talens estetik med rytmiskt varierade melodier.

Med 1820 års så kallade Haeffnerska Koralbok förtyskades inte bara melodimaterialet utan han införde en jämn rytmisering i sångstilen. Även Olof Åhlströms ”Choral Bok i överensstämmelse med Svenska Församlingens vanliga Sång” (1832) ansluter till denna rakare rytmuppfattning. Denna stilkantring mellan 1600-talet till det begynnande 1800-talet, som hade sin grund i den vid slutet av 1700-talet uppseglande nyenkla folkligt orienterade sångkompositions-stilen, sammanföll på sätt och vis med folkskolans uppkomst.

Vid sidan av Koralböckerna och den av yrkesmusiker nykomponerade kyrkorepertoaren kom alldeles i slutet av 1500-talet en samling skolsånger ”Piae Cantiones” tryckta i Greifswald 1593 som blev den första riktiga skolsångboken. Texterna blandade här fritt latin och svenska och melodierna var oftast folkliga sånger, vagantvisor och före detta katolska Mariavisor (där texterna skrevs om för att i stället syfta på Jesus) som här, för första gången kompilerats.

Samlingen innehåller 74 sånger, de flesta enstämmiga. Sju av sångerna är tvåstämmiga, tre är trestämmiga och två slutligen är satta i fyrstämmig sats. Sångerna är indelade i elva grupper: 24 julsånger, 9 passions- och påsktidssånger, en pingstsång, 3 trefaldighetssånger, 2 nattvardssånger, 4 bönesånger, 14 sånger om livets elände, 10 sånger om skollivet, 3 sånger med historiskt tema och två vårsånger. Repertoaren var perfekt inte bara i kyrkan utan också för djäknarnas vandringar (sockengång). Sångboken Piae Cantiones fick en mycket stor spridning och som varande den enda i sin genre, kom den att användas i mer än tvåhundra år.

Under 1500- 1600- och 1700-talen undervisades i tre huvudkategorier av sång och musikteori. Elementär var ”Choralis” = enstämmig sång, varefter svårighetsgraden ökades till ”Figurativa” = flerstämmig sång. Den allmänna musikläran (teorin, som byggde på matematiken och fysiken) ”Rudimentis Musicae” var det tredje benet i musikundervisningen. Eleverna, eller djäknarna, var alltså fullt kapabla att framföra den komplicerade flerstämmiga musik som komponerades av tidens skickligaste tonsättare av religiös musik.

Bevarade notböcker från gymnasiestäderna uppvisar ett imponerande galleri av tidens stora kompositörer som: Hammerschmidt, Scheidt, Schop, Briegel, Becker, Bernhard, Vierdanck, Praetorius m. fl. - Även instrumental musik kom under 1600- och 1700-talen att ingå i skolornas musikundervisning. Det köptes in uppsättningar av flera hela instrumentfamiljer som zinkor, flöjter och stråkinstrument till många skolor.

Till del 2

Vad berättar sångböckerna om 1800-talets musik i skolorna

Upp ∧