Bon Mot maj 2023

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller text.

Gustaf Adolph och Ebba Brahe

- en kärlekshistoria satt i musik

"Gustaf Adolph och Ebba Brahe" är en skildring av dessa tu och deras genom Gustafs mor, änkedrottningen Christinas af Holstein styrande och ställande, avbrutna kärlekshistoria. Här tar Gustaf III en personlig hämnd på sin mor, Lovisa Ulrika som på samma sätt la sig i sin sons ungdomliga kärleksliv.

Gustaf Adolph och Ebba Brahe skrev Gustaf III först som en drame (talpjäs) med utgångspunkt i de dokument innehållande deras kärlekskorrespondens, som han lät spåra upp och studera. Dessförinnan hade en redogörelse tryckts, ”Konung Gustaf Adolphs och Fröken Ebba Brahes märkvärdiga kärlekshandel” författat av en viss Gottfried Sack daterad i Stockholm 1 maj 1767. Gustaf III:s Heroiska drame uppfördes ”af Kongl. Hofvet på Drottningholms Theater, den 11 september 1783”. Kungens syster Sophia Albertina spelade där rollen som Ebba Brahe.

Gustaf III arbetade sedan vidare på sin prosatext och gjorde utkast till ett operalibretto som han tillsammans med Johan Henrik Kellgren under 1787 färdigställde. Den nyinkallade Hovkapellmästaren Georg Joseph Vogler gavs samtidigt uppdraget att komponera musiken därtill. Operan hade sin urpremiär den 24 januari 1788.

Den första och den tredje avslutande akten utspelar sig i båda de sceniska versionerna på Kalmar slott där Ebba i första akten, olycklig inväntar, att på änkedrottningens uttryckliga order bli bortgift med Jacob Pontus de la Gardie. Detta är ett drag för att förekomma Gustaf Adolph som befinner sig på Öland för att jaga bort de danska trupper som försökt ockupera ön.

I denna seriösa opera ingår något så ovanligt som en andra akt, helt i folklig miljö, färjeläget vid Öland (mitt emot Kalmar slott på fastlandet) där kung Gustaf Adolph befinner sig mitt i ibland allmogen. Detta gestaltas mästerligt av Abbé Georg Joseph Vogler som här använde sig delvis av original ”svensk nationalmusik” (som man då kallade folkmusiken). Han var ju genom sina vidsträckta studieresor väl förtrogen folkmusik från olika länder och kulturer och han sökte ofta sin inspiration den.

Voglers musikaliska gestaltning som helhet i denna opera är också ovanlig och för tiden avantgardistisk och experimentell. Han genomkomponerar alla scener som i ett pärlband utan avbrott. Den konventionella uppdelningen i recitativ och arior (körer) är här upplöst och Vogler använder sig av ”ledmotiv” ända från Ouvertyren, genom verket till Finalen, för att sammanknyta tankar och känslor.

Illustration, hämtad ur ”KONUNG GUSTAF III:s SKRIFTER (Tryckt hos Carl Delén 1806), av M. R. Heland från andra akten, visande allmogens tacksamhet gentemot Gustaf Adolph som just lyckats att rädda färjkarlen Johans son Sven från att drunkna utanför färjeläget. Vid den knäböjande knekten Svens högra sida knäböjer hans blivande brud Maria. I perspektivet ovanför deras huvuden syns Kalmar slott mellan de rika kulisslövträden

Äldre Bon Mots

FÖRSTA ACTEN, fjerde Scenen

Ebba Brahe, ensam. Hon sjunger här för sin förtrogna väninna Märta Baner hur hon våndas inför utsikten att behöva lyda änkedrottningen, gifta sig med Jacob de la Gardie och därigenom svika sin älskade Gustaf Adolph.

Aria: ”O Du, som fordom älskat mig!

Du som hela min dyrkan vunnit,

Det enda jag i verlden funnit

Hvarvid mitt hjerta fästat sig,

Mitt hjerta evigt fästat sig!

Om du din Ebba kan försaka . . .

Hvad tvekan! . . Nej förlåt, förlåt!

Men dessa stormar som mig skaka,

Men dessa svek som kring mig vaka,

Barbarers löje vid min gråt! . . .

Ach Gustaf Adolph! Kom tilbaka,

Kom, skynda, fräls din brud, din maka

Ur våld och snaror och försåt.”

ANDRA ACTEN, sjette Scenen

Gustaf Adolph lättar sitt hjärta för sin ”Captaine af Gardet” Lars Sparre där han luftar sin belägenhet att å ena sidan göra sin plikt att på fältet strida och att å andra sidan följa sitt hjärtas inre röst, det senare så mycket mer åtråvärt.

Aria: ”Emellan skilda plikter dragen / Af kärlekens och ärans band …”

Denna aria är aktens och operans hjärtepunkt. Musiken till dessa ord ”Den sällhet äran synes lofva, Allena kärlek gifva kan” i andra delen av arian förekommer redan i ouvertyren som ett sångbart huvudtema

TREDJE ACTEN, tredje Scenen

Ebba, nyss förmäld med Jacob de la Gardie, förklarar förtvivlad för Gustaf Adolph som kommit försent till Kalmar att hon blivit tvungen att finna sig i sitt öde:

Aria: ”Om af den eld som fordom för dig brunnit …”

Recitativ: ”Stolt är din själ, min Ebba …”

Gustaf Adolph uppriven av kärlekssorg:

”Farväl, jag går att evigt rycka, Din Bild, med hjertat ur mitt bröst …”

(Då anländer folket, som han umgåtts med under hela akt 2, från Öland och Gustaf blir hyllad och påmind om att han har folkets kärlek som nu får tjäna som substitut för den personliga kärlekslyckan.)

Ljudspåren ovan är hämtade från en minneskonsert för Kellgren den 20 april 1995 i stora Börssalen, Gamla Stan, med anledning av 200-årsminnet av Kellgrens dödsdag 20 april 1795.

Den lilla operaorkestern denna kalla vårkväll bestod av:

Anders berg traversflöjt, Sören Jansson violin, Regina Bohlin violoncell & Kapellmästaren Bernt Malmros hammarklaver (arrangemang från stor orkester till kvällens kammarensemble).

Gustaf Adophs sjöngs av Johan Christensson tenor & Ebba Brahe sjöngs av Cecila von Heijne sopran. Cecilia gjorde ett flygande inhopp som ersättare för Kerstin Wahlström-Olsson som anmält sjukdom samma förmiddag. Tack Cecilia för en otrolig insats! Du gjorde det galant, efter bara en kort repetition med ”miniorkestern” och Johan, timmarna innan konserten skulle gå av stapeln.

Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen