Bon Mot november 2022

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller text.

Sång under hungersnöden 1869

 

Titeln på Jacob Axel Josephsons sång anger året 1869, men missväxten var då i själva verket inne på sitt tredje ödesdigra år. Det är inte så vanligt i den svenska musikhistorien att i nykomponerade sånger beskriva eller kommentera konkreta händelser som denna. I skillingtrycksvisor, dvs visor med ny text till gamla allmänt kända melodier, som började att florera under 1800-talet, är det däremot mer vanligt.*

 

Svältkatastrofen 1867-69 drabbade Sverige mitt i liberalismens guldålder, laissez faire- och frihandelstidens tidevarv. Samtidigt som den fattiga befolkningen, framför allt i norra delen av landet svalt, slog spannmålsexporten rekord från de stora gårdarnas lika rekordartade skördar i södra landet. I London tuggade draghästar i sig svensk havre som aldrig förr!


Om detta berättar Magnus Västerbro i sin Augustprisbelönta bok ”Svälten: Hungeråren som formade Sverige” - ”Individen i fri tävlan, med egoismen som drivkraft” var med Västerbros ord, melodin för dagen. Även så under svältår. Det är var och ens skyldighet att vara tillräckligt lönsam på marknaden för att kunna överleva. Varje ingrepp i denna ordning ansågs skadligt, åtminstone om det skulle kunna gynna de fattiga: ”Så lite medicin som nödvändigt och tillit till naturens egen kraft” – så löd Wallenbergdynastins grundare André Oscar Wallenbergs devis under svältåren”.


I ljuset av denna liberala ideologi får Josephsons sång betraktas som ett mycket försynt inlägg som i stället, ur sitt religiösa perspektiv, försöker förklara och leva med de flagranta orättvisor och gigantiska samhällsklyftor som kom i blixtbelysning under svältåren. Det är en gammaltestamentlig tolkning av orsak och verkan som här saluförs på ett gripande sätt.


Målningen ovan:

Utsikt från Vita bergen i riktning mot Katarina kyrka, målning av Fritz Ahlgrensson 1873, Digitala Stadsmuseet. Till höger i bild syns väderkvarnen Tjärbeljan

 

*)

- Eldsvådan i Köpenhamn år 1795, se spår #16 på Goda gosse glaset töm!

- Bergsstörtningen (i Schweiz 1806), se spår #12 på skivan NU

 

Äldre Bon Mots


"Sång under hungersnöden 1869" av J A Josephson. Här framförd av Bernt Malmros, taffel och Johan Christensson, tenor. Finns som spår #5 på skivan Stockholmskt 1800-tal

Du, som i ödemarken förr

hungrande skaror huldrikt mättat,

upplåt oss än Din nådesdörr,

lätta bördan, som förr du har lättat.

O, vi fly till Dig ännu:

se till vårt fosterland, det kära,

hvem kan oss hjälpa, om ej Du?

Du, som vårt bästa vill och vet,

tukta, men ack med måttlighet!

 

Lär oss att agan ock är nåd,

hjälp oss förbida Dig allena,

lär oss alltmer förstå ditt råd,

gif oss ock allt större håg Dig att tjäna!

Så skall nöden bära än

fridsam och ljuflig frukt, o Herre,

Så vi få tacka ock för den

och efter slutad kamp och strid

lofva ditt namn i evig tid!


 

  

Även i Stockholm var matbristen stor. Köer bildades tidigt på morgonen – här utanför Operakällaren. Populär Historia