Francesco Antonio Uttini

Francesco Antonio Baldassare Uttini
- från ett musikaliskt Bologna i överflöd till ett Stockholm i nöd

Av Bernt Malmros

Del I: Åren 1724 – 1755 - Uttinis liv från Bologna till Stockholm

Bologna hade vid Uttinis födsel 1724 varit ett av Italiens starkaste fästen för odlandet av kyrko- och instrumentalmusik i mer än hundra år. Staden med sina många kyrkor, bland dem med den gigantiska San Petronio i centrala Bologna vid Piazza Maggiore som den främsta arbetsplatsen för musiker, sångare och kompositörer var ett veritabelt musikaliskt drivhus för generationer.

Under 1600-talet verkade fyra akademier med syfte att befrämja och uppehålla en rik produktion av framförallt kyrkomusik. Den tyngsta och mest inflytelserika av dessa akademier grundades 1666. Den kom att ta namnet L´Accademia Filarmonica di Bologna. Sexton Sounatori (instrumentalister), tjugo Compositori (kompositörer) och tretton Cantori (sångare) kom att ingå i akademin redan det första året. L´Accademia Filarmonica di Bologna huserar fortfarande idag i Palazzo Carrati vid Via Guerrazzi och har sett många celebra musiker passera ut och in genom sina portar sedan 1666: bland dessa har vi Antonio Maria och Giovanni Bononcini, Carlo Broschi (detto Farinelli), Arcangelo Corelli, Giovanni Battista degli Antoni, Domenico Gabrielli, Niccolò Jomelli, Padre Martini, Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Gottlieb Naumann, Giacomo Antonio Perti, Giuseppe Torelli och Francesco Antonio Uttini, bara för att nämna några av 100-tals idag mer eller mindre ihågkomna namn.

Det var i denna musikaliska miljö vår Francesco Antonio Baldassare Uttini växte upp. Han föddes den 7 juli 1724 i Bologna. Fadern hette Giacomo Maria Uttini och modern var Angela Vittoria Uttini, född Corticelli. Om Francescos barndom vet vi inte så mycket mer än att han fick sin musikaliska utbildning främst genom den mycket produktive kompositören Giacomo Antonio Perti (1661-1756) som fick inträde i L´Accademia Filarmonica di Bologna, 20 år gammal, 1681. Perti var en av de mest betydande kompositörerna i staden under många decennier. Redan 1690 utsågs han till Maestro di Cappella i katedralen San Pietro och 1696 blev han Maestro di Cappella i den tongivande San Petronio, en post han innehade i 60 år. I San Petronio hade han tillgång till en permanent grupp av 36 musiker som lätt kunde utökas till ett antal av 153!

Från år 1739 stammar den 15-årige Francesco Uttinis tidigast bevarade komposition, hymnen ”Fortem virili pectore”.  Sedan följde en rad betydligt större och omfattande kompositioner av den unge Uttinis hand. Hans oratorium ”La Guiditta” framfördes i mars 1742 i den lokala kyrkan S. Filippo Neri. Därefter följde en operakomposition ”Alessandro nell´Indie” till text av Pietro Metastsio som uppfördes i Genua någon gång under år 1743.

Uttini trädde in i Akademien i Bologna i klassen ”Sounatore (violino)” den 25 mars 1743. Den 22 oktober samma år togs han även upp i klassen ”Compositori”. Som examination satte han då psalmen 70, ”Domine ad audivandum me festina” i 4-stämmig imitatorisk sats. Den purunge Uttini blev samma år vald till akademiens preses, en post han innehade tills Mingottis operatrupp dök upp på scenen i Bologna.

I Bologna komponerade Uttini parallellt med arbetet i akademien både operor och oratorier. 1751 gästades staden av Pietro Mingottis turnerande operatrupp och Uttini engagerades att ingå i den som kapellmästare. Truppen turnerande i norra Europa och efter en sejour i Köpenhamn, där han 1753 hade äktat sångerskan Rosa Scarlatti, kom truppen våren 1755 till drottning Lovisa Ulrikas Stockholm. Efter att ha komponerat och framfört operan ”Il re pastore” (till Metastasios text) med premiär på drottningens födelsedag den 24 juli 1755 utsågs Uttini, efter en räcka föreställningar, den 12 augusti till ”Maestro della Musica di Camera di sua Maesta il Re di Svezia”.

När Mingottitruppen 1757 avreste, stannade paret Uttini. Han fortsatte att för den svenska scenen komponera fler italienska operor och sätta musik till franska teatertruppens i Stockholm skådespel samt att skriva balettmusik. Från 1758 började Uttini en omfattande offentlig konsertverksamhet i Stockholm – något som han drev parallellt med arbetet som Hovkapellmästare fram till sin officiella pensionering 1788. Han lät under dessa 30 år uppföra inte mindre än 165 konserter. På repertoaren stod ibland egen, men framförallt andra kompositörers musik, utländska som svenska. Populärast, nästan varje år återkommande, var passionsmusiken "Stabat Mater" av G. B. Pergolesi och C. H. Grauns "Jesu död". Dessa verk med religiös text framfördes i profana lokaler, på Riddarhuset eller i någon större krog- eller kaffehuslokal och då till stöd för någon välgörande verksamhet, ofta något av stadens barnhus.

När Gustav III som nybliven kung drog igång sitt svenska operaprojekt anlitade han Uttini att komponera musiken. I januari 1773 fick så "Thetis och Pelée" sin premiär på Bollhusteatern med Carl Stenborg och Elisabeth Olin i titelrollerna inför en hänförd publik som för första gången fick höra svenska språket, i Johan Wellanders versifiering, klinga från en stor scen i ett större musikaliskt verk. Under resten av 1770-talet komponerade Uttini flera svenska operor, den mest ambitiöst upplagda var ”Aline – Drotning uti Golconda” med premiär den 11 januari 1776.

Uttini såg också till att, redan säsongen 1773, presentera Glucks banbrytande reformopera "Orfeo ed Euridice" i Stockholm. Han adapterade musiken från Ranieri Calzabigis italienska originaltext till översättaren Göran Rothmans svenska och anpassade Orfeus roll, ursprungligen skriven för en altkastrat, till tenoren Carl Stenborg. Denna publiksuccé inledde en fullkomlig Gluckfeber med ständigt nya uppföranden av Glucks operor i Stockholm, ivrigt påhejad i Stockholms Posten av dess redaktör J. H. Kellgren. Uttini skrev i Sverige då och då fortfarande kyrklig musik, mindre körstycken, en julmusik 1763, en ny passionsmusik 1776, ”La Passione” till text av Pietro Metastasio.  För invigningen av katolska kyrkans lokal 1784 i Stockholms Stadshus (nuvarande Stadsmuseet) komponerade han en stort upplagd latinsk mässa i ren italiensk kyrkostil med tydliga influenser från sin ungdoms lärare Perti.

Del II: 1776 - ett hektiskt år i Uttinis Stockholmsliv

Hustruns nyss timade död - Operan ALINE och andra opera- och balettproduktioner på Bollhuset - La Passione - Konserter

Året 1776 började för Francesco Uttini i sorgens skugga. Den 15 december 1775 hade hans maka sedan 1753 Rosa Scarlatti avlidit. Paret hade två söner som båda gick till teatern, om än på olika sätt. Den äldste var Carlo Gasparo Simone Uttini (1753-1808), ballettdansör och senare även skådespelare vid Dramatiska Theaterns begynnelse 1788 till sin död. Den yngre brodern Adolpho Ludovico Uttini (1756-1804) var kontrabassist och anställdes vid Hovkapellet som 16-åring 1772 där han sedan spelade till sin död.

Hustrun Rosas död i december måste ha sammanfallit med färdigställandet och det inledande repetitionsarbetet av Uttinis senaste opera ALINE – Drottning av Golconda.

- Premiären var den 11 januari 1776 och en ytterligare föreställning spelades den 4 november samma år. Operan återupptogs sedan med en föreställning den 30 november 1778 och ytterligare en den 14 maj 1781.

- Den 5 februari var det premiär på ADONIS, operabalett i 1 Akt av C. Walter på Bollhuset med koreografi av Louis Gallodier. Elisabeth Olin, Carl Stenborg och Sofia Augusti sjöng huvudrollerna.

- Drygt två månader efter det första framförandet av ALINE annonserades i Dagligt Allehanda, den 15/3 och 23/3: ”Söndag den 24 mars, Hr. Uttini, i St. Ridd.-salen kl. ½ 5 e.m. Program: Uttini: Passions-Oratorium  Solister: Fruarne Olin och Augusti, Hrr C. Stenborg och Nordén”.

- Nästa konsert med Uttini som dirigent var ”Söndagen den 14 april: Konsert, i St. Ridd-salen kl. ½ 5 e.m. för hr Stenborg. Arior Fruarne Olin o. Augusti, hr Stenborg. 2 Duetter och en Terzett, Allt av nyaste Compositioner, en del från Neapel inkommen. Bilj. 6 d k:t” (kopparmynt).

- Söndagen den 5 maj var Uttini åter i farten. ”Hr Ferling, i St Ridd.-salen kl. ½ 5 e.m. ”mycket utvald Vocal- o. Instr, Musique” Dirig.: Uttini. Program av de nyaste Compositioner. Arior och Terzett, Fruarne Olin o. Augusti, hr Stenborg. Dubbel Violin-Concert, Hrr Ferling och Zander. Bilj. 6 d. k:t”

- Den 19 juni hade LUCILE, en opéra-comique i en akt av A. E. M. Grétry premiär.

- Söndagen den 15 december, på årsdagen av makan Rosas död, dirigerar Uttini en konsert i Stora Riddarhussalen: ”Arior sjungas av Fru Augusti, Hrr Stenborg och Karsten. Solos för Fleut-Traversiere Hr Adam, Oboe Hr Grenser och Violoncell Hr Baptiste.  Bilj.  6 d. k:t”.

Året 1776 får betraktas som ett typiskt och normalt arbetsår för Uttini.

Del III: År 1786 och nya vindar i Uttinis Stockholmsliv

- I väntan på pensionering, dirigering på Operan och konserter

Under de tio år som gått mellan 1776 och 1786 hade mycket hänt i det stockholmska musiklivet. En rad nya kompositörer hade inkommit till Sverige som var representanter för en yngre generation som var födda på 1740- och 1750-talen.

På sommaren 1777 kom Johann Gottlieb Naumann direkt från Dresden där han var Hovkapellmästare till Stockholm. Med sig från Dresden hade han den unge oboisten, traversflöjtspelaren och kompositören Johan Fredrik Grenser. Naumann axlade rollen som Kapellmästare i Stockholm, reformerade hovkapellet och komponerade tre stora operor under olika perioder av Stockholmsvistelse, Amphion 1778, Cora och Alonzo 1782 och Gustav Wasa 1786.

Den blott 22-årige, så gott som helt okände, Joseph Martin Kraus kom 1778 på eget bevåg från Göttingen till Stockholm för att söka sin lycka i den stad som blivit något av en ny kulturmagnet i Europa. Det blev inte helt lätt för Kraus att etablera sig i Stockholms musikliv, men genom vänner lyckades han vinna Gustav III:s öra och fick så uppdraget att komponera musiken på Kellgrens text till operan Proserpin. 1781 fick Proserpin sin premiär och Kraus utnämndes raskt till Hovkapellmästare.

Från Mannheim kallades den vittbereste Hovkaplanen och Hovkapellmästaren Abbé Georg Joseph Vogler av Gustav III till Stockholm för att komponera modern och experimentell opera. Han anlände på sommaren 1786 och rivstartade sin verksamhet med att spela orgelkonserter i stadens kyrkor. Han inledde med en debutkonsert den 29 juni i den kyrka Maria Magdalena, där Åhlström var organist. Närvarande var H. M. Drottningen och hovsekreteraren Carl Michael Bellman.

Tyska och Katarina var de kyrkor som Abbé Vogler också valde för sina fantasirika programmusikaliska och till stora delar improviserade konsertprogram. Vogler blev den 22 september samma år anställd som ”Direktör för musiken” vid operan med uppdrag att komponera en opera per år. Han var för övrigt fri att resa och turnera så mycket han önskade.

Uttini, som nu säkert börjat tänka allvarligt på sin pension, kunde nu koncentrera sig på att dirigera på operan, men också att satsa på egna konserter i staden. Under året 1786 spelades i Stockholm inalles 26, i Dagligt Allehanda och i Stockholms Posten, annonserade konserter. Abbé Vogler spelade 14, d.v.s. mer än hälften av dessa. På andra plats kom Uttini med 9 konserter, en tredjedel av hela utbudet.

Uttinis konsertverksamhet under året 1786 är imponerande och påfallande modernt orienterad. Han introducerar nu t.e.x. symfonier av Joseph Haydn för stockholmspubliken. Alla de nio konserterna gick av stapeln på Riddarhuset i Stora Riddarhussalen.

- Den 12 februari, en söndag, spelades årets första konsert. På programmet stod Arior av Fruarna Müller, Marcadet och Hr J. S. Lalin d.y.. En Concert för fagott exekverades av Hr. Berwald d.ä. och man framförde också körer ur Oratoriet ”Messias” av G. F. Händel.

- Den 19 februari, en söndag, hade Uttini engagerat en gästande italiensk kastratsångare Hr. Calcagni som sjöng italienska arior och även medverkade i en duett med Uttinis tillkommande maka M:lle Liljegren. Dessutom gjordes en Oboe-concert och en Waldhorns-concert.

- Den 12 mars, en söndag, kommer Haydn i fokus: ”För ombyte uppföres af Haydns nyaste sinfonier” samt ”Harmonimusik”, d.v.s. Blåsmusik (oboer, fagotter och horn) och två Violoncellconcerter  av Tricklir.

- Den 2 april, söndag, spelades en Oboe-concert av Grenser, en Aria (Fru Müller) och en Sonata per il Violino solo av Christian Friedrich Müller med en mellansats, ett Adagio som Müller arrangerat för violin med dubbelgrepp på en aria, taget ur den omåttligt populära operan ”Zemir och Azor” av Grétry.

- Den 7 maj, söndag, dominerades åter igen av Haydn ”Så väl i början som i slutet af Concerten uppföres en af Haydns vackraste sinfonier”. Sånger sjöngs av Fruarna Müller, Augusti samt Hr. Lalin d.y.. Hr. Müller spelade en egenkomponerad Violinkonsert samt medverkade i en Oboekvartett.

- Den 21 maj, söndag, gjordes en, vad man kan utläsa av programmet, mycket lång och innehållsrik konsert: en Concertante Sinfonie, ett Violin-solo, en Aria med svenska ord (M:lle Stading), en Aria av Naumann (K. Karsten), en Oboe-concert, en duett (M:lle Stading och Hr. Karsten), en Violinkonsert av Giornovichi, ett Adagio ur operan Alceste (Gluck), ett Ryskt Rondo, och en Sinfonie med ryska Airer.

- Den 11 jun, Pingstdagen, en Sinfonie av Haydn, en Solo-Concert för violin (Hr. Müller), en Duett-Concert för valthorn (Hr. Steinmüller), Aria (Hr. Lalin d.y.), en Solo-consert för Inventionstrumpet (Hr. Merckel), en Duett-Concert för oboe samt en Sinfonie av Haydn.

- Den 18 juni, söndag, (till förmån för Hr. Lalin), Haydn Sinfonie, Airer sjungas av Fruarna Olin och Müller, Stading och Hr. Lalin, en Quartett av Pleyel, en Duett.Concert för Oboe och Basson (fagott) samt en Sinfonie av Haydn.

Här följer ett uppehåll i konsertverksamheten till över resten av sommaren och hösten.

- Den 10 december, en söndag, har Uttini samlat en imponerande skara av Operans krafter. Det är till en minneskonsert för operans Direktör åren 1780-86, Carl Reinhold Fersen (1716-1786):  ”Netto inkomsten vid denna konsert till de fattiga." Medverkande: "Kgl. Orkestern, Fruarna Olin, Müller, M:lle Stading, Herrar Stenborg och Karsten. Program: Uttini, musik till vörds. Åminnelse af framlidne Directeuren öfver Kgl. Maj:ts Spectacler, Excellensen etc. Greve Carl Fersen, som under sin lefnad varit en Beskyddare och Uphjälpare af Swenska Musiquen. Bilj. 16 sk."

Nästföljande året, 1787 är det sista året som Uttinis namn dyker upp i dagspressens konsertannonser. Den 16 juni det året dirigerade han åter symfonier av Haydn i en konsert som förövrigt innehöll musik av Johan David Zander, Traëtta och Uttinis kollega i Mingottis operatrupp, Giuseppe Sarti. Den 21 december medverkar hans blivande maka M:lle Liljegren i en konsert som dock inte nämner Uttini som dirigent. Därmed sattes punkt för en strålande insats i Stockholms musikliv.

Del IV: Coda 1788-1795

Den 24 februari 1788 beviljades Uttini pension. Efter sommaren samma år gifte sig Francesco Antonio Uttini den 23 september med den 23-åriga hovsångerskan Sofia Ulrika Liljegren. Uttini kunde nu fritt ägna sig åt sällskaps- och ordensliv och ett smärre, mer spontant komponerande. Han lierar sig med Bellman i några tonsättningar av skaldens dikter. Bröllopsdikten ”Våra löften äro dÿra”, 20 Juni 1793 illustrerades av broder Tobias Sergel.

Uttini blev trogen sitt Stockholm ända till sin död den 25 oktober 1795. Hans unga maka Sofia överlevde sin make bara med en dryg månad.

Upp ∧