Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
af Johan Roman Kongl. May:ts Capel-Mästare
Likt vårt lands förste professor i ”ekonomilagfarenhet och statsekonomi”, Anders Berch, intresserade sig vår Hof-Capel-mästare Johan Roman för naturahushållningsfrågor. Han kom vid ett flertal tillfällen att till Kungl. Vetenskapsakademien, i vilken han var invald i den språkvårdande klassen ”Lingua”, inkomma med för riket gagneliga iakttagelser.
Efter det förödande Nordiska kriget (1700–1721) och pestutbrotten 1707–1711 började ett mödosamt återuppbyggnadsarbete i Sverige. Uppgiften kom an på den generation som vuxit upp under denna tid att utföra. Landet var dessutom utarmat på framför allt sin manliga befolkning som hade, i stora mängder dukat under i kriget och i sjukdomar som följde i dess spår.
Föregående sekel, 1600-talet, hade sett ett uppsving för vetenskapligt arbete och också sett upplysningstidens tankar ta form. Jorden hade därigenom, trots ett dogmatiskt religiöst motstånd, kunnat konstateras vara rund – inte platt som man tidigare hade hävdat. Det fanns plötsligt plats för en Newton, en Descartes, en Linneaus, en Locke och andra banbrytare i kunskapsvärlden!
I den musikaliska världen exploderar också nytänkande och experimentlusta. Vår Roman får resa ut på en studieresa till England som kom att vara i flera år, 1715-1721. I London verkade många inflytelserika musiker, alla i den italienska skolan; Händel, Geminiani, Bononcini, Porpora, Ariosti med flera. Musiklivet hade redan under föregående århundraden varit anmärkningsvärt internationellt och musiker hade rört sig runt i hela Europa och även flyttat till de nya kontinenter som Europa hade "upptäckt".
För Romans del var åren i England av stor betydelse när han åter står på svensk mark och måste återuppbygga musiklivet som lidit svårt under kriget. Han anställs vid sin hemkomst som hovkapellmästare och börjar 1731 sin publika serie med konserter på Riddarhuset i Stockholm. Först ut bland verken var en bearbetning av Georg Friedrich Händels så kallade ”Brockes-Passion” i översättning till svenska: ”Musiken är til största Delen tagen af den berömde Capell-mästarens i England Hendels Composition”. Här börjar Roman sitt språkarbete med att förse musik av den kända gräddan utländska kompositörers vokala verk med svensk text: Leonardo Leo, Antonio Lotti, Benedetto Marcello, Orlando di Lasso, Georg Friedrich Händel, Johann Joseph Fux, Giacomo Carissimi, Giovanni Bononcini … Flera av dessa kompositörer träffade Roman under sin andra utrikesresa 1735–1737, då han framför allt vistades i Italien och gjorde längre uppehåll i bland annat Rom, Padua, Florens, Bologna, Venedig och Neapel.
Roman uttryckte sin satsning på svenska språket sålunda: ” … at söka åstadkomma, det man hälst uti Andelig Musique intet må hädanefter bruka fremmande Tungomåhl, hwilket föga Andacht och upmärksamhet förorsaka kan hos dem som eij Språket [ främmande språk som latin, tyska, italienska, engelska] nog mächtige äro”.
Även i Romans många (ca 150) sånger, andliga som världsliga, använder han sig hela tiden helst av svensk text. ”Then Swenska Messan”, fullbordad 1751, är Romans ”Magnum Opus” där svenska språket används rakt igenom.