In dulci jubilo

En av de mest använda skolsångböckerna under 1600-talet är den 1593 i Greifswald tryckta ”Piae Cantiones”, som de flesta skolpiltar drillades att sjunga ur under flera århundraden. När man betänker att skolans driftsekonomi var helt beroende av skolpojkarnas sånguppdrag runt om i städerna, som till och med inbegrep kringliggande landsbygd i vissa fall, förstår vi att sångerna var en skatt som man tog med sig hela livet.

Texten på titelbladet för den i Sverige spridda versionen betyder "De gamla biskoparnas fromma kyrko- och skolsånger, vida berömda och använda över hela Sverige, noggrant korrigerade och godkända av förnäma och berömda personer vid Guds kyrka och skola i Åbo i Finland, och nu nedtecknade av Theodoricus Petri Nylandensis. Till dessa har lagts ett antal nya psalmer."

I min (Bernt Malmros) biografi här på MTS över Lasse Lucidor gör jag ett försök att ta denna religiösa lånemelodi tillbaka till den världsliga sfären. Vad är då naturligare än att använda den jublande och livsbejakande melodin till ”In dulci Jubilo”, en lovsång till Jesusbarnet som har sitt ursprung i en folklig kärleksvisa, ett solklart ”kontrafakta”. Luther som inte tyckte att ”djävulen skulle ha de bästa låtarna” diktade ett otal sådana kontrafakta.

Denna burleska dryckesvisa av Lasse Lucidor passar precis in i den gungande 6/8-delsrytmen och längden på melodin skänker också gratis ett omkväde i sista diktraden att härmas och sjungas eller skrålas av de församlade drickz-Bröderna.

Äldre Bon Mots