Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen
Bon Mot november -21
Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller citat.
Bildanfang till inledningskapitlet i Quantz berömda bok "Versuch einer Anweisung die Flöte traversiere zu spielen". I detta kapitel talar Quantz om hur viktigt det är att ungdomen måste följa sin inre lust i sitt yrkesval att bli musiker. Själv hade Quantz blivit smed som sin far, om inte denne ”lyckligtvis”, som Quantz uttrycker det, avlidit i hans tidiga barndom och därmed givit honom frihet att själv välja sin bana.
Passion Quantz och Bach
Eller om passionens betydelse i 1700-talets musik
Många musiker, samtida med Boccherini, skrev om musiken på ett liknande passionerat sätt som denne. (Se september och oktober månads Bon Mot.) Vi har nu kommit till Johann Joachim Quantz (1697-1773) och Carl Philipp Emanuel Bach (1714-1788).
I tyska språket brukas sällan ordet ”Passion”. Man använder i stället ”Leidenschafft” och ”Affect” när man vill beskriva de känslor som ska härska i ett musikstycke. I sin helt fantastiska bok Versuch einer Anweisung die Flöte traversiere zu spielen, Berlin 1752, som sedan kom att översättas till många språk, uttrycker sig Johann Joachim Quantz i kapitlet ”Det goda föredraget i sång och spel över huvud taget” mer i allmänna termer. Han anbefaller exekutören att fullständigt identifiera sig, gå in i ett styckes skiftande affekter.
För att skapa en affekt/en passion måste exekutören sträva efter att själv försätta sig i de sinnestillstånd som stycket vill förmedla: Das XI. Hauptstück. Vom guten Vortrage im Singen und Spielen überhaupt. § 15.: Der gute Vortrag muss endlich: ausdrückend, und jeder vorkommenden Leidenschaft gemäss seyn. … Der Ausführer eines Stückes muss sich selbst in die Haupt= und Nebenleidenschaften, die er ausdrücken soll, zu versetzen suchen. …
Carl Philipp Emanuel Bach skriver mycket om Affekter och Leidenschaft i sin enormt detaljerade bok i konsten att spela klaver (klavikord): Versuch über die wahre Art das Klavier zu spielen. Berlin, in Verlegung des Auctoris. 1753.
I kapitlet om föredraget Vom Vortrage §13, skriver han koncentrerat: Indem ein Musickus nicht anders rühren kan, er sey dann selbst gerührt; so muss er nothwendig selbst in alle Affecten setzen können, welche er bey seinen Zuhörern erregen will; er giebt ihnen seine Empfindungen zu verstehen und bewegt sie solchergestallt am besten zur Mit-Empfindung. Sey matten und trurigen Stellen wird er matt und traurig. Man sieht und hört es ihm an. Dieses geschieht ebenfals bey heftigen, lustigen, und andern Arten von Gedanken, wo er sich alsdenn in diese Affecten sezet. Kaum dass er einen stillt, so erregt er einen andern, folglich wechselt er beständig mit Leidenschaften ab. …
”Eftersom en musiker inte kan beröra någon utan att själv vara berörd; så måste densamme nödvändigtvis själv vara i stånd att försätta sig i alla affekter (känslolägen) som denne önskar att försätta sina åhörare i; han inbjuder dem att förstå hans känslor och rör dem till medkännande. Är där svaga och sorgsna ställen (i musiken) blir denne svag och sorgsen. Man både ser och hör det hos denne. Detta sker även vid häftiga, glada och vid andra sorters tankar (känslor) där denne sålunda försatt sig i dessa affekter. Knappt har denne stillat en känsla förrän en annan dyker upp, följaktligen växlar denne ständigt med känslorna … ”
(i den fria översättningen har här genomgående ”han” ersatts med ”denne”)
Men ehuru koncentrerat för att vara C P E Bach, så uttrycker ju Boccherini i ett par mer poetiska och känslomässiga meningar, det som Bach utvecklar i många och betydligt snårigare resonemang! Det bör tillägas att detta teoretiskt detaljerade och mångordiga skrivsätt är typiskt för det tyska språkområdet.
