Christopher Christian Karsten

Född 9 sept 1756 Ystad, död 7 aug 1827 Kanton, Drottningholm

Christopher uppträdde som sångare redan som 12-åring 1768 i samband med Lunds Universitets jubelfest. Genom änkedrottning Lovisa Ulrikas initiativ fick han 1771 tillfälle att förkovra sin röst och anställdes två år senare som körsångare vid den nyinstiftade Kungl. Teatern (operan) i Stockholm. Efter studier för den italienske sångaren P. Potenza i Köpenhamn debuterade han 1778 som solosångare i prologen till Naumanns opera Amphion. Därefter altererade han framöver i mängder av operaroller med den fyra år äldre sångarkollegan Carl Stenborg.

 

Karsten gjorde, till skillnad från många andra svenska operasångare vid tiden, flera utlandsresor och gästspelade 1788 vid hovet i Berlin och Mecklenburg, besökte efter Gustav III:s död 1792 London och gjorde 1810 succé i Paris. Han pensionerades 1806 från Stockholmsoperan då den stängdes ned av Gustav den IV Adolph. Karsten fortsatte att göra inhopp på Kungl. Teatern då den nyöppnade 1812 och att sjunga vid konserter i huvudstaden, i Uppsala, Göteborg och Norrköping ända upp till sitt 69:e år. Den sista konserten ägde rum på Börssalen i Stockholm 1825. Karsten ägde en synnerligen vacker stämma enligt samtida samstämmiga omdömen. Hans röstfack var den dramatiske tenorens, men hans röst hade likt Stenborgs ett fenomenalt brett register som sträckte sig ända ner i basen.


Johan Henrik Kellgren

Född i Floby prästgård i Västergötland 1 december 1751, 
död i Stockholm 20 april 1795

Johan Henrik Kellgren studerade vid Skara läroverk och skickades 1768 till Åbo där han 1772 vann den filosofiska lagern. 1778 är ett märkes år i svensk tidningshistoria, då han tillsammans med Carl Petter Lenngren börjar utgivandet av Stockholms Posten. I den ungdomliga kretsen Lenngren-Kellgren-Åhlström spirar romantiken och förnuftet! Kellgren vann snart Gustaf III s bevågenhet och förordnades till Kungl. bibliotikarie och handsekreterare.


Vid Svenska Akademiens instiftande 1786 var han en av de tretton självskrivna ledamöterna. Bakom sig hade då Kellgren tre stora scenprojekt i intimt samarbete med kungen; "Drottning Christina" (1782, uppf. 1785), "Gustaf Wasa" (1782 uppf. 1786 till Naumanns musik) och "Gustaf Adolf och Ebba Brahe" (uppf. 1786 till Voglers musik). Han gjorde kungens lediga prosa till klingande vers. 1794 lämnade den av sjukdom märkte Kellgren Stockholms Posten helt i C P Lenngrens vård. På våren sysslar han med utgåvan av sina samlade verk. Han lär då också ha yttrat till sina vänner Gahn och Lenngren: "...det kostar på att lämna Eder..!"


Porträtt: Gravyr av J F Martin (beskuren), 1780, Projekt Runeberg

Thekla Knös

F. 17 juni 1815 i Uppsala, d. 10 mars 1880 i Växjö 

Thekla Knös, som själv levde under knapra ekonomiska förhållanden, kom att bli en av förgrundsgestalterna i den gryende kvinnorörelsen. En av hennes nära vänner, Charlotte (Lotten) Kraemer, 1828-1912, tillhörde däremot en förmögen släkt. Hon passade lika lite som Thekla in i sin tids konventionella ramar. Brevväxlingen mellan Thekla och Lotten var mycket svärmisk. Thekla slutade sina dagar som ”sinnessvag” och fattig på Wäxiö hospital. 


Porträtt av Thekla Knös av Alida Rabe, Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon

Charlotte (Lotten) Kraemer

F. 6 augusti 1828 i Stockholm, d. 23 december 1912 i Stockholm 

Charlotte Kraemer tillhörde en förmögen släkt. Hon passade lika lite som Thekla Knös in i sin tids konventionella ramar. Lotten var initiativtagare till rörelsen för kvinnors rösträtt (införd först 1921!). Brevväxlingen mellan Thekla och Lotten var mycket svärmisk.


Lotten var under slutet av sin levnad ett i gamla paltor invirat ”Stockholmsoriginal” som väckte munterhet i kvarteren kring Villagatan, där hon 1879 köpt sig ett hus. Eftersom hon levde ytterst sparsamt, lades pengarna på hög och testamenterades, till släktingarnas stora förtret, till det jämlika, könskvoterade litterära sällskapet ”Samfundet De Nio” vid det posthuma bildandet 1913.    


Reimer Krampau 

F. ?, d. 1688 Stockholm

Reimer Krampau var musikant, violist, dansmästare och sångare. Han var medlem av hovkapellet 1674-88. I en begravningsvers tillägnad Krampau vid dennes jordfästning i Jakobs kyrka kan man läsa ”…Wår Curieuse och Dygdsinte Ungdoms åhr / Aff honom skickelser i Dantz och seder vunnit…”


"Saknaden", med text av J H Kellgren. Här framförd av Johan Christensson, tenor och Bernt Malmros, hammarklaver. Finns som spår #5 på skivan Goda gosse glaset töm!

"Strykningsvisa", med text av Thekla Knös. Här framförd av Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, taffel. Finns som spår #4 på skivan Stockholmskt 1800-tal