Bon Mot maj -21

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller citat.

"FÄRGOR" enligt Envallsson


Envallssons text i uppslagsordet "FÄRGOR" ger en intressant inblick i den upplysningstida vetenskapssituationen. Ljusstrålarna har en undransvärd hastighet i sin fortplantning, emot den ljudet äger. Ljudets hastighet kunde man med en kronometer mäta tämligen exakt, men ljusets hastighet var fortfarande bara ”undransvärd”.


Den poetiska beskrivningen av ljudet och ljusets avtagande intill tystnad och mörker är mycket vacker. Sedan är iakttagelsen, att ett starkare ljud förtar effekten av ett svagare och att ett kraftigare ljus förtar effekten av ett svagare, också poetiskt skildrat.


 

Äldre Bon Mots


"FÄRGOR". Ur Carl Envallsons ”Svenskt musikaliskt lexikon, efter grekiska, latinska, italienska och franska språken”, Stockholm 1802

"Trio Eb-dur" av Vogler.
Här framförd av Regina Bohlin, violoncell, Sören Jansson, violin och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #4 på skivan Stockholmskt 1700-tal

I denna trio anges FortePiano som klaverinstrument. 1778 är det tidigt att så specifikt ange detta klaverinstrument. Ett FortePiano är ett hammarinstrument som har möjlighet att göra snabba kast mellan oerhört svagt till mycket starkt. Det är just detta som man på en cembalo inte klarar att utföra.


Skuggor och dagrar och stora dynamiska skiftningar som färgar musiken var ett tecken i tiden. I pianotrion, som vi här hör, använder Vogler hela paletten i sitt tonmålande musikaliska språk. De tre instrumenten, FortePiano, violin och violoncell tilldelar Vogler var sina, mot varandra jämbördiga roller.


Klangfärgerna skapar han med att låta violinen i första satsen spela med sordin (dämpare) på stallet som ger en beslöjad ton och cellon spelar mycket pizzacato (knäppta strängar) samtidigt som klaveret ligger i ljust läge med en romantisk melodi som jag förstärker med att spela med ett visst rubato (dragnig i rytmen).


Mellansatsen är en folkligt orienterad Ländler med en triodel som kontrastrikt pärlar fram. (det låter som musik från 1820!) Sista satsen är en rykande finalsats med myckna stormiga crescendi och diminuendi.