Fredsappellen Amphion

Operan "Amphion" bygger på en text av upplysningsförfattaren Jean-Francois Marmontel. Den fria bearbetningen till libretto på svenska gjordes av Göran Gudmund Adlerbeth. Musiken komponerades av Johann Gottlieb (Amadeo) Naumann, som i augusti 1777 var tillrest från Dresden, där han innehade hovkapellmästartjänst, till Gustaf III:s Stockholm.

Operan hade sin premiär på kungens födelsedag den 26 januari 1778 och kan sägas vara Gustaf III:s ideella kulturmanifest i upplysningstidens anda. (Detta borde kungen ha blivit ordentligt påmind om tio år senare när han gav sig in i krig mot Ryssland!)

Operan Amphion är en ”idéopera” som i en enda akt bär fram budskapet om fredens, sämjans, förnuftets, musikens och de övriga sköna konsternas seger över barbariet till förmån för en god samhällsordning som bygger på upplysningstidens tankar och de lagar som bygger på dess landvinningar.

Barbariet är dess motpol och symboliseras i operan av Hövdingen för de Vilda och hans anhang (kör). Denne uppvaktar enträget operans kvinnliga gestalt Antiope (som representerar Moder Svea; dvs Sverige) för att vilja äkta henne. De goda sederna, kärleken, freden och medmänskligheten representeras av gudagestalten Amphion som med sin lyra (musiken) är i stånd att förtrolla och förvandla även den mest förhärdade barbar. Antiope avvisar med avsky Hövdingen för de Vilda, som till bröllopsgåva dessutom vill låta offra fångar som han tagit i strid. Antiope har nämligen hört Amphions lyra och budskap och kan inte tänka sig att framgent höra till någon annan än denne. Inför den blodiga bröllopsgåvan kan hon dessutom blott känna avsky. Kören av fångarna är den andra kör-parten i detta drama.

Den tredje parten är kören av Amhions följe som (”bakom Theatern”) hörs anlända för att annonsera Amphions ankomst: Nu konfronteras de Vilda med Amphions milda freds- och kärleksbudskap och det uppstår en musikaliskt dramatisk dragkamp mellan de två ideologierna (körerna) med fångarna som gisslan.

I sin första aria ”Uti en evig fred” förmedlar Amphion sitt solklara fredsbudskap. Hövdingen och hans anhang, efter att först ha bjudit ett vilt sista motstånd, faller slutligen till föga inför den oemotståndliga harmoniska musiken, skapad av Naumann. Vapnen faller bokstavligen ur deras händer. De uttrycker sin önskan att följa Amphion. Antiope överlämnar Hövdingen chevalereskt till Amphion och operan kan sluta i en försonande ”Vaudeville” där alla samfällt uttrycker sin önskan att följa Amphions milda lagar. Kärlek, fred och förnuft har segrat.

De medverkande "Personerne" vid premiären "den 26 Januarii 1778" och de följande 19 föreställningarna var:

AMPHION.   Herr Carl Stenborg.

ANTIOPE.   Fru Olin.

HÖFDINGEN FÖR DE VILDA.   Herr Biörkman.

HÖFDINGEN FÖR FÅNGARNA.   Herr Norden.

CHOR av Vildar, Fångar, Amphions medfölje (sammanlagt 42 personer)

BALLETTER. Av Herr Gallodier: Vildar, Fångar, Amphions medfölje, Herdar och Herdinnor (31 personer, däribland Herr Charles Uttini, son till F. A. Uttini)

Ljudspåret ovan: Utsnitt ur operan "Amphion", inspelad i Börssalen i Gamla stan, Stockholm den 30 augusti 1989.

Amphion - Gunnar Forshufvud, Antiope - Kerstin Wahlström-Olsson, Höfdingen för de vilda - Ulf Lundmark, Chor af Vilda - B Persson, A-K Färnström, J Christensson, L Martin, Chor af Greker - K Oldgren, E-L Nilsson, C Malmgren, T Gustafsson

Utökad "Ensemble Pasticcio";

E Bodén - violin, konsertmästare, I Edhborg - violin, J-E Andersson - violin, viola, H Cederberg - viola, E v Waldstein - violoncell, C Furberg - kontrabas, A Berg - traversflöjt, A Sköld - traversflöjt, K Boman - oboe, W Geisendorf - oboe, J Halvarsson - fagott, T Lindgren - fagott, B Malmros - cembalo, kapellmästare

Läs mer om Amphion och annan musik i fredens och ofredens tjänst i MTS-artikeln "Fred och ofred i musiken" av Bernt Malmros.

Äldre Bon Mots