Carl Magnus Envallsson
”Svenskt musikaliskt lexikon, efter grekiska, latinska, italienska och franska språken” på 346 sidor med 14 tabeller stuckna i koppar, tryckt hos C. F. Marquard i Stockholm 1802 är den första i sitt slag på svenska språket. Författare är Carl Envallsson (1756-1806), ledamot av Musikaliska Akademien 1786.
Som förlaga till sitt musikaliska lexikon på svenska hade Envallsson främst Jean Jacques Rousseaus (1712-1778) ”Dictionnaire de musique”, tryckt 1767. En del artiklar i det svenska lexikonet är rena översättningar från Rousseau, men ofta ger Envallsson egna och för svenska förhållanden kompletterande, intressanta upplysningar och inspirerande fakta.
Hos Rousseau lyder samma passus:
”Baroque. Un Musique Baroque est celle don´t l´Harmonie est confuse, chargée de Modulations & de Dissonanances, le Chant dur & peu naturel, l´intonation difficile & le Mouvement contraint.”
”Baroque musik” var alltså under andra halvan av 1700-talet synonymt med mossig och tillkonstlad musik.
- Kanske att vi även idag skulle undvika att kalla musiken från ca 1600-1750 ”barockmusik” ?