Makalös brand 1825

Dramatiska teatern som bildades 1788 huserade först i Bollhuset. Detta revs 1792 och teaterverksamheten flyttade året därpå 1793 över till den teaterlokal som inrättats i palatset Makalös vid Stockholms ström intill operahuset. Denna magnifika byggnad uppfördes i mitten av 1600-talet av Magnus Gabriel de la Gardie och hade efter Karl XI:s reduktion 1680 inrättats till arsenal för krigstroféer och annan militaria.

Teaterhistorikern Nils Personne har i sin grundliga källforskning skildrat Makalös brand i den fjärde delen av sin boksvit i VIII delar, "Svenska Teatern" (från tidig medeltid till år 1842), tryckår Stockholm 1915-1922. Den fjärde delen tar upp tiden 1818-1827 och från den citeras här en komprimerad skildring av brandförloppet:

"Torsdagsaftonen den 24 november 1825 inträffade den ohyggliga eldsvåda, hvarigenom Arsenalsteatern i grund ödelades. Med undantag af Drottningholmsteaterns brand 1762 (föregångaren till nuvarande teatern, färdigbyggd 1766 efter ritningar av Adelcrantz) hade Sverige dittills varit förskonadt från liknande olyckor. Affischen för den kvällen upptog Kotzebues femaktsdrama ”Redlighetens seger öfver förtalet” och den lilla enaktskomedien ”En timmas roman”. Salongen var glest besatt, ty det var ett otäckt väder, regn och snöglopp. Under fjärde akten tyckte man sig känna brandos på scenen, men emedan detta händt många gånger förut och då härrört från kakelungnarna under teaterns golf, brydde man sig ej vidare om det. Emellertid märkte sufflören under den stora scenen mellan Jenny (Charlotte Erikson 1794-1862) och hennes tillbedjare, sekreteraren Smith (Olof Ulrik Torsslow, 1801-1881), som just afslöjar sig som den ädle och rike lord Sidney, att rök trängde in i luckan och sprang ifrån de spelande för att be en teaterarbetare att se efter, hvarifrån röken kom (se planritningen här intill). Karlen svarade, att det bara var inbillning. Han kände icke något os. Efter aktens slut omkring half nio började röken sila fram genom kulissrännorna (de rännor i scengolvet som sättstyckena för kulisserna löpte) och nu blef det klart för alla, att elden var lös under scenen. Ridån drogs upp och Lars Hjortsberg*, som spelade major Eldfeldts** roll, framträdde och förkunnande med det allra största lugn för publiken, hvad som händt, och bad alla aflägsna sig i god ordning. De lydde rådet och allesammans undkommo lyckligt den öfverhängande faran. Men icke så de på inre sidan om ridån varande. Elden rasade redan under Hjortsberg då han talade till salongen, och de spelande hunno ej upp i sina loger, utan måste rädda sig i de kostymer, hvari de under kvällen uppträdt. Aktören Lindman höll på att bli innebränd under sina bemödanden att rädda sin egen och Delands tjänsteflickor, hvilka jämte teaterordonnansen Jonson tyvärr blefvo lågornas rov."

Lindman blev vid nästa uppträdande mottagen med entusiastiska bifallsyttringar av publiken och blev även av Karl XIV Johan tilldelad en livstidspension.

*Lars Hjortsberg 1772-1843

**ett tragikomiskt rollnamn i sammanhanget!

"… Så snart elden fått luft, sedan den sprängt fönstren mellan sydöstra torngafveln och porten åt strömmen, trängde den genom trätrummorna upp i vinden och antände i ett ögonblick alla läkter och bjälkar samt den så kallade kronvinden, hvarigenom hela taket och alla fyra tornen nästan i samma stund stodo i lågor, ehuru elden uppkommit i understa botten. …"

"… Ur teaterns magasin och förråder belf ingenting räddadt. Kostymsamlingen led en oersättlig förlust, alldenstund det brann upp öfver hundra kompletta habits habillés af äkta guld och sifverbrokad, sammet och siden med dyrbara broderier …"

"… hela den stora affischsamlingen ända från äldre dagar gick upp i rök …samt fullständiga rollböcker från den tiden … Endast det dyrbara musikbiblioteket, som förvarades i sydvästra tornets nedre våning, den enda del af teaterhuset, som stod kvar efter branden, kunde räddas, äfvensom större delen af talscenens manuskriptsamling. …"

Dramatiska Theatern fick efter Makalös brand dela lokal med operaverksamheten i det Gustavianska operahuset. Delar av skådespelare, sångare och orkester var ändå gemensamma för de två skådebanorna. Det dröjde ända till år 1863 att Dramatiska Theatern kunde ta ”Mindre Teatern”, byggd 1842 vid Kungsträdgårdsgatans östra sida ett stenkast från f.d. Makalös, i besittning. Den första föreställningen gick av stapeln den 12 september det året.

Den 7 maj 1888 beslöt riksdagen, genom bondepolitikens inflytande, att helt dra in det statliga anslaget till den hundraårsjubilerande teaterverksamheten (känns tongångarna igen idag?). Bygget av nuvarande Dramatiska Teatern vid Nybroplan kom i gång 1902, finansierat av ett 20-tal lotteriinkomster. Invigning den 18 februari 1908.

Äldre Bon Mots