Månadens Bon Mot

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

Polisrazzia mot speldosorna

Den mekaniska musiken är något av 1800-talets signum. Mekaniska instrument var dyrbara kuriosating under föregående århundraden, men gjordes mer tillgängliga genom industriell framställning.

I Sverige tillverkades vid sekelskiftet 1800 framför allt flöjtur med orgelpipor av orgelbyggare som P. Z. Strand m. fl. Den andra huvudtypen av mekaniska instrument är verk med klockor, stålstavar eller strängar.

Lagringen av den musikaliska informationen (ton, tonlängd och ev. volym) brukar ligga på stiftförsedda valsar (se bild ovan) eller på roterande hålförsedda skivor (som i vårt ljudspår) eller dito upprullade pappersvalsar. Dessa instrument föregår fonografen, men förutsätter ett helt manuellt överförande av ljudinformationen på ett fast medium.

Olika typer av fonografer (grammofoner) blir inte gångbara förrän under 1900-talets första decennium. Speldosan däremot var en enkel, robust och i det närmaste outslitlig ”jukebox”.

Man kan bara hoppas att caféägarna hade råd att skaffa fler melodier än en enda! ”La donna e mobile” från 1851 var en sådan populär landsplågare.

Mot dessa fattig mans spelapparater på café stod det burgnare skiktets levande musikensembler på de ”finare” ställena, som t.ex. Operakällaren, Berns, Blanch´s, Rydbergs, Kung Karl, Hamburger Börs, Viktoria, Grand Hôtel eller Sveasalen.

Mot musik på dessa ställen infördes inget förbud, vilket upprörde allmänheten till den milda grad att tidskriften Fäderneslandet den 9 mars 1898 tog in den ironiska drapan.

Äldre Bon Mots

Mekanisk speldosa med vals för 8 musikstycken, extra klockspel, foto Peter Häll, Tekniska museet

Speldosa G Verdi, Canzona La donna e mobile ur Rigoletto, ur Musikmuseets samlingar, M. 1588.

Finns som spår #22 på skivan Stockholmskt 1800-tal

Ett kuriöst musikförbud 1898.

Polisrazzia mot speldosorna ur Fäderneslandet 9 mars 1898 till musik av Erik Bögh (norsk kompositör av populärmusik). Bernt Malmros, flygel (Blüthner 1881) och Johan Christensson, tenor. Finns som spår #23 på skivan Stockholmskt 1800-tal

Nu, vid Sankt Erik, jag tydligt hör,

att på kafét musiceras.

Och detta mig i min andakt stör,

det måste tvärt rapporteras.

Det pinglar, pinglar, det klingar, klingar,

så att det oro i sinnet bringar,

:/: men stopp med det :/:

Polisen utfärdat ett förbud

mot all musik på kaféer.

Han tål ej sångers, ej harpors ljud,

och ej för fria idéer.

Han hellre rotar uti guano

än han kan tåla, att ett piano

:/: finns på kafé :/:

O, du stormyndige herr polis,

det är en speldosa bara.

När hon dras upp, hon naturligtvis

ej tyst som muren kan vara.

Det är ej brusande symfonier,

men enkla ljuvliga melodier

:/: i dosan min :/:

Nej, stopp! Det spelverket stoppas skall,

det får platt ej existera,

ty det kan bringa vår stad på fall

och varje gäst irritera.

Ni vet, att Jerichos murar föllo,

därför att icke, förstås de höllo

:/: vid viss musik :/:

Ej på kaféer i staden här

man spelverk kan tolerera,

men dock på guldkrog det lovligt är

att sjunga och musicera.

Där får man hava en hel orkester

för Bacchi kunder och Bacchi präster,

:/: vid glas och krus :/:

Man där vid bullrande stark musik

får tömma champispokalen.

Man måste liva sin krogpublik,

det skadar icke moralen.

Om där tillika hazardspel drives,

på ingens räkning det spelet skrives.

:/: En skön moral :/:

Ja, väl polis, som ej har fördrag

Med sak, helt menlös förresten!

Sök du nu även att slå ett slag

Mot Stockholms tjuvspelenästen,

då käckt du speldosan attackerar,

fast väl hon ej demoraliserar

:/: vår huvudstad :/:

Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen