Månadens Bon Mot

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

Allegretto med Variationer
af et Fruntimer 1801


Mars månad och den 8:e dennes är det Internationella kvinnodagen. Det aktualiserar för oss på Musik Tre Sekler den intressanta frågan: När började kvinnor i Sverige att komponera instrumentalmusik?


Det slog mig att den första tryckta, omfångsrikare klaverkompositionen av en svensk kvinna, torde vara det ”Allegretto med Variationer af et Fruntimer” som Olof Åhlström lät publicera i Musikaliskt Tidsfördrif som No 4 sid 13-15, med tryckår 1801. Jag har under alla års sökande i tidig svensk musik, tryckt eller i manuskript, inte stött på något tidigare publicerat verk av en kvinna.


Att ett stycke var utgivet helt anonymt eller under en pseudonym, var inte så konstigt, då det inte var bara kvinnor som ofta valde att vara okända inför allmänhetens ögon och öron vid offentlig tryckning. Kanske var förfarandet också ett uttryck för tidens vanliga klädsamma diskretion?


Om en utgivare då ändå fann ett verk vara gott nog för publicering, så skedde det antingen genom att utelämna namnet på upphovsmannen(kvinnan), eller att använda en bokstavskombination som eventuellt kunde tolkas som en namnförkortning. I detta aktuella fall tillfogade Åhlström upplysningen (*Insänd) efter styckets titel.


Variationsstycket här går i den allvarliga tonarten c-moll och består av ett originaltema i formen A A (c-moll) B (Ess-dur) A varje del 4 takter lång, d.v.s. den klassiska melodiformen för en sång (s.k. ”Visform” A A B A … ta till exempel ”Blinka lilla stjärna” eller ”Gubben Noak”)! B-delens 4 takter går kontrasterande i den ljusa parallelltonarten Ess-dur och leder ”Da Capo” över till A-delens c-moll.


Temat (melodin), som är ett nykomponerat original av upphovskvinnan, varieras 5 gånger, är kärnfullt och uttrycksfullt i sig: – Variation 1. är en utbroderad variant i melodiska skalor (i 32-delsnoter, som är variationernas genomgående notvärden) – Var. 2. A-delen är ett uttrycksfullt c-mollutbrott i forte med inslag av en melankolisk fallande kromatisk skala i piano-nyans, B-delen är i kontrast tvekande, avvaktande – Var. 3. är energiskt drivande – Var. 4. bryter upp skalorna i spritsiga oktavsprång – den avslutande Var. 5. bromsar upp känslan i en inledande mumlande piano-nyans och slutar den avslutande A-delen (utskriven) som en avslutande Coda (=svans).


Variationsstycken var vid tiden en mycket populär genre för klavermusik. Det var främst variationsstycken av kontinentens kändare tonsättare, tex nästan samtliga sådana verk av Mozart, som Åhlström först, löpande lät publicera i sitt Musikaliska Tidsfördrif! Han skrev själv fler variationsverk, bl. a. en ”Polonoise variée,” (en vanligt utbredd svensk polska) MT 1792:23 som finns på skivan ”Goda gosse glaset töm” (syskonskiva till "Vårt kön så föga det behöfver") och ett "Thema med Variationer Ess-dur" (originaltema) på skivan "NU".


Äldre Bon Mots


 


Allegretto med Variationer af et Fruntimer* (*Insänd) År 1801, publicerad i Musikaliskt Tidsfördrif No 4, sid 13-15

Allegretto med Variationer af et Fruntimer* (*Insänd). Finns som spår #10 på skivan "Vårt kön så föga det behöfver" med Bernt Malmros på klavikord

Att identifiera vem detta ”Fruntimer” som är kompositör till vårt Bon Motstycke denna månad är mycket svårt, speciellt så här 225 år senare. År 1801 kanske man kunde misstänka eller ana en kvinna i Stockholms ändå ganska begränsade krets av aktiva musiker.

 

Min hetaste gissning faller på en dotter till Olof Åhlström, Carolina Åhlström, född den 26 april 1782, då nyss fyllda 19 år som senare fick flera sånger publicerade i Skaldestycken satte i Musik. Där uppvisar hon en påfallande modern musiksmak, som passar in på det aktuella variationsstycket (tex ”Lifvets Vishet” år 1807, inspelad på vår skiva ”Vårt kön så föga det behöfver”).

 

Annars finns Charlotte Cederström och Elisabeth Olin som andra tänkbara musikskapande kandidater …

 

Med vår serie CD-skivor och denna vår webbplats vill vi lyfta fram det vardagliga musiklivet i Stockholm vid tiden, tre sekler innan ljudinspelningarnas epokgörande genombrott och samtidigt skapa större förståelse för kvinnornas stora betydelse och viktiga plats …

  

En viktig del i hemmamusicerandet i Sverige under slutet av 1700-talet till en bra bit in i mitten av 1800-talet hade det unika klaverinstrumentet klavikord. Därför valde vi att använda ett klavikord till den kvinnligt präglade skivan ”Vårt kön så föga det behöfver”, där vi försöker att skildra hur en musisk samvaro hemma hos Charlotte Cederström våren 1808 kunde ha gestaltat sig.

 

Det var också lite av en självklarhet, att variationsstycket i månadens Bon Mot, fanns med bland ljudspåren på skivan, när vi gav ut den år 2003. Det är flera kvinnliga kompositörer som där för första gången blivit publicerade på skiva.