Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen
Bon Mot juni 2024
Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
Henry Fougt
En nottryckspionjär från Stockholm i London 1768
Vi uppmärksammar denna uppfinningsrike boktryckare med att därigenom också samtidigt fira Francesco Antonio Uttini 300 år i sommar genom att lägga ut ljudspår till två triosonater ur Uttinis Op 1 från 1768. De trycktes i London som prov på en ny metod att av den i Stockholm etablerade boktryckaren Henry Fougt att trycka noter i akt och mening att göra proceduren billigare och på så vis mer kommersiellt konkurrenskraftig.
Dessa Uttinis sonater är typiska för 1760-talets experimentlusta och är att betrakta som högeligen moderna i sin genre. Triosonaten var vid denna tid en kommersiell framgångssaga. London var i musikvärldens centrum då det gällde tryckt notproduktion. Inte förvånande att den svenske Henry Fougt som hade sin fasta boktryckeriverksamhet i Stockholm försökte sin lycka i England när myndigheterna i Sverige ständigt hade satt krokben för hans planer på ett notryckeri i Stockholm.
Uttini var nog Fougt tacksam för att han beställt musiken av honom. Att bli publicerad i London var en chans att göra sig känd internationellt. Uttini gav sonaterna en mycket varierad besättning. Detta anges på utgåvans titelsida - "SIX SONATAS / FOR / TWO VIOLINS AND A BASS / THE THIRD AND SIXTH WITH ADDITIONAL OBLIGATO PARTS; / ONE SONATA FOR THE / VIOLONCELLO; / AND THE OTHER FOR THE / HARPSICHORD: / COMPOSED BY / Sigr. FRANCESCO UTTINI ; / MEMBER OF THE PHILARMONIC ACADEMY AT BOLOGNA: / OPERA I: /BY HIS MAJESTY´S ROYAL LETTERS PATENT. / LONDON: / PRINTED AND SOLD BY HENRY FOUGT; AT THE LYRE AND OWL; IN ST MARTIN´S-LANE, NEAR LONG-ACRE". (se bilden av notutgåvans frontespice i bildspalten nedtill till höger!)
Fougts förord är daterat 18 oktober 1768. Detta är riktat till den patentregistrerande Brittiska Vetenskapsakademien. ”The Society for the encouragement of arts, manufactures, and commerce, of Great Britain” som fann “Fougt´s method of printing music superior to any before in use in Great Britain; and that it appears to answer all the purposes of engraving in wood, tin, or copper, for that end, and can be performed with much less expence.”
Det handlade här om ett nottryck med lösa typer (som musikförläggarfirman Breitkopf i Leipzig senare ytterligare förbättrade) som gjorde det möjligt att förbilliga processen i jämförelse med det gängse graveringsförfarandet, om det så var på hårt trä, tenn eller det dyraste, koppar som Olof Åhlström valde i sitt nottryckeri från år 1788.
Notera att det tog 20 år efter Fougts Londontryckeri att få igång ett permanent nottryckeri i Stockholm. Fougt, efter ännu en ny notutgåva, en samling med sonater för traversflöjt och cembalo av Giuseppe Sarti (1729-1802), en kollega till Uttini i Mingottis resande operasällskap, gav han efter en kort tid upp sin verksamhet i London och flyttade 1770 tillbaka till Stockholm där han drev vidare sitt vanliga boktryckeri tillsammans med hustrun Elsa.
