Bon Mot maj 2024

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

Åhlströms "vårsonat"


Många känner ju till att en sonat av Beethoven brukar kallas ”Vårsonaten”. Finns det då ingen sonat som skulle kunna kallas detsamma av någon svensk kompositör? Jo, varför inte Olof Åhlströms Op II No I i B-dur från år 1784 vilkens första sats verkligen spritter av våryra. Huvudtemat i denna Allegro Assai-sats är en fem takter lång, oemotståndligt våryster appell.




"Allegro Assai" av Åhlström. Här framfört av Sören Jansson, violin och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #10 på skivan Goda gosse glaset töm


Att hitta en bild som stämmer ihop med denna Åhlströmska ”vårsonat” var inte svårt. Det finns så mycket naturskildringar av svenska bildkonstnärer från det sena 1700-talet att välja mellan. Sevenbom, Hilleström, Heland, bröderna Martin m.fl. är alla mästare i denna genre. Vi har valt en målning av Elias Martin, ett landskap mot Drottningholms slott sedd från en höjd i den Engelska vilda parken. Målningen är ett bra exempel på Martins fantastiska förmåga att skildra mörker och ljus i naturen.


Samma idé att man i musiken ska uppleva ljus och mörker samt alla schatteringar däremellan är vid denna tid en ledstjärna för musikalisk komposition och interpretation. Åhlströms sonat är ett gott exempel på denna medvetna musikaliska strävan. 


Drottningholms slott, oljemålning på duk av Elias Martin (1739-1818), Nationalmuseum


Hela Åhlströms tresatsiga sonat Op II No I (Allegro Assai – Adagio – Menuetto con Var.) finns på vår CD ”Goda gosse glaset töm” med Sören Jansson på violin och Bernt Malmros på Hammarklaver.



Äldre Bon Mots

 

De första takterna i klaverstämman av Åhlströms op II no 1, vår Åhlströmska "vårsonat"

Allegro = glad, livlig, munter …
Assaj(sic) Assai = mycket

 

Ett konventionellt temahuvud vid denna ”klassiska tid” har i normala fall ett tema som bygger på adderingar av tvåtaktsmotiv; 2 + 2 + (2+2), men Åhlström komponerar här ett tema som är fem takter och som dessutom leder över direkt till en lika lång upprepning av samma musik som sedan spinner vidare i en härlig driv med trioler i vänsterhandsackompanjemanget.

 

Att frångå det jämna taktantalet (delbart med 2) i ett meloditema skapar en extra angelägenhet i tidsuppfattningen hos lyssnaren utan att denne egentligen vet varför. Fraserna börjar ”för tidigt” enligt konventionens lagar, men det låter ändå inte fel här, vilket är det fina i kråksången.

 

Temat är finurligt komponerat: Det inleds med ett kraftfullt unisont ”motto” i 1 och en halv takt som följs av en uppåtgående energisk ”sextondelsräka” den resterande delen av takten. Detta upprepas i allt tre gånger för att avslutas i en överledande nedåtgående åttondels-skala till bisseringen av temat.

 

Det är tre sonater i detta Opus II, den första i B-dur, den andra i Ess-dur och den tredje i d-moll. Alla tre är mycket olika i sin uppbyggnad och Åhlström visar här prov på en mogen skapande förmåga som är i klass med det bästa som komponerades i Europa vid denna tid.

 

Musiken har en viss släktskap med en berömd sonat (K. 454) av W. A. Mozart från samma vår (daterad 21 april 1784) och i samma tonart, B-dur. Ingen av de två kompositörerna kan rimligen ha känt till vad den andre sysslade med våren - 84.

 

Åhlström som höll sig välinformerad om ny musik från kontinenten, började dock så snart han fick igång sitt Musikaliska Tidsfördrif att i årgång efter årgång publicera framförallt Variationsstycken för klaver och operaarior av Mozarts hand.