Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
Många känner ju till att en sonat av Beethoven brukar kallas ”Vårsonaten”. Finns det då ingen sonat som skulle kunna kallas detsamma av någon svensk kompositör? Jo, varför inte Olof Åhlströms Op II No I i B-dur från år 1784 vilkens första sats verkligen spritter av våryra. Huvudtemat i denna Allegro Assai-sats är en fem takter lång, oemotståndligt våryster appell.
Att hitta en bild som stämmer ihop med denna Åhlströmska ”vårsonat” var inte svårt. Det finns så mycket naturskildringar av svenska bildkonstnärer från det sena 1700-talet att välja mellan. Sevenbom, Hilleström, Heland, bröderna Martin m.fl. är alla mästare i denna genre. Vi har valt en målning av Elias Martin, ett landskap mot Drottningholms slott sedd från en höjd i den Engelska vilda parken. Målningen är ett bra exempel på Martins fantastiska förmåga att skildra mörker och ljus i naturen.
Samma idé att man i musiken ska uppleva ljus och mörker samt alla schatteringar däremellan är vid denna tid en ledstjärna för musikalisk komposition och interpretation. Åhlströms sonat är ett gott exempel på denna medvetna musikaliska strävan.