Bon Mot februari 2024

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

Lifvets Vishet

När girigheten grufvor sopar

 

Denna visa av Carolina Åhlström publicerad i Skaldestycken satte i Musik 1807 är en betraktelse över motsatsförhållanden i livet speglade i den ”manliga” respektive den ”kvinnliga” världen.


Tematiken finns ofta i både Anna Maria Lenngrens och Charlotte Cederströms diktning, men är här, hos Carolina extra poängterad med hårdare formuleringar än dessa tu brukar använda. Kanske är det Carolina själv som skrivit dikten och satt denna i musik? Musiken är liksom tematiken i texten tudelad och är mycket väl smidigt och skickligt anpassad, vilket får lyssnaren att tänka att kompositören själv också kanske är textförfattare.


Visan är vald att ingå som ett ledande tema i textbokens ramberättelse som ingår i CD´ns ”Vårt kön så föga det behöfver” koncept. Denna skiva vill speciellt lyfta fram det kvinnliga livsperspektivet i den svenska (och därmed europeiska) historiens bistra av krig vid tiden dominerade verklighet. Som huvudexponenter för det kvinnliga i denna framställning står här annars Anna Maria Lenngren (vars ironiska dikt ”Till min dotter” lånats till skivans lätt provocerande titel) och Charlotte Cederström. Brödraskivan ”Goda gosse glaset töm” bygger på ett mer konventionellt textval.


När gruvor för girig vinning och hopsamlad vinst, symboliserad av ”guldets gömda hopar” exploateras, så föds ängslan för de ihoproffade rikedomarna. De ger varken tillfredställelse eller ro utan skapar bara bekymmer och våndor för de ”mäktiga männen av världen”. Då kan den kvinnliga motparten i stället somna lugn och förnöjd i sin känsla av att inte avundas någon något i den mindre och oskyldigare kvinnligare världen.


I de övriga tre verserna visas samma typ av motsatsförhållande mellan stort och smått – storvulet och småskaligt. Det beskriver mycket tydligt skillnaden mellan mannens och kvinnans värld vid denna tid.



Äldre Bon Mots


Nedre bergmästarorten i Falu gruva, oljemålning av Pehr Hilleström, Nationalmuseum.

Troligen från 1780-talet, beskuren

"Lifvets Vishet",
anonym / Carolina Åhlström.

 

Här framförd av
Ann Hallenberg, mezzosopran och
Bernt Malmros, på klavikord av Pehr Lindholm & Söderström 1808

 

Finns som spår #6 på skivan
Vårt kön så föga det behöfver

Lifvets Vishet

 

När kringom guldets gömda hopar

Bekymret sina vakter satt,

När girigheten grufvor sopar

Och dock försmägtar vid sin skatt.

Jag somnar lugn, jag munter vaknar,

Och ingen brist är hos mig röjd;

Ty den har nog, som intet saknar,

Och rik är den, som är förnöjd.

 

Må forskarns trötta öga leta

Kring skapelsens och tidens rymd,

Att allt förborgat se och veta,

Med blick af ingen skugga skymd:

Af denna tunga visdomsbörda

Jag önskar mig en ringa del,

Blott den, att andras dygder vörda

Och känna mina egna fel.

 

Lät segrarnas och snilles söner

Utbreda vidt ett frejdat namn;

Den hand som dem med rosor kröner,

Med törnen sårar deras namn.

En ära ville jag blott finna,

O, måtte himlen ge mig den!

Att hos de goda aktning vinna

Och älskas af en redig vän.

 

Hvi skulle jag förgäfves qvida,

Att lifvets dag så hastigt flyr?

Ju mer det syns till afton lida,

Dess mera stunden blir mig dyr.

Tillfreds med timmarna som farit.

Jag dröjer qvar på tidens flod

Nog länge, om jag lycklig varit,

Nog lycklig, om jag varit god.