Bon Mot april 2023

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller text.

MT_Kellgrens_dod_1
MT_Kellgrens_dod_2
MT_Kellgrens_dod_3
MT_omslag_1795

"Kellgrens död"

 


Den 20 april 1795 avled Johan Henrik Kellgren. Flera av hans goda vänner var vid hans sida i läkaren Henric Gahns hem invid Jakobs kyrka, där Kellgren sedan 1789 haft sin bostad. Kyrkans ideliga klockringningar som förkunnade begravningar plågade honom.


Det kostar på att lämna er” lär Kellgren ha yttrat till de närvarande vännerna. Lungsoten, som han redan som barn hade lidit av tog honom till slut. Sjukdomen förvärrades markant hans sista fyra år. Tärd och med gulnad hy blev den relativt korte Kellgren med tiden ännu tunnare. Dessutom hade han drabbats av syfilis, vilket läkarvetenskapen inte heller, ännu kunde rå på. Gahn var för övrigt en ivrig förespråkare för vaccinering som sjukdomsbekämpning.


Den stockholmska usla ömsom slaskiga, ömsom svinkalla vintern och våren 1795 var inte heller nådig mot dem som ändå hade nedsatt immunförsvar. Liemannen skördade den våren mången i den musiska gustavianska kretsen. Bellman hade ryckts bort i februari, också han i den fruktade och alltför vanliga lungsoten. Johan Fredrik Grenser var en annan i musikens tjänst som gick bort denna vår. Francesco Antonio Uttini avled, på andra sidan sommaren, i oktober.


Axel Gabriel Silverstolpe måste omedelbart ha gripit sin penna och skaldat till Kellgrens minne. Den ytterst känslosamma dikten tonsattes av den unge Carl Erik Gleisman (1767-1804) som var organist i Maria Magdalena kyrka (Olof Åhlströms efterträdare från 1792), tillika kanslist i Allmänna brandförsäkringsbolaget. Gleisman umgicks i den Kellgrenska kretsen kring Stockholms Posten, Anna Maria Lenngrens, Olof Åhlströms och Nils Lorens Sjöbergs.


Portätt till höger: Johan Henrik Kellgren, gravyr av J F Martin, 1780, Projekt Runeberg (beskuren)


 

Äldre Bon Mots


"Kellgrens död" av Silverstolpe/Gleisman i Musikaliskt Tidsfördrif 1795.


Klicka på bildens pilar för att se de tre notbladen och titelbladet

"Kellgrens död", Gleismans musik till Silverstolpes strofer. Här framfört av Bernt Malmros, hammarklaver och Johan Christensson, tenor. Ljudspår från "Minneskonsert för Kellgren" den 20 april 1995 i stora Börssalen, Gamla Stan med anledning av 200-årsminnet av Kellgrens dödsdag 20 april 1795


Denna genomkomponerade sång i h-moll har en mörk och luguber klaverinledning (Adagio molto) och en efterföljande sångdeklamation i upprepande jämna mässande notvärden.


Klaverackompanjemanget inleder nästa avsnitt med ett D-durackord som spelas med tremolo i högerhanden över vilket sångstämman ligger på långa toner, höjs i nästa fras till e-moll (”tonartshöjning”) och ytterligare en höjning till h-moll (”kvinthöjning”) på vilken sången avslutas med en två takter lång utdragen ton (f#) på ordet ”och” och droppar ner en oktav, ”Sospirando”, över orden En (paus) Kellgren (paus) dör.


Sångens Coda (avslutning) är en reprisering av inledningen som avslutas med en långsam nedrullning av ett h-mollackord ned till den djupaste basen, symboliserande nedsänkandet i graven.


Kellgren begrovs i Jakobs kyrka och jordades på kyrkans kyrkogård. Hans epitaf kan fortfarande idag beskådas inmurad i kyrkans norra vägg.