Fred och ofred i musiken

Et in terra pax, Dona nobispacem - Och frijd på jordene, Gif oss frijd

 

Av Bernt Malmros

 

Et in terra pax, Dona nobis pacem - Och frijd på jordene, Gif oss frijd är ord som uttrycker en from förhoppning. Det lätt absurda är att denna rimliga önskan, som går som en röd tråd genom historien, ständigt avbryts av katastrofala krigs- och våldsutbrott som trasar sönder all harmoni. Samtidigt är fredstanken det rent logiska och förståndsmässiga svaret på huruvida mänskligheten och jorden vi ärvde ska överleva - grunden för lycka och välstånd - harmoni och balans. FRED - att denna centrala önskan manifesterar sig i människans mest universella språk, musik, är följaktligen helt naturligt och har så gjort genom sekler. Men, det finns samtidigt exempel på hur musik använts för att hetsa upp sinnena för att stimulera människans primitivt aggressiva, våldsamma och krigiska karaktärsdrag.

 

I denna artikel kommer jag att vrida några varv på kalejdoskopet och ge några infallsvinklar på "Fred och ofred i musiken och litteraturen" i Sverige från 1648-1809. Att jag inkluderar litteratur i min framställning är av den enkla anledningen att det uttalade ordet ofta rider på musikens vingar och dessa två oskiljaktiga mänskliga uttrycksformer samverkar för att förmedla ett känslomässigt budskap. Men först lite introduktion från antiken och en glimt från de senaste 50 åren.

 

Grekerna

Låt oss först vända oss till "de gamla grekerna". De var ju dessa som först formulerade tankar och teorier om musikens väsen, makt och verkan: Hos Platon sammanfattas de grekiska filosofernas och musikteoretikernas tankar. Dessa bygger i sin tur på egyptiskt tankegods. Platon formulerar i korthet de matematiska talsambanden med skalans 7 toner. Den talserien som de tillsammans utgör avspeglar de då kända planeternas rörelser, frambringande "sfärernas harmoni". Detta förhållande påverkar människans psyke enligt de antika tänkarna.

 

Det finns alltså ett samband som Platon beskriver i sina tankar om musikens roll i samhället: "Musiken är viktig och dess verkningar på individen och därmed statsskicket i samhället skulle kunna bli ödesdigra om inte politikerna ser upp med hur den brukas. - Musiken är inte bara angenäm förströelse utan ett viktigt uppfostringsmedel, en makt, som är vårt samhälles förutsättning och vars verkningar skulle kunna bli farliga om de inte vårdas och regleras. Musiken ska frammana det redligt goda (to eídolon) - den är en avbildning av naturen som bör användas idet godas tjänst." Dessa tankar överfördes på alla musikens ingredienser som skalor, tonsläkten, rytmtyper, instrument ... .

 

Grekerna skilde mellan tre musikstilar; den "hesychiastiska" som stärkte den själsliga jämvikten, den "diastalkiska" som var viljeskapande och den "systalgiska" som utmärkte den lidelsefulla subjektivismens musikextas. Den första kategorin innefattade den religiösa "körlyriken", den andra var "tragedin", medan kärleks- dryckes- och sorgesånger hörde till den tredje kategorin. Vi kanske inte ska fördjupa oss för mycket i denna teoretiska bakgrund, men vi måste komma ihåg att denna kom att genomsyra västerländskt musiktänkande fram till våra dagar. Speciellt starkt var det manifesterat under 1600-talet i den filosofiska tid, Anatasius Kirchners och René Descartes´, som föregick "upplysningstiden" i Europa.

 

En aspekt som både Aristoxenos och Platon tar upp är de rytmer som de beskriver som upphetsande och krigiska: de snabba, repetitiva och monotona (exempel på sådana rytmer finns tex. i Janitscharernas krigshetsande musik). "Dessa rytmer får spelare och åhörare att tappa självkontrollen och att hänge sig åt ohämmad aggressivitet". I de senaste decenniernas populärmusik finns ingrediensen ganska rikligt företrädd. Om rytmen dessutom är helt digitalt skapad, som ofta är fallet, riskerar den att bli extremt statisk, repetitiv och aggressiv. Det som ytterligare bidrar till den totala effekten är musikens volym (dB), något som de gamla grekerna inte tagit med i beräkningen. Krigstrumpeterna som fick Jerichos murar att falla är annars en skröna från gamla tider som skvallrar om att människan rätt tidigt har upplevt musikinstrumentens styrka som ett maktelement i sig.

 

Krig och pacifism då och nu

Vi får gå till vår nutidshistoria om vi önskar att finna de kraftfullaste uttrycken för fredsbudskapet i text och musik; FRED, FRIHET, KÄRLEK, JÄMLIKHET och TOLERANS - eller som det myntades under Woodstock-eran: "Peace, Love and Understanding". Pacifistiska tankar är 1900-talets signum, drabbat av två förödande världskrig som århundradet varit. Aldrig har kanske medvetenheten om krigets totala konsekvenser varit lika stark som i vår egen nutid.

 

Det kristna budskapet, sprunget ur Det Nya Testamentet genomsyras av kärleks- och därmed fredstankar. Här har bönen om "pax", fred central betydelse. Den finns inskriven såväl i mässordinariets del "Gloria" som i "Agnus dei". Detta faktum har inte hindrat vissa utövare av sagda kristenhet att igångsätta eller vara medlöpare i de mest förödande konflikter och barbariska krig genom de senaste närmare 2000 åren. Rötterna till den krigiska sidan av det kristna arvet är väl dokumenterat i det Gamla Testamentet, som är en provkarta på våld och övergrepp mot oliktänkande och främmande folk. Gamla Testamentet är ju gemensamt för de tre stora världsreligionerna, judendom, kristendom och islam - en paradox med konsekvenser! I den kristna musiken har Psaltarpsalmerna, eller Davids Psalmer, tonsatts flitigt genom århundradena. De utgör i regel ingen trevlig lyssning, om man väl betänker vad det hela egentligen handlar om. Speciellt under 1600-talets mest krigiska perioder utgjorde de militanta av Psaltar-psalmerna ofta underlag för kantattexter av typen "... alla mina fiender skola förgöras!". I vår tid måste man se dessa yttringar i sin historiska kontext.

 

Arbete för fredlig samvaro i vår tids ”Tidiga Musikrörelse”

Jordi Savall är känd för sitt enträgna arbete för freds och tolerans genom musiken. Han skapade tillsammans med sin fru Montserrat Figueras projektet "Jerusalem" där han sammanför judiska, kristna och muslimska musiker - israeler och palestinier för att skapa musik i dialog mellan dessa olika kultur- och religionssfärer. 2008 blev Savall och Figueras rättvist uppmärksammade som "European Union Ambassadors for Intercultural Dialogue and Artists for Peace". Savall är övertygad om musikens möjligheter att påverka världen i fredlig riktning. Han uttrycker det sålunda: "Music is the first language for human beings. Without music we cannot live. The problem today is the arms are making noise so you can´t hear the music". - Han har också sagt att musiken är det bästa verktyget för dialog - som musiker i en orkester blir det ingenting om man inte lyssnar på varandra, följer samma tempo, anpassar sig efter varandra och är lyhörd för varandra.

 

Frid på jorden / Fredsmusik

Vi ska nu titta på hur fredstanken dykt upp i några musikstycken i Sverige från Westfaliska fredens år 1648 till fredsslutets år 1809.

 

1648 - Efter 30 års oavbrutet krigande i Europa, där den norra delen, de tyska staterna var mest drabbade, lyckades det parterna att slutligen komma till ett fredsavtal. Denna fred brukar benämnas "Den Westfaliska freden" och den undertecknades efter långslitna diplomatiska procedurförhandlingar i Osnabrück och i Münster i oktober 1648. Det återstod ändå en hel del olösta frågor varför förhandlingar fortsatte i Nürnberg åren 1648-49. Framför allt var man tvungen att lösa de ekonomiska knäckfrågorna om hur man skulle avväpna och betala alla de soldater (främst legosoldater av olika nationaliteter) som stod sysslolösa och väntade. Att detta var en veritabel krutdurk kan vi mycket väl förstå. Det hade behövts mycket lite för att få denna att brisera. Under de fortsatta pågående diplomatiska förhandlingarna utspelades en skandal som skulle kunna ha utvecklats till något riktigt illa. Bara några veckor efter det ingångna fredsavtalet uppvaktades den svenske fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel i sitt läger nära Nürnberg med en lovsång ("Lobgesang") som till textförfattare hade den välrenomerade diktaren och rådsherren i Nürnberg, Phillip Harsdörfer (1607-58).

 

Texten till denna lovsång tonsattes av stadsmusikern och organisten i St. Lorenz Kirche i Nürnberg, Sigmund Theophil Staden (1607-55). Lovsångens text var en oförblommad hyllning till Wrangel och de svenska vapnen, alltså en kraftfull partsinlaga i detta känsliga diplomatiska läge - ett flagrant brott mot staden Nürnbergs neutralitet (som var en förutsättning för att förhandlingarna skulle lyckas). Den redan tryckta upplagan konfiskerades och destruerades och upphovsmännen inklusive tryckaren fick skarpa reprimander. Två exemplar, varav det ena i Rathsschub-Bibliotek i Zwickau överlevde dock bokbålet. Innehållet av de inalles sju verserna börjar med en fem verser lång katalog över Wrangels segrar både till lands och till sjöss. De två sista verserna framställer dock Christina som "Regentin der Gothen und Schweden", fredsfurstinnan som inte kräver varken "mer folk eller land", utan står som garant för fred och räddar så tyskarna från "blodiga svärd" ("blutige Degen") vilket skall prisas av folket med glädjejubel, sång och med lutor och fioler: "... dass alle die Frommen den Waffen entkommen Ihm jauchtzen und singen mit Lauten und Geigen, die Dankbarkeit zeigen, ... ".

 

Kompositionen består av tre delar; en kort martialisk Sinfonia för två violiner och Continuo, varpå följer en, till en början recitativisk sång i 4-takt som löper in i ett kort och dansant refrängavsnitt i glad tretakt - mycket verkningsfullt! - Jag har haft nöjet att framföra denna Lovsång ett otal gånger vid konserter med historiskt tema de senaste dryga 20 åren. Då är den inte längre "farlig", utan ger oss idag en intressant inblick i 1600-talets tänkesätt kring "krig och fred" ... så kan Lovsången till Wrangel idag tjäna som en verkningsfull tankeställare i vår tid och bli till ett verkligt budskap i fredstankens tjänst!

 

1649 - På Stockholms Slott dansades många allegoriska balletter åren under och strax efter 30-åriga kriget - alla arrangerade av Christina. "Freds - Afl" (1649) med text av Georg Stiernhielm (1588-1672) var en av dessa föreställningar. Musiken till Freds - Afl finns tyvärr inte bevarad, varför vi blir tvungna att lämna verket därhän i detta sammanhang.

 

1680 - Ett fredsmanifest dryga tjugo år senare utgör Johann Valentin Meders (1649-1719) sångspel "Die beständige Argenia", komponerad och uppförd år 1680 i Reval. Medverkade gjorde Meders sångelever från gymnasiet där han var musiklärare vid tiden. Verket är en allegori över den nyligen ingångna freden 1679 mellan Danmark och Sverige efter det krig (1676-79) i vilket Danmark försökt återta de Skånska landskapen som tillfallit Sverige vid freden i Roskilde 1658. Freden befästes av äktenskapet mellan den unge kungen Karl XI och den danska prinsessan Hedvig Eleonora den 6 maj 1680.

 

1721 - Med det stora "Nordiska kriget" 1700-1721 och Karl XIIs död 1718 ändade den så kallade "Stormaktstiden" i Sverige. Den krigsutmattade stämningen och glädjen över att freden efter tjugoett år återställts kommer väl till uttryck i Gottfried Lindemans tacksägelsekantat med anledning av fredsslutet 1721 i Moskva (egentligen var det inte förrän vid en fred 1732 som kriget definitivt var avslutat mellan alla parter). Kantaten hade titeln "Singet fröhlich Gott" och Lindemann var vid tiden organist i Karlshamn, Blekinge. Han hade varit elev till Gottlieb Klingenberg i Stettin, som i sin tur varit elev till Buxtehude. Lindemanns komposition står med ena benet i den äldre nordtyska kantattraditionen som den gestaltats hos Vierdanck, Theile, Tunder och Buxtehude och det andra benet i den modernare, som slutligen markeras av skiftet med J. H. Romans inträde i det svenska musiklivet. Hos Roman är de nya italienarna Leonardo Leo och Händel i spetsen de stora inspiratörerna. 1730 betraktades Gustaf Dübens samling av musikmanuskript som så förlegad och oanvändbar att allt skickades på släde till Uppsala, där allt blev liggande i mer än hundra år innan den återupptäcktes. Lindemanns kantat är skriven för besättningen 2 sopraner, 2 corni, 4 violiner, violone och basso börjar som sig bör med en Ritornell med festfanfarer. " ... Die Güldene Friedens Zier, Drum Jauchtzet alles Volk ... "

Kantaten utgör en provkarta på positiva retoriska melodifigurer. (LUB, Saml. Wenster, litt. I:26)

 

1721-1777 - Perioden i Sverige är mager på direkt fredsrelaterad musik. Däremot finns en berömd krigshetsande dikt som sjöngs på melodin "La Follia", den så kallade "Sinclairsvisan", diktad av Anders Odel 1739, vars innehåll tar avstamp i den svenske majoren Malcolm Sinclairs död i Schlesien, på hemväg från spionuppdrag i Turkiet ... ryssarna ansågs ligga bakom dråpet. Visan spreds som skillingtryck över hela landet. Karl XII möter här Sinclair på de Elyseiska fälten, tackar den tappre martyren och uppmanar till hämnd mot ryssen. Visan bidrog till en allmänt upphetsad krigisk stämning i landet. Den 28 juli 1741 var kriget, igångsatt av Hattpartiet, ett faktum. I augusti 1742 slutade detta illa planerade företag i total katastrof, kapitulation med ytterligare svenska landavträdelser som konsekvens ... Sedan sjöngs det förvisso ändå "Te Deum" ("Tacksägelse över seger"), ett par gånger, men den texten anser jag inte platsar in i begreppet FRED.

 

1778 - Operan "Amphion" bygger på en text av upplysningsförfattaren Jean-Francois Marmontel. Den fria bearbetningen till libretto på svenska gjordes av Göran Gudmund Adlerbeth. Musiken komponerades av Johann Gottlieb (Amadeo) Naumann, som i augusti 1777 var tillrest från Dresden, där han innehade hovkapellmästartjänst, till Gustaf III:s Stockholm.

Operan som hade sin premiär på kungens födelsedag den 26 januari 1778 är en allegori över kulturens, förnuftets och fredens seger över barbariet och krigiskt beteende. Man kan säga att operan var ett Gustaf III:s ideella kulturmanifest i upplysningstidens anda. (Detta borde kungen ha blivit ordentligt påmind om tio år senare när han gav sig in i krig mot Ryssland!) Den grekiske halvguden, freds- och musikgestalten Amphion uttrycker med emfas freds- och försoningsbudskapet i sin första aria:

A: Uti en evig fred sig Gudarne behaga

     Och deras sälhet är at göra verlden godt.

     De för des alla folk en lika ömhet draga;

     De skänkt dem dagens lius och jordens frugt til lott.

B: När menskan deras vrede tänder

     Med täta brott och öfverdåd,

     De väpna sent med blixten sina händer

     Och då de tukta, visa nåd.

A: Uti en evig fred ...

 

Tonarten F-dur understryker mildheten och det pastorala i denna fredsappell.

Arian är i rondoform med rondo-(huvud-temat A) varvat med två episoder (B & C) och inramat av orkesterför- och efterspel, Coda: Förspel A – B (… ”dagens ljus”) – A – C (… ”täta brott”) – A - Coda.

Basen, violoncellerna och violinerna spelar pizzicato. Violastämman däremot är delad och spelar med arco (stråke) långa orgelliknande ackord. Genom denna utsökta instrumentering får stycket en verkningsfull grekisk kryddning. Solooboen för tankarna till den antika grekiska Aulos och cembalon efterhärmar den antika Pandourans (återfinns i modern tid i Bouzoukin) klang och spelsätt!

I ett efterföljande stråkackompanjerat recitativ sammanfattar Amphion sitt budskap: (Adagio) " ... för Mänskior, för Mänskior Mänskjan Skapad är.".

 

Tiden kring 1800

Dessa decennier måste betecknas som osedvanligt oroliga, märkta av gigantiska krigsrörelser som de var. De så kallade "Napoleonkrigen" smulade de förhoppningar om Frihet, Jämlikhet och Broderskap som hade fötts med den "Franska revolutionen". I dryga 20 år rådde ett permanent krigstillstånd i stora delar av Europa. Sverige låg i händelsernas utkant men blev ändå indraget i konflikterna genom en rad olyckliga allianser.

 

Fredsbudskapet i svensk musik fördes under denna tid fram främst i den nykomponerade bordsvisans form. I sången "Sällheten" ur Skaldestycken satte i Musik II: 6 från 1794 med text av Axel Gabriel Silverstolpe framförs de pacifistiska tankarna på ett mycket snillrikt och spirituellt sätt. Musiken som bär texten på sina axlar komponerades av Olof Åhlström och är en "Alla Polacca", dvs en Polonäs i karaktäristiskt svängig 3-takt:

1.Menar du min bror at den är säll

Som i sin hand hvälfver hundra rikens öden?

Somnar han i lugn hvar enda qväll?

Och drömmer han ej upror eller döden?

Nej, I Potentater

Uti alla stater!

Af Er magt och ära

Jäfvas ej min lära:

(Refr.) Säll är den, som har en full Pocal

Och nota bene förmågan at den tömma.

Med des ångor flygta lifvets qval,

Och i dess droppar lifvets nöjen strömma.

 

2. Fråga Hjelten uppå stridens fält,

Hvad sällhet följer den blodiga mandaten?

Är han säll för det han bor i tält

Och afklär sig Mänskan för Soldaten?

Alla Hannibaler

Äro Cannibaler

Hvilken gruflig ära!

Bättre är min lära:

(Refr.) Säll är den, ... 

 

Sedan följer ett par verser på samma kluriga pacifistiska vis. Kapitalet i Kung Krösus gestalt får sina slängar. Diktaren blir fattig, magrar och blir sjuk i krigets dagar. Trösten blir att söka sällheten i "en full Pocal".

 

Det finns ganska många Åhlströmsånger med upplysningstidens fredsbudskap: Vi har en med text av Silverstolpe, "Soctratis röst från Eliseen" (Sk III:12) från år 1795, en protestsång som slutar med Socrates ord: "... Se här, jag räcker dig den bägare jag druckit", syftande på att Socrates dömdes att tömma giftbägaren för att han hade sagt bistra sanningar.

 

Ett intressant faktum är att Åhlström tonsatte Schillers "Ode an die Freude", 30 år innan Beethoven kom att använda den i sista körsatsen i sin sista fullbordade symfoni, den nionde i d-moll. Denna symfoni har fått symbolisera EUs fredstanke. I Gustaf Leopoldts svenska översättning lyder titeln "Sång till glädjen" (Sk I:4) 1794. Texten hos Leopoldt är genomgående vassare (men han gör skickligt den högtidliga dikten till en förtäckt bordsvisa). Den svenska texten kan lätt sjungas till Beethovens musik och vice versa:

... All den skillnad Flärden föder

Göms för dig i stoft och skam;

Kung och Bonde äro bröder,

Hvar din vinge fläcktar fram. ... 

 

1809 - Den första, starkast pacifistiska, versionen av Esaias Tegnérs berömda dikt "Det Eviga" publicerades i Skaldestycken 1809. Musiken komponerades av Olof Åhlström, som här väljer frimurartonarten Ess - dur för "Visan". En ländlerliknande melodi i 3/8-delsrytm bär texten på ett högtidligt, stoiskt men samtidigt modernt inbjudande, dansant sätt. Första versen:

Väl formar den starke med svärdet sin värld

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd,

Och örnarna fällas i flygten.

Vad Våldet må skapa är vanskligt och kort;

Det dör som en stormvind i öknen bort.

… Denna visa ”Det eviga” kan avnjutas på CD´n ”NU” eller som smakprov till höger i bildspalten.

 

Här är det på sin plats att till slut påminna om upplysningstidens ankare, Voltaires tankar om fred och tolerans. Hans pjäser, som ofta har ett pacifistiskt tema, gav upphov till många nya operalibretton under andra häften av 1700-talet. Det är i hans skrift "Traktat om toleransen" som tankarna finns i dess mest koncentrerade och slagkraftiga form. Att praktisera tolerans är förutsättning för FRED. Läs den boken!

 

Artikeln ursprungligen skriven för tidskriften ”Tidig Musik” nr 4/2017 och är här reviderad.

Upp ∧