Esaias Tegnér

Född i Kyrkerud, By socken, Värmland 13 november 1782,
död i Växjö 2 november 1846

Esaias Tegnér miste sin far vid nio års ålder. Som mycket ung, var Esaias en tid informator på Rämens gård i östra Värmland och hans tänkande kom fortsättningsvis att präglas av upplysningsandan som härskade i trakten. Hos familjen Myhrman på Rämens bruk fann han även sin blivande hustru, dottern i familjen, Maria Gustafva Myhrman. Paret gifte sig 1806.

Efter studier i Lund blev han som universitetslärare populär och hade ett stort inflytande på sina växande skaror studenter. 1808–1809 tillförordnades han som professor i estetik och 1812 utnämndes han till professor i grekiska språket. 1818 invaldes han i Svenska Akademien. 1829 utnämndes han så till biskop i Växjö.

Tegnér drabbades 1840 av ett slaganfall med fortsatt sjuklighet som kom att dämpa hans skaparförmåga. Hans mest sprudlande diktarperiod inföll under ungdomstiden i Lund. ”Det eviga”, som den klingar till Åhlströms musik här, är från den perioden.

Porträtt av Esaias Tegnér, litografi av Josef Lanzedelli ca 1820, Wikimedia Commons

Hans Heinrich Tauscher

F. ?/?,  d. 1680 Stockholm

Hans Heinrich Tauscher var musikant, Viola da gambaspelare och medlem av hovkapellet 1650-79. Tauscher var i lönelistan placerad i rang efter hovkapellmästaren.

Francesco Antonio Uttini

Född i Bologna 7 juli 1724 - död i Stockholm 25 oktober 1795

Francesco Antonio Baldassare Uttinis hemstad Bologna var 1724 en väletablerad stad för musik. Där fanns många kyrkor som excellerade i musikaliska bedrifter, bland dem var den gigantiska San Petronio där den legendariske kompositören och Maestro di Cappella, Giacomo Antonio Perti (1661-1756) verkat sedan 1696. Den unge Uttini blev Pertis elev och redan som 19-åring upptogs han 1743 som ledamot i den ansedda Accademia Filarmonica di Bologna som hade grundats 1666 med syfte att främst gagna kyrkomusiken. Året därpå utsågs han till akademins preses.

I Bologna komponerade Uttini parallellt med arbetet i akademin både operor och oratorier. 1751 gästades staden av Pietro Mingottis turnerande operatrupp och Uttini engagerades att ingå i den som kapellmästare. Truppen turnerande i norra Europa och efter en sejour i Köpenhamn, där han 1753 hade äktat sångerskan Rosa Scarlatti, kom truppen våren 1755 till drottning Lovisa Ulrikas Stockholm. Efter att ha komponerat och framfört operan ”Il re pastore” (till Metastasios text) med premiär på drottningens födelsedag den 24 juli 1755 utsågs Uttini, efter en räcka föreställningar, den 12 augusti till ”Maestro della Musica di Camera di sua Maesta il Re di Svezia”. När Mingottitruppen 1757 avreste, stannade paret Uttini.

Han fortsatte att för den svenska scenen komponera fler italienska operor och sätta musik till franska teatertruppens i Stockholm skådespel samt att skriva balettmusik. Från 1758 började Uttini en omfattande offentlig konsertverksamhet i Stockholm – en verksamhet som han drev fram till sin officiella pensionering 1787 (inalles 165 konserter). Han lät då uppföra egen, men framförallt andra kompositörers musik, utländska som svenska. Populärast, nästan varje år återkommande, var passionsmusiken  "Stabat Mater" av G. B. Pergolesi och C. H. Grauns "Jesu död". Dessa  verk med religiös text framfördes i profana lokaler, på Riddarhuset eller i någon större krog- eller kaffehuslokal till stöd för någon välgörande verksamhet, ofta ett barnhus i staden.

När Gustav III som nybliven kung drog igång sitt svenska operaprojekt anlitade han Uttini att komponera musiken. I januari 1773 fick så "Thetis och Pelée" sin premiär på Bollhusteatern med Carl Stenborg och Elisabeth Olin i titelrollerna inför en hänförd publik som för första gången fick höra svenska språket klinga från en stor scen i ett större musikaliskt verk. Under resten av 1770-talet komponerade Uttini flera svenska operor, den mest ambitiösa var ”Aline – Drotning uti Golconda” med premiär den 11 januari 1776.

Uttini såg också till att redan säsongen 1773 presentera Glucks banbrytande reformopera "Orfeo ed Euridice" i Stockholm. Han adapterade musiken från italienska till översättaren Göran Rothmans svenska och anpassade Orfeus roll, ursprungligen skriven för en altkastrat, till tenoren Carl Stenborg. Denna publiksuccé inledde en fullkomlig Gluckfeber med ständigt nya uppföranden av Glucks operor i Stockholm, ivrigt påhejad i Stockholms Posten av dess redaktör J. H. Kellgren. Uttini skrev i Sverige då och då fortfarande kyrklig musik, en julmusik 1763, en ny passionsmusik 1776, ”La Passione” till text av Pietro Metastasio och en latinsk mässa för invigningen av katolska kyrkans lokal 1784 i Stockholms Stadshus (nuvarande Stadsmuseet). Uttini blev Stockholm trogen till sin död hösten 1795. 1776 hade hustrun Rosa avlidit. 1788 gifte han sig med den 23-åriga hovsångerskan Sofia Ulrika Liljegren, som bara överlevde sin make med en dryg månad.

Porträtt i profil av F A Uttini ca 1780. Original i Kungliga biblioteket