Jacopo Foroni (Giovanni Battista)

F. 25 juli 1825 Verona, d. 8 sept 1858 Stockholm (i koleran)

Jacopo Foroni fick grundlig utbildning av sin far Domenico som var kapellmästare. En brokig väg fram till musikerbanan gick via studier i juridik och matematik. Han blev ingenjörsofficer och tjänstgjorde en tid som sådan tills några kompositioner han gjort föll väl ut och blev populära. Redan innan sitt tjugonde år hade han hunnit avverka Holland, Belgien, Frankrike och Spanien som kapellmästare. I Milano rönte han 1848 stor uppskattning för två operor som han komponerat.

Till Stockholm kom han sommaren samma år tillsammans med Vincenzo Gallis italienska operatrupp. Han skrev operan ”Christina di Svezia” 1849 och blev samma år utnämnd till hovkapellmästare (efter J. F. Berwald). Som sådan gjorde han sig vartefter mer älskad av kapellisterna.

August Blanche yttrade följande om Foroni som musiker och personlighet: ”Häftig och brusande i början, blef han snart sina lugna kapellisters bästa vän … Rossinis och Donizettis och Verdis beundrare och elev törnade (han) i början något emot nordens smak för Tysklands mästare, en Mozart, en Weber; men han fann sig snart, tog seden dit han kom, tycktes sedan dela sin kärlek mellan Italiens och Tysklands partiturer, fyllde mästerligt sin plats och gaf ny ordning och lif åt det gamla kapellet … Få främlingar, om ens någon, hafva under så kort tid vunnit så många vänner som han, väninnor inte minst, ty han kunde vara förledande, förtjusande, oemotståndlig, när han ville, och han ville det nästan jämt.”

Porträtt från Kungliga Hovkapellet

Gustaf Düben

F. 1629 Stockholm, d. 1690 Stockholm

Gustaf Düben var hovkapellmästare (1663-1690), organist, musikant och kompositör. Dübens omfattande kontaktnät bland Europas musiker resulterade i en diger samling unika manuskript som 1732 (då de blivit omoderna) deponerades till Uppsala Universitetsbibliotek. Idag betraktas ”Düben-samlingen” som den förnämsta sammanhållna samlingen manuskript med 1600-talsmusik överhuvud.

Carl Magnus Envallsson

Född i Vaxholm 24 oktober 1756, död i Stockholm 14 juli 1806

Föräldrarna var kyrkoherden Johan Envall och Margareta Insulin.

Efter studier i Uppsala anställdes Envallsson i Krigskollegium där han efter en tids tjänstgöring befordrades till registrator. Sin mesta tid ägnade han teatern och hans skrivsätt karaktäriserades av en ledig dialog. Han översatte en mängd skådespel och opera comiques för Stenborgs teater. Det handlade om franska original med musik av d´Alayrac, Cimarosa, Philidor, Grétry, Piccini m. fl. Hans ”Svenskt Musikaliskt Lexikon” 1802 var det första i sitt slag i Sverige. Hans sista befattning var från 1802 som notarius publicus i Stockholm, men han blev de sista åren av sitt liv blind och dog i yttersta armod.

Opera-text-författaren Envallsson

"Ibland framstående musikaliska personer under Gustavianska tidehvarfvet intager Äfven Envallsson en rang, om icke just för sitt föråldrade och ofullständiga ”Musikaliska Lexikon”, likväl såsom författare till opera-texter. Envallsson har diktat texten till ”Kronofogdarna”, hvilka ännu bibehålla sig i bedagade svenskars minne, synnerligast genom komikern Lars Hjortsbergs återgifvande af den ene kronofogdens rol. Men Envallsson skref äfven texterna till de lyriska dramerna: ”Tokroliga natten”, ”Skärgårdsflickan”, ”Mor Bobi och skolmästaren”, ”Bobis bröllop” och ”Gustaf Erikson i Dalarne” m. fl. a."  (Ur artikel 606 i MUSIKENS HISTORIA i korta berättelser lättfattligt framställd Af ABRAHAM MANKELL, Örebro N. M. Lindh 1866)

Frans Michael Franzén

F. i Uleåborg Finland 9 februari 1772,
d. på Säbrå biskopsgård i Hernösand 14 augusti 1847

Frans Michael blev vid 13 års ålder student vid Åbo akademi. Fadern dog två år därefter och sonen försökte då övervinna sin olust att axla dennes yrke, köpmannens. Hågen stod dock helt klart till andra mer andliga ting och han återvände snart till Åbo, där han 1789, blott sjutton år gammal, avlade magisterexamen. Efter studier i Kants filosofi vid Uppsala universitet återvände han 1791 till Åbo för att lägga fram sin avhandling "Om språkets ursprung". Han verkade i Åbo som lärare, men reste regelbundet till Stockholm och  umgängeskretsen kring Olof Åhlström. 1795 företog han en resa till Danmark, Tyskland, Frankrike och England. 1798 professor i lärdomshistoria vi Åbo akademi, prästvigd 1803.

Genom samarbetet med Åhlström vinner de av honom tonsatta dikterna vida spridning. Vi finner dem i "Skaldestycken satte i musik": "Livets njutning", "Goda gosse" och "Champagnevinet" är de mest omtalade. 1808 invaldes Franzén i Svenska Akademien. Samtidigt erövrades hans hemtrakt av ryska styrkor. Med tungt hjärta tvangs han välja sida och 1810 lämna det av Tsarväldet erövrade Finland för att överflytta till Sverige. Han fick befattning som kyrkoherde i Kumla, senare i S:ta Clara i Stockholm för att sedemera sluta som biskop i Hernösand. I den epokgörande 1819 års psalmbok finner vi flera psalmer av Franzén som kommit att bli mycket folkkära: "Bereden väg för Herran", "O Jesu, än de dina", "Vad ljus över griften".

F M Franzén, porträtt i profil av Fredrika Bremer 

Upp ∧