Hallman om musikens skapelsekraft

Vem var då denne musikälskande C. I. Hallman?

Vi går till två olika huvudkällor från det efterföljande 1800-talets mitt: Ur förordet till Samlade skrifter af C. I. Hallman, Uppsala 1853: "Carl Israel Hallman, yngst af trenne bröder, föddes i Stockholm den 31 december 1732. Fadren, Johan Gustaf Hallman, då comminister, sedermera kyrkoherde i Hedvig Eleonorae eller Ladugårdslandets församling, … Hallmans samtlige förfäder och nästan alla hans närmare slägtingar hafva således tillhört det andelige ståndet, till dess han, jemte sina bröder, åt de ärfvda gynnande anlagen gaf en annan riktning. En frikostig natur syntes äfven i honom sjelf, såsom i en brännpunkt, hafva samlat de spridda strålar af poetisk ingifelse …"

Svenskt biografiskt handlexikon af Herm. Hofberg, Stockholm 1876: "Hallmans lefnadsöden äro föga kända, och, efter vad man har skäl antaga, äfven föga märkvärdiga. - Han var någon tid anstäld i Bergskollegium (med titeln Assessor… 427 porträtter af namnkunnige svenske män och fruntimmer, Stockholm 1874), der han likväl ej vann några befordringar. Han lemnade derför statens tjenst för att uteslutande egna sig åt sin lyra och umgänget med glada vänner. Hans dödsdag inträffade i Stockholm d. 23 Apr. 1800. – H. är en af den gustavianska tidens yppersta sångare (skald) och som dramatisk skald af stor utmärkelse. I sina skapelser röjer han en icke obetydlig frändskap med Bellman och framställer dramatiskt samma friska folkliv, som denne lyriskt skildrade. Af hans dramatiska stycken intager vådevillen Tillfället gör tjufven utan fråga främsta rummet. … H:s öfriga pjeser, hvilka gåfvos på (Stenborgs) Humlegårdsteatern äro: Finkel, eller det underjordiska brännvinsbränneriet, komedi blandad med sång; Finkels parentationsakt, prolog till föregående; Donnerpamp, komedi med sång; Boussaronerna, eller det skall någon orsak ha, proverbe dramatique samt de qvicka parodierna Casper och Dorothea, heroisk Djurgårdsbalett (parodi på Lalins Acis och Galathea) / (som i sin tur var en svensk version av Händels succéopera från 1719)); Skeppar Rolf (parodi på Gyllenborgs Birger Jarl) samt  Phetis och Thelé (parodi på Wellanders Thetis och Pelée). … ."

För Stenborgs teaterverksamhet var Hallman jämte Olof Kexel och Carl Envallson av avgörande betydelse. Det var dessa tre som levererade texterna till de pjäser med en myckenhet av musikinslag som utgjorde Stenborgs framgångsrecept och herrarna hade, i sällskap med Bellman, fri tillgång att se alla teaterföreställningar. Detta måste ha varit en musikalisk verkstad av guds nåde!

Carl Stenborg var i de flesta fall kompositören till och den musikaliske arrangören av dessa Opera Comiques. Den populära genren,”Parodien” som byggde på en pjäs, en opera eller balett av det allvarligare slaget var Hallmans specialité. I hans "Casper och Dorothea" och "Phetis och Thelée" var i båda fallen ämnena tagna ur den antika mytologin, men i Hallmans version överflyttad till folklivsmiljöer i Sverige, befolkade av verkliga, samtida människor ur vardagen såsom våffelflickor, skollärare, marknadsgycklare, bondhustrur, båtsmän, mjölnardrängar, prostinnor, gamla käringar och gubbar, länsmän smeder, skolpojkar … som alla uttryckte och uppförde sig som ”folk mest”.

I "Tillfället gör tjufven" tillgriper Hallman ett nytt dramatiskt koncept och diktar hela sin text på populära samtida melodier, tagna ur sin goda musikaliska minneskunskap, i ett obrutet pärlband som för handlingen framåt. Här finns ingen talad dialog eller sjungna recitativ utan hela stycket sjungs och spelas och dansas från början till slut i ett aldrig sinande musikaliskt potpurri.

Äldre Bon Mots