Familjen De Geers

musikintressen

Av Kia Hedell & Erik Hamberg, Uppsala universitetsbibliotek

Musiken spelade en viktig roll i herrgårdslivet på Leufsta under 1700-talet. Grunden till familjen De Geers egen musiksamling lades under den blivande entomologen och bruksägaren Charles De Geer d.ä:s ungdomsår i Nederländerna. Samlingen kom att utökas ytterligare sedan han hade etablerat sig i Leufstabruk. Denna text berättar om musiken och musikaktiviteter i Leufsta och i Stockholm. Att familjen hyste ett stort musikintresse framgår tydligt av bevarade noter, böcker och musikinstrument i herrgården.

Charles De Geer d.ä. som musiker och samlare

Charles De Geer d.ä. och hans tid i Nederländerna (1723-1738)

Charles De Geer d.ä. (1720-1778) föddes på familjens slott i Finspång, men flyttade vid tre års ålder med sina föräldrar och syskon till Nederländerna. Där fick han en gedigen utbildning och började bygga upp ett eget bibliotek med böcker och noter. Notiser i bevarade räkenskaper år 1736 berättar om inköp av ”musick boecken” och om förvärv av bland annat italiensk musik från den kände musikförläggaren Michel-Charles Le Cène. I ett brev, skrivet samma år av fadern Jean Jacques De Geer till den äldre brodern Louis, berättar han att den unge Charles spelar cembalo (clavecin) och violoncell (basviool) när han inte samlar, observerar eller ritar av insekter. Kanske har de kompositioner för violoncell och cembalo, som finns i musiksamlingen spelats av Charles De Geer själv.

De nederländska noterna köptes som häften och bands in i efterhand. Utbetalningar finns i räkenskaperna till bokbindare för inbindning av noter. De vackra rödaktiga marmorerade banden, som är ett kännetecken för musiktrycken i Leufstasamlingen, skapar ett enhetligt intryck i bokhyllan. Noterna var därmed inte bara en fägnad för örat utan också för ögat, när de kom att bli uppställda i herrgårdens bibliotek i Leufsta.

Resan till Sverige och tiden i Leufsta (1739-1778)

År 1738 flyttade Charles De Geer till Sverige för att överta skötseln av Leufsta bruk. Med sig hade han 12 lårar med böcker, naturalhistoriska samlingar och vetenskapliga instrument samt sina noter. Under det första året vistades han i Uppsala, men 1739 installerade han sig permanent på herrgården. I herrgårdsbibliotekets voluminösa boksamling fanns snart böcker i alla ämnen och även en och annan om musik. I biblioteket fanns också en hel del handskrifter och gravyrer.

Den omfattande musiksamlingen som hade tagits med från Nederländerna kompletterades med tiden med fler musiktryck, men också med musikhandskrifter. Ett sådant förvärv är den påskkantat, som komponerats av den i Stockholm bosatte tonsättaren och organisten Hinrich Philip Johnsen (1717-1779) för att framföras i kyrkan i Leufsta. På titelsidan kan man läsa att den skulle uppföras ”på Påsk-Dagen 1757”. Kantaten, som har nedtecknats av tonsättaren själv, är komponerad för en liten ensemble bestående av en sopran, två flöjter, två violiner och basso continuo.

I bruksräkenskaperna finns även poster som gäller inköp och reparationer av musikinstrument. I maj 1745 betalades reparationen av en cembalo och ett drygt år senare köptes en ”clavecin d’amour” från ”greve Düben”, någon av bröderna Carl Vilhelm eller Joakim von Düben. Än idag står en cembalo och ett klavikord – båda 1700-talsinstrument – och en husorgel i herrgårdsbyggnaden. Musik uppfördes även i församlingskyrkan med dess berömda Cahman-orgeln. I nyligen återfunna räkenskaper som förts av Charles De Geer d.y. framgår att man i februari 1786 för 60 rdr även införskaffade ett fortepiano till herrgården.

I herrgården finns också ett flöjtur, det vill säga en självspelande liten orgel som har byggts in i ett golvur. Musiken som spelades av flöjturet finns ”kodad” på stora stiftvalsar, likt en speldosa, som placerades i uret. Valsarna innehåller ungefär 3 minuter långa kompositioner av kända tonsättare som Haydn, Mozart och Beethoven. Flöjturet i Leufsta herrgård kan dateras till omkring år 1800 och är byggt av Pehr Strand (1756-1826), tidens mest framstående orgelbyggare med verkstad på Kungsholmen i Stockholm. Det är fortfarande spelbart och har i senare tid dokumenterats på en inspelning.

Charles De Geer d.y. som musikkonsument i Stockholm

Huvudstadens musikliv

Även i nästa generation De Geer fanns ett stort intresse för musik. En bevarad kassabok som förts av Charles De Geer d.y. (1747-1805) mellan 1771 och 1774 visar att han hade ett stort intresse för opera, balett och konserter. I Stockholm gavs många tillfällen att avnjuta sådana nöjen under 1770-talet. Riddarhusets stora sal fungerade som huvudstadens konserthus och där gavs ofta konserter, ibland med solister på stråk- eller blåsinstrument, anförda av hovkapellmästaren Francesco Antonio Uttini. Operaföreställningar gavs i Stora Bollhuset 1773-1782, beläget längst upp på slottsbacken, snett emot slottet. Konserter och operaföreställningar annonserades regelbundet i bland annat Dagligt Allehanda, som Charles De Geer d.y. prenumererade på.

Konserter

Särskilt uppburen i Stockholms musikliv vid denna tid var sångerskan Elisabet Olin (sopran), som Charles De Geer bland annat lyssnade till vid en konsert den 19 december 1773. Andra solister som han fick möjlighet att höra var Elisabet Olins unga dotter Betty (sopran), samt Lovisa Augusti (sopran) och Carl Stenborg (baryton).  Men De Geer fick även möjlighet att lyssna till gästspel av bröderna Domenico och Giuseppe Colla från Brescia, som spelade på italienska lutinstrument, colascione och colascioncino. En tysk musiker, som anställts av änkedrottningen Lovisa Ulrika, var cellisten Georg Rauppe som framträdde med sina unga söner vid en konsert. Gossarna var 11 respektive 6 år och betraktades antagligen som musikaliska underbarn. Vi kan erinra oss att Wolfgang Amadeus Mozart och hans syster Nannerl ”marknadsfördes” som underbarn av pappa Leopold ungefär ett decennium tidigare.

Men De Geer kunde även lyssna till den tyske violinisten Christian Friedrich Georg Berwald, som varit verksam vid Fredrik den stores hov och som flyttade till Stockholm 1772. Han kom att bli far till Franz Berwald. En annan musiker som De Geer lyssnade till, var den framstående svenske violinisten Erik Ferling (1733-1808). Han anses ha varit en av 1700-talets främsta instrumentalister i Sverige. Bland solisterna som Charles De Geer kunde höra när han besökte konserterna i Riddarhuset, fanns även harpisten Kneisler från Berlin, anställd av Lovisa Ulrika.

Operor

I januari 1773 påbörjade den gustavianska operan sin verksamhet och Charles De Geer gick vid nio tillfällen på uppsättningarna av Thetis och Pelée, Acis och Galathea samt Orpheus och Eurydice som alla gavs detta första år. Lokal för dessa föreställningar var Stora Bollhuset, en byggnad som tillkom år 1627. Den hade ursprungligen uppförts för bollspel, men i slutet av århundradet inrättats för teaterföreställningar. I dessa operaföreställningar spelades huvudrollerna av Elisabet Olin och den unge Carl Stenborg.

Men Charles De Geer uppskattade även opéra comique, en genre som stockholmarna kunnat se under flera år, bland annat av en fransk teatertrupp som engagerats av kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika på 1750-talet. Den franska teatertruppen entledigades dock av Gustav III, som i stället ville skapa en svensk opera med dialog på svenska.

Vintern 1772, ett år innan operan inledde sin verksamhet, visades emellertid under ett par veckor vid samma tillfällen två enaktsoperor på Bollhuset med den franska truppen, dels Le devin de village (Byspåmannen) av Jean Jacques Rousseau, dels La fête d’amour (Kärleksfesten) av Marie Justine Benoît Favart. Charles De Geer besökte dessa uppsättningar hela 16 gånger under två månader, vilket tyder på att han hade roligt och uppskattade denna genre. Både text och musik till Le devin de village finns i Leufstasamlingen. Det är inte omöjligt att dessa redan fanns där när föreställningarna gavs, eljest införskaffades de därefter.

*

Den bevarade samlingen med musikalier från Leufsta omfattar inte mindre än 85 tryckta volymer och 99 handskrifter. Den visar med andra ord på ett stort intresse för musik, teater och opera hos familjen De Geer. I Stockholm hörde Charles De Geer d.y. musik av bland annat Georg Friedrich Händel, Hinrich Philip Johnsen och Francesco Uttini, vilka alla är väl företrädda i Leufstasamlingen. Charles De Geer bör därför ha varit väl förtrogen med deras musik när han besökte konserter och föreställningar i Stockholm. Huruvida han själv eller hans syskon trakterade något instrument är däremot inte känt, men så bör ha varit fallet.

Musiken lever vidare

Leufsta musiksamling är fascinerande både till sitt innehåll och för sitt sammanhang. Genom en bevarad katalog över de inbundna noter som ingick i biblioteket och som vid 16 års ålder upprättades av Charles De Geer d.y. år 1763 vet vi att samlingen än idag är i stort sett intakt. Notsamlingen flyttades i slutet av 1980-talet över till Uppsala universitetsbibliotek, där den fortfarande förvaras.

Musiken i samlingen är i hög grad aktuell. Den får nytt liv på konserter och på skivinspelningar, senast på CD:n "The Musical Treasures of Leufsta bruk III" från år 2019. Det ges även ut moderna utgåvor av musik i samlingen.

För den som hellre spelar direkt från originalnoterna finns digitala kopior att ladda ned från kulturarvsplattformen Alvin.

Upp ∧