Dödsdansen i månskensnatten

"Dödsdansen i månskensnatten på Blasieholmen vid Kristina Nilssons konsert från balkongen av Grand Hôtel onsdagen den 23 september 1885" (efter anteckningar av vid katastrofen närvarande Svedberg)

"Kristina Nilsson, den namnkunniga sångerskan, torparedottern från Småland, hade sjungit tvenne konserter och efter deras slut, från balkongen å Grand Hôtel låtit höra sin melodiska stämma för det därunder samlade folket. I dag var den tredje och sista konserten hon skulle hålla här i hufvudstaden och till följd af tidningarnes omnämnande deraf, samt föregående hyllningar som kommit sångerskan till del, öfver allt hon tågat fram, var det naturligt att allt hvad lif hade, bland Stockholms mindre bemedlade klasser, skulle till Grand Hôtel, för att se och höra deras beryktade landsmaninna. Fruntimmer af alla åldrar, somliga med små barn på armen, en del med långa släpkjortlar syntes vid 8-tiden på aftonen från stadens alla kanter strömma till medelpunkten, Grand Hôtel, der divan residerade; och vid hennes återkomst från konsertsalongen, straxt i närheten af hennes bostad, var en oräknelig menniskomassa församlad, så att hennes vagn hade svårt att komma fram. Stormande hurrarop mottogo som vanligt sångerskans inträde i hotellet och som vanligt förut, utträdde den välvilliga konstnärinnan och sjöng för den samlade mängden. Hon hade sjungit en gång och började, på förnyade uppmaningar af hopen, sitt andra nummer, då plötsligen gälla dödskrän, åtföljda af skrammel från inslagna fönster och brakande af en ramlande murareställning blandade sitt hemska intermezzo med sångerskans tjusande stämma. Tvenne motsatta folkströmmar hade sammantörnat i den trånga passagen vid Stallgatan, mellan Grand Hôtel, Fersenska terrassen och det nybyggda Palmeska huset, utanför hvilket sednare ännu fanns tvenne ställningar qvarstående och gatan belamrad af uppriven trottoirsten. Detta synes vara första upphofvet till den förfärliga olycka som sedan inträffade, ty derpå snafvade och föllo personer och då massan oupphörligt sköt på var räddning omöjlig. Efter noga beräkning var mellan 30 à 40,000 menniskor i rörelse kring Grand Hôtel och man kan tänka sig hvilken trängsel då skulle uppstå på platsen utanför hôtelet och dess närmaste granskap. Tredje dagen efter katastrofen, då mera detaljerade uppgifter hunnit ingå, var de påträffade dödas antal 19, alla fruntimmer; och 34 personer skadade, förda till sjukhusen och sina hem. Men detta antal är dock ej på långt när tillfylles, ty hvart man i staden kommer, hörs flera skadade personer nämnas, och flera personer saknades, som ej återkommit till sina hem, eller kunnat anträffas bland de döde eller skadade."

Denna 1885 samlade publikskara av 30 000 – 40 000 personer utgjorde ca 6 - 7 % av Stockholms, vid tiden hela befolkning, som låg någonstans mellan 220 000 – 240 000. Om man får tro denne Svedbergs angivelse av det officiellt uppskattade antalet närvarande vid olyckan så är det nästan otroligt att så många människor drogs till ett sådant enstaka artistuppträdande.

I modern tid toppas detta nog bara av Bob Marleys mytomspunna konsert på Gröna Lund i Stockholm den 17 juni 1980 som uppskattas ha dragit 32 000 i publik. Om man då räknar med att många, likt jag själv, redan på eftermiddagen hade, för en liten entréavgift av 30 kronor, passerat genom Gröna Lunds grindar så kan denna jämförelse likställas. Det lär inte ha inträffat någon allvarlig incident vid detta publika rekordtillfälle! Inget större polispådrag lär ha varit på plats heller …

Texten är hämtad från en tryckt och publicerad ögonvittnesskildring - "Dödsdansen i månskensnatten på Blasieholmen vid Kristina Nilssons konsert från balkongen av Grand Hôtel onsdagen den 23 september 1885", Stockholmskällan, Stockholms stadsmuseum

Äldre Bon Mots