Bon Mot juni 2023

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller text.

Dans i Hammarskog

 


Erik Dahlberg (1625 - 1703) gjorde från 1660-talet och framåt skisser och teckningar som underlag för de slutgiltiga bilderna i monumentalverket från svenskt 1600-tal ”Svecia antiqua et hodierna” där han ville avbilda det gamla och nya Sveriges märkvärdiga byggnader och natur. Verket trycktes vartefter det färdigställdes och kom ut 1716 med 353 gravyrer.

 

I de flesta teckningar och i de avslutande färdiga kopparsticken brukar dessa byggnader eller naturavsnitt befolkas av staffagefigurer som inte direkt hamnar i fokus. I Dahlbergs teckning från Hammarskog i Uppland är det emellertid människorna som hamnar i förgrunden och som tecknas både livfullt och relativt detaljerat medan husen och grannskapet i bakgrunden i stort sett enbart antyds odetaljerat och ganska (s)vagt.

 

En spelman spelar ett violininstrument och allmogen dansar runt och i närheten av majstången i livliga skutt och i fartfyllt svängom. Det är intressant att ett stråkinstrument i violinfamiljen spelas i ett folkligt sammanhang vid slutet av 1600-talet. Eftersom gravyren utfördes före år 1682 av J. le Potre eller A. Perelle är detta en av de tidigaste avbildningarna av fiolspelmän i Sverige och visar på hur tidigt fiolen användes i folkmusikaliska sammanhang i Uppland.


Musiken som spelades under det att Dahlberg tecknade kan mycket väl ha varit en slängpolska, en danstyp som flyttat över Östersjön från Polen med musiker därifrån under århundradet. Det bör kanske tilläggas att teckningen är mer schwungfullt utformad än den färdiga officiella gravyren av fransmän i Paris.



 

Äldre Bon Mots

En slängpolska från TRADITIONER af Swenska Folk-Dansar, 1sta Häftet

1814 STOCKHOLM och Kongl. Priviligierade Not-Tryckeriet.

Låten är upptecknad av Olof Åhlström / Arvid August Afzelius och tryckt som No 28, med proveniens Up(p)land, av 36 låtar i detta, första av fyra Häften.




Det speciella med de i muntlig tradition åldriga, säkert långt före 1814, Upplandslåtar som är publicerade i dessa fyra häften, är att nästan alla går i moll. Idag karaktäriseras de Upplandslåtar som spelas i levande tradition av att de däremot, nästan alla, går i dur!

 

Under 1800-talet ändrades många gamla mollåtar till att klinga dur, mycket på grund av att de tidiga dragspelen och munspelen bara kunde frambringa durskalor.

 

Polska No 28 inspelad här av Sören Jansson och Bernt Malmros på tarmbesträngade 1700-talsfioler för bildspelet ”Ifrån Lofön komma vi”, Stockholms Läns Musei bidrag till ”Historieåret 1993”.