Pierre Verdier (Petter)

F. 1627 Paris, d. 1706 Stockholm

Pierre Verdier var musikant, violinist, dansmästare och kompositör. Han var en i den grupp sex franska violinister, som 1646 inkallades till Sverige av drottning Kristina. 1651 blev han medlem av hovkapellet i vilket han verkade till sin död. På Stockholms gator igenkändes han som veü (gamle) Verdier med sin pochette (dans-mästarfiol) uppstickande ur rockfickan.

Johann Vierdanck

F. ca.1608/?,  d. 1644 Stralsund

Johann Vierdanck var organist i St. Marienkirche i Stralsund. Stralsund var den svenska adm. säte i Svenska Pommern. Vierdanck lät trycka samlingar av såväl världslig som sakral musik, tex: “Newe Pavanen, Gagliarden, Balletten...” (2 Teile; 1641) och “Geistliche Konzerte...” (2 Teile; 1642, 1643).

Georg Joseph Vogler

Född i Würzburg 1749, död i Darmstadt 1814

Georg Joseph Vogler var abbé, kompositör, klaver- och orgelvirtuos, musikteoretiker och pedagog. Vogler var verksam på många skilda platser; Mannheim, Paris, London, Amsterdam, Köpenhamn - han gjorde t.o.m. resor till Nordafrika och Grekland för att på platsen kunna bedriva studier i folkmusik.


1786 kallade Gustav III honom till Stockholm. Det första stora uppdraget blev komponera musiken till kungens och Kellgrens operalibretto "Gustav Adolf och Ebba Brahe". Vogler stannade, med undantag för några turnéresor runt Europa, i Stockholm till år 1799. För stockholmarna var Vogler mest känd för sina konserter med improviserade i fantasterier på orgel - folk vallfärdade till hans talrika konserter! Det blev jämnt 100, där man t.ex. kunde få höra Jerichos belägring'', "Morisk liksång" eller ”Schweizisk pastoralmusik avbruten av åska" skildrad genom Voglers musikaliska fantasi. I Stockholm inrättade Vogler en musikskola för ungdom och en ”Änke- och pensionskassa för musiker och deras änkor”. Till största delen bekostades allt detta av influtna medel från hans många egna konserter.


Ett stycke av Vogler har åtnjutit en genom seklerna oavbruten popularitet i Sverige; "Hosianna, Davids son". Hymnen ingick i ett påskoratorium, men kom så småningom att brukas till advent. Den geniala upphovsmannen bakom detta populära stycke känner alltför få till idag. Delvis beror det på att Voglers eftermäle har kommit att svärtas ned av några mycket nedlåtande och elakt spefulla kommentarer, fällda av Wolfgang Amadeus Mozart i brev till pappa Leopold, som satt och rev sitt hår hemma i Salzburg. Det skedde under hösten 1777 när Mozart, i Mannheim, intrigerade för att få en tjänst vid hovkapellet. Det visade sig vara chanslöst att konkurrera med den några är äldre Vogler, som redan satt säker i sadeln i Mannheim, både som hovkaplan och som 2:e hovkapellmästare. Vogler, som prästvigts i Rom, hade förutom att han, likt Mozart, erhållit "Gyllene Sporrens orden" av påven, blivit medlem av den prestigefyllda Arkadiska Akademien (som drottning Christina varit med om att instifta).


G J Vogler, oljemålning av Joseph Hauber 1808, Hessisches Landesmuseum Darmstadt

Gunnar Wennerberg

F. 2 okt 1817 Lidköping, d. 24 aug 1901 Läckö Slott

Gunnar Wennerberg blev student i Uppsala 1837. Under ett informatorsjobb i Västergötland drabbades han av musiken, lärde sig att spela violoncell och piano. Hans vän J. A. Josephson  satte honom in i musikens teoretiska hemligheter. Efter en del löst sångkomponerande kom så duettsamlingen ”Gluntarna” 1850. Populariteten av den blev så gott som omedelbar. Wennerberg intresserade sig nu djupare för kyrkomusik genom studier i Tyskland och Italien. Det fick en genomgripande betydelse för hans fortsatta skapade. Gluntarna med sitt frivola anslag tog han på äldre dagar helt avstånd från! En ämbetsmannakarriär tog honom till Stockholm åren 1861-62, 1865-75, 1888-91. Det torde ha varit under hans tid som ecklesiastikminister som "Marsch (No 108)" tillkom.  


Gunnar Wennerberg, fotografi av C J Malmberg, Vänersborgs museum

Anders Wesström

Född i Hudiksvall ca 1722, död i Uppsala den 7 maj 1781

Anders Wesström växte upp i Hudiksvall och fick som skolpilt ta över sysslan som musiklärare för kamraterna efter sin far, kantorn, när denne dött. Wesström lyckades 1739 börja sina universitetsstudier i Uppsala, som han avslutade 1744 med en avhandling om drottning Christinas tronavsägelse. Fiolen lockade dock mer och vi finner honom efter 1741 anställd i hovkapellet. 1756-57 reste han runt i Tyskland och åren 1758-59 studerade han för Tartini i Padua, varefter han återvände till Stockholm. Livet som frilansande solist tycks ha gått härjande fram med vår lovande virtuos. När han skulle tillträda tjänsten som organist i Gävle i slutet på 1770-talet, var han så fattig att man var tvungen att kläda honom för att han skulle kunna visa sig för folk. Wesström. avvek till sist från Gävle och orgeltragglet och dog i djupaste armod i Uppsala 7 maj 1781.


Att åtminstone en av Wesströms solokompositioner finns bevarad kan vi tacka läkaren och naturforskaren i Uppsala, Daniel Erik Naezén för. 1778 lät han skriva av en "Sonata Violino Solo con Violoncello obligato da A Wesström". På pärmens insida står skriven en kort biografi samt uppgiften: "Detta solo uppfördes af honom 1773 på Riddarhuset i Stockholm och vid andra tilfällen, äfven 1778 i Uppsala och är aldrig tryckt. Jag fick detta afskrifva efter originalet."


Ett samtida omdöme om Wesströrn lyder. "Hans egentliga styrka var på Viol, på hvilken han ganska ofte och altid med bifall spelte Solos, hvilka han sjelf componerat. I Musiquens Theorie och Composition ägde han ovanliga insigter och var i sednare mycket lycklig. Orgelwerk tracterade han ocksmed en öfverträffande skickelighet."

Carl Gustav Wrangel

F. 1613 Skokloster, d. 1676 Spycker auf Rügen

Carl Gustav Wrangel var fältmarskalk, generalguvernör för Svenska Pommern, kansler för universitet i Greifswald mm. och tillhörde en tid förmyndarregeringen för Karl XI. I en 1700-talskälla nämns Wrangel som ”ein Liebhaber der Musik war, und ziemlich wohl auf der Geige spielte” (en musikälskare, som tämligen väl spelade fiol).


C G Wrangel, gravyr av Anselm van Hulle, Peace Palace Library, Haag


"Pavane" av Pierre Verdier. Här framförd av Affetti Musicali di Stoccolma. Finns som spår #17 på skivan Stockholmskt 1600-tal

"Lobe den Herre, meine Seele" av Johann Vierdanck. Här framförd av Affetti Musicali di Stoccolma. Finns som spår #11 på skivan Stockholmskt 1600-tal

"Trio Eb-dur" av Vogler. Här framförd av Regina Bohlin, violoncell, Sören Jansson, violin och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #4 på skivan Stockholmskt 1700-tal

"Tindrande Stjerna" av Gunnar Wennerberg. Här framförd av Love Bergman, Thomas Sepp och Daniel Åkerberg. Finns som spår #27 på skivan Stockholmskt 1800-tal

"Poloneze Suezeso ur Sonata D-dur" av Anders Wesström. Här framförd av Sören Jansson, violin och Bernt Malmros, violoncell. Finns som spår #6 på skivan Stockholmskt 1700-tal

"Trost-Lied ..." av Wrangel. Här framförd av Affetti Musicali di Stoccolma. Privat CD, 1999/2000