Elisabeth Olin

Född Lillström den 8 dec 1740 Stockholm, död 26 mars 1828 Stockholm

Fadern var ”Hofmusikern” och organisten Peter Lillström och modern Elisabeth, född Söderman, en ansedd skådespelerska vid Kgl. Skådeplatsen. Redan vid sju års ålder uppträdde hennes dotter Elisabeth i rollen som Astrild i organisten Ohls opera Syrinx (1747). Hennes lärare i sång blev Ferdinand Zellbell. 1760 ingick Elisabeth äktenskap med hofsekreteraren, sedermera assessorn Gabriel Olin, en stor musikvurmare och god amatörviolinist. Under det hektiska konsertlivet i 1760-talets Stockholm uppträdde Elisabeth Olin flitigt som sångerska.

 

När Gustaf III så drog igång sin opera 1773 försäkrade han sig genom övertalning med pekuniära medel, att knyta Elisabeth Olin som ”prima donna” till projektet - ”… hon håller sig dyr …”. Elisabeth ansågs vara den bästa sångerskan och Gustav ville absolut ha just henne! – till varje pris. Hon kreerade först titelrollen som Thetis i Francesco Antonio Uttinis opera till svensk text av Johan Wellander, ”Thetis och Pelée". Här sjöng hon mot den tolv år yngre Carl Stenborg som Pelée. I denna opera sjöng även Gabriels och Elisabeths 12-åriga dotter Betty, född 1761, i rollen som Kärleken (Amor). Åren 1773-1783 var mamma Elisabeths glansperiod vid operan. Hon utförde då de flesta kvinnliga huvudrollerna mot sin manlige kollega Stenborg.

 

Det stod snart uppenbart för var och en att det slog amorösa gnistor, inte bara på scenen, mellan de tvenne huvudpersonerna under de år de uppträdde gemensamt. Carl Stenborg kom med tiden att överflytta sina känslor till Elisabeths dotter Betty (Elisabeth). Hon och Carl förlovade sig 1782. Giftermålet fick dock anstå till 1793 på grund av moderns svartsjuka och allmänna misstycke och de tu fick likt Sergel och hans Anna Rella leva tills dess i ett så kallat ”stockholmsäktenskap". Efter 1783 uppträdde inte Elisabeth Olin regelbundet på operascenen, men hon kvarstod ändå till 1803 på personallistan. Hon sjöng dock fortfarande vid publika konserter ända till strax före sin död. Den italienska sångerskan på Stockholmsbesök, Angelica Catalani hörde henne sjunga en aria privat för henne något år innan Elisabeth dog. Catalani förbluffades då av hur den åldrigas röst fortfarande hade sin fräschör intakt.

Mathilda Orozco

F. spansk grevinna d´Orozo 14 juni 1796 Milano,
d. Gyllenhaal 19 okt 1863 Stora Ekeby

Mathilde Valeriana Beatrix Montgomery gifte sig tre gånger, första gången vid 16 års ålder till den 20 år äldre markis Bartolomeo Cenami. Hon blev änka vid 19 och deras lilla dotter dog strax därefter. Omgift i Wien 1817 med J. Montgomerey-Cederhjelm och flyttade med denne till Sverige där hon stannade livet ut. Paret fick fyra barn tillsammans. 1825 blev hon åter änka, men hon gifte sig igen år 1839, då med den 18 år yngre friherren Carl Gyllenhaal.


Mathilda intog i sällskapskretsarna i 1820- och 30-talens Stockholm och Uppsala en bemärkt plats och förstod ”genom stora sällskapstalanger och förtjusande behagfullhet vinna alla”. Geijer var en av dessa många som hon behagade och hon stod modell för hans sång Söderländskan i Norden – ett smeknamn hon sedan kom att bära. Mathilda uppträdde ofta vid dessa salonger som sångerska och egen ackompanjatör på harpa och fortepiano. Hon framförde då ofta sånger som hon själv komponerat.


Mathilda var en renodlad sångkompositör, den första kvinnliga ”sing-songwritern” av rang i Sverige. Hennes kompositoriska aktivitet infaller främst under den tid hon är offentligt aktiv som sångerska. Mellan åren 1824 till 1856 låter hon trycka ett 60-tal sånger häftesvis på olika etablerade musikförlag. I sina sånger tar Mathilda inspiration från en varierad palett av de mest skilda stilar i tidens självklara musikaliska värld. Hon kryddar dessa med ett starkt personligt uttryck och formkänsla. Med sin spansk-österrikiska bakgrund i Italien finns i hennes musikaliska dialekt fler folkmusikaliska influenser från den mångkulturella medelhavsmiljön i vilken hon växte upp. Ja, där finns till och med afrikanska inslag. Från Sverige hämtar hon upp såväl polsketongångar som tydliga drag från den Åhlströmska vistraditionen. Många av sångerna med svensk text är författade av Mathilda själv. Hon väljer då ofta att signera dem ”M. O.” – med sitt flicknamn.

 

Mathilda Orozco, målning av Axel Johan Fägerplan, Nationalmuseum, Statens porträttsamling

Andreas Randel

F. 6 okt 1806 Randala, Blekinge, d. 27 okt 1864 Stockholm

Andreas Randel lärde först att spela violin av en kringresande musikant och vandrade med den under armen in i Karlskrona 1818. Där upptäcktes den talangfulle ynglingen som upptogs i stadens musiksällskap. Han reste med stipendium på fickan till Paris 1821 för att vid konservatoriet där studera för den berömde violinläraren Baillot. I komposition hade han ingen mindre än Cherubini till lärare. Från Paris kom han 1828 till Stockholm och operaorkestern som violinist: från 1838 andre och från 1861 som dess förste konsertmästare. 1844 blev han anställd som lärare i violinspel vid Musikaliska akademien. För teatern skrev han musik till ett 20-tal stycken. Av dessa har hans folkmusikarrangemang till skådespelet ”Värmländningarna” blivit mest känt och älskat.


Porträtt av A Randel, fotografi (beskuret)


Johan Helmich Roman

F. 26 oktober 1694 i Stockholm,
d. 19 eller 20 november 1758 på gården Haraldsmåla, Kalmar

Vi citerar här ur Kongl. Secret. Abr. M Sahlstedts "ÄREMINNE ÖFWER HOFINTENDENTEN, KONGL. CAPELLMÄSTAREN OCH KONGL. WETENSKAPS AKADEMIENS LEDAMOT, HERR JOHAN HELMICH ROMAN", författat till åminnelsefesten 30 maj 1767 i Stora Riddarhussalen.


"JOHAN HELMICH ROMAN föddes i Stockholm den 26 October 1694. Fadren war Kongl. Hof-Capellisten JOHAN ROMAN, och Modren CATHARINA MARGARETHA VON ELSVICH...


Hwad framsteg Hof-Intendenten ROMAN skulle göra i Musiken, märktes redan i barndomen; ty då han war 7 år gammat kunde han låta höra sin violin pKongl. Hofwet, där han färdigt spelte swåra Stycken af åtskilliga compositioner. En sådan besynnerlig skicklighet gjorde, at Han år 1710 blev förordnad til Capellist wid Kongl. Hof-Orchestren. År 1714 fick Han tillstånd at resa til England, för at widare upöfwa sig i Musiken: hwartil Högsts. Hennes Maj:t Drottningen ULRICA ELEONORA benådade Honom med resepengar...


Hofintendenten ROMAN kan kallas Stamfader för Musiken i wårt land. Under hans anförande upöfwades månge skicklige snillen; den Swenska Orchestren kom i en ny dag, så att främmande Hofs Sändebud förundrade sig. Det förekom dem besynnerligast, at hela Hof-Capellet kunde underhållas med en kostnad, som på andra orter ofta anwändes på en enda person. Swenska Ungdomen uplifwades, och fick alt mer och mer lust til detta nöjsamma tidsfördrif."


Roman, som inte sparade någon möda, uppövade många Stockholmsungdomar till goda musiker. Han kunde i mitten av 1730-talet skryta med att vid behov kunna skarva på Hovkapellets ca 25 musiker med goda amatörer till en orkester på över 100 man.


"Porträtt", Johan Helmich Romans monogram

Anders Gustaf Rosenberg

F. 18 jan 1809 Lilla Mellösa, d. 26 juli 1884 Nora

Anders Gustaf Rosenberg var organist, verksam i Floda 1826-37, sedan i Nora. Rosenberg försvarade den Haeffnerska koralboken av år 1822 (som kom att ligga till grund även för den av år 1917) i de stridigheter som uppstod runtikring den under hela 1800-talet.


Rosenberg samlade 100-tals folkdansmelodier från företrädesvis Södermanland och Uppland, utgivna i tryck 1876, 1877, 1879 och 1882.


Porträtt: Foto av A G Rosenberg, Södermanlands Spelmansförbunds samlingar




Johann Martin Rubert

F. 1615 Nürnberg, d. 1680 Stralsund

Johann Martin Rubert verkade från 1646, till sin död, som organist i St. Nikolaikirche i Stralsund.


Porträtt av Johann Martin Rubert från Germanisches Nationalmuseum Nürnberg

"Den bedragne" med text och musik av Mathilda Orozco. Här framförd av Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #19 på skivan Mathilda Orozco

"Aftonen" av Andreas Randel. Här framförd av Nacka Musikklasser, klass 5C & D och 6D, HT 2008. Finns som spår #25 på skivan Stockholmskt 1800-tal

"Larghetto D-dur ur Svit d-moll" av Johan Helmich Roman. Här framfört av Anders Berg, traversflöjt, Ingvor Edhborg, violin, Sören Jansson, violin och Bernt Malmros, violoncell. Finns som spår #10 på skivan Stockholmskt 1700-tal

"Polska". Här framförd av Bernt Malmros på flygel. Finns som spår #12 på skivan Stockholmskt 1800-tal

"Trawr- und Klag-Lied ..." av Rubert. Här framförd av Affetti Musicali di Stoccolma. Privat CD, 1999/2000

www.musiktresekler.se                                       MUSIK TRE SEKLER                            mail@musiktresekler.se      

  

Om Musik Tre Sekler och Ad Cultura                      Musik Tre Seklers Nyhetsbrev - läs mer!