Bon Mot januari -21

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller citat.

   

Elumination på Skeps Holmen. Efter att Sverige år 1790 i Värälä undertecknat ett fredsavtal med Ryssland, firades
detta med en illumination i Stockholm. Tusentals ljus tändes utmed en processionsväg över bron till Skeppsholmen.

Trots att freden inte gav några landvinningar, beskrevs den som en ärorik seger.
Oljemålning av Pehr Hilleström 1790-talet, Nationalmuseum

En tidrymd öppnad är ...


1700-talets sista år var i Sverige nödår. Sommaren 1798 hade varit mycket torr och vintern 1799 mycket kall, så kall att man kunde färdas med släde över Ålands hav ända fram till slutet av april. Vintern 1799-1800 var också sträng och sommaren 1800 kort. Frosten bet tag i Stockholm redan den 3 september.


Samma dag som Åhlströms "Kantat på Nyårsdagen" 1801 uppfördes i Jakobs kyrka vid Kungsträdgården skriver Märta Helena Reenstierna (Årstafrun) i sin Dagbok:  ”… Kallt och klart. Klockan före 9 om morgonen åkte Hans Abr: med släda öfver sjön, hvaröfver nu idag, första dagen denna vinter blifvit kördt …”.


Det rådde svår livsmedelsbrist i landet. Det förekom hungerkravaller i flera städer. För att spä på eländet åsamkades den svenska internationella handeln stora avbräck av de krigförande makternas kaperier. 40 handelsskepp i konvoj hade 1798 gått förlorade i Engelska kanalen. Sveriges Riksgäld förminskas i värde i en kraftig inflation som inte ens riksdagen 1799 i Norrköping lyckas få hejd på. Vid samma riksdag kröntes Gustav IV Adolf.


På den Europeiska skådebanan växlar de politiska allianserna mellan länderna på ett märkligt och oförutsägbart vis. Ett neutralitetsförbund hade i januari månad 1800 ingåtts mellan Ryssland, Preussen, Danmark och Sverige. Förbundet var riktat mot England som i kriget mot republiken Frankrike, som pågått i nio år, hade begått många övergrepp mot de nu förbundna ländernas handelssjöfart. Kriget rasade både till lands och sjöss i Europa och kom att inbegripa även Egypten. Men allianserna kommer att ändras i den osäkra framtiden … något som Sverige och Danmark snart bittert kom att få erfara. 


Kantat på Nyårs-Dagen 1801 av Olof Åhlström

  

Det är i detta historiska ljus vi ska se och förstå den kantat som Olof Åhlström komponerar för nyårsdagen 1801. Den ingår i Åhlströms, i autograf sammanbundna, samling av inalles 11 kantater för kyrkoårets festdagar. Denna kantat skiljer ut sig från de övriga genom att den är sprungen ur och tolkar befolkningens allmänna oro över den rådande storpolitiska och dessutom av naturens klimatkrafter hårt ansatta situationen i Sverige 1801.


Kantatens inledande recitativ är satt i den dramatiskt allvarsmättade tonarten c-moll till en text som beskriver det kaotiska tillstånd som råder i världen med krig, förtryck och elände. Den är komponerad i den känslosamma ”Sturm und Drang”-stil som var mycket omhuldad av den yngre generationen kompositörer, framförallt i Tyskland och i Skandinavien under tiden från 1775 och framåt. För att ge kantaten en given plats i kyrkorummets liturgi så ger Åhlström i den påföljande arian ”Våra år och våra dagar …”, i enlighet med den retoriska dramaturgins lagar, full förtröstan och hopp om räddning och frälsning för mänskligheten i strålande ljust Bb-dur. 

 

Recitativ accompagnato (Andante):
En tidrymd öppnad är, en annan gått till ända
Till Dig! o tidens Far vi våra suckar sända.
den tid som är, av dig välsignad var,
och den som komma skall blott genom dig blir klarr.
(Allegretto)
ombytlighet i allt, är vadd vårt öga skådat,
och känslan av dess makt oss vår öden bådats;
vi sett förstörelse, sett härjningar och brott,
och mödor och betryck i deras följe gått.
(Andantino moderato)
Vi vandra i en natt, där sorgsna minnen sväva,
och vid det kommande för våra öden bäva.
(Allegro)
vår utsikt irra är, och mörk vår framtidsdag
och män´skans njutning kort, och män´skans styrka svag;
(Andante) (a tempo)
O du! Du evige! Du var, du är, du blifver!
Du liv och verksamhet åt alla väsen gifver;
när seklerna förgå och allt försvinna skall,
du än oss räddning ger utur naturens fall.


Aria & Chor (Andante)
Våra år och våra dagar, enligt högsta vishets lagar,
styras av en allgod Far.
Män´skan i sin blindhet klagar och sitt glada hopp försvagar,
glömmer vadvad Hon njutit har.
Men att nöjd med Herrans vilja sorgens skuggor från dig skilja,
glädjens bilder kring sig se är den högsta sällhet vinna
och vår tid skall då försvinna full av förnöjelse.
Chor: Men att nöjd med Herrans vilja ...

 


Äldre Bon Mot


"Kantat på nyårsdagen 1801". Här framförd av Bernt Malmros, orgel, Anna Nyhlin, sång och Chor (K Jenneborg, L Palm, V C Kiiver och V Rydén). Finns som spår #15 på skivan Gustaviansk Juletid

Kantaten på Nyårsdagen 1801 kan du här avnjuta i två olika varianter:

Den första versionen från, skivan Gustaviansk Juletid, torde mest likna den som församlingen i Jakobs kyrka vid Kungsträdgården, mitt emot Gustav III:s operahus, fick höra den första dagen på det nya året 1801.

  

Eftersom Åhlström inte anger specifikt om han avsåg en tenor eller sopran att sjunga kantaten så får vi tänka oss antingen det ena eller det andra alternativet. Här är det en sopran, Anna Nyhlin och enkelbesatt 4-stämmig kör som medverkar.

  

I kyrkorummet är det naturligt att använda en stor kyrkorgel som ackompanjemangsinstrument. Orgeln som används här är det av Mats Arvidsson år 1982 rekonstruerade originalinstrumentet av Olof Schwan 1786 i Mariefreds kyrka. Intressant är att Åhlström i Jakob hade ett instrument som var grundligt ombyggt och restaurerat av Schwan. Denna orgel var förmodligen stämd cirka en halvton under dagens a=440 som också är tonhöjden för Mariefredsorgeln.

  

Hela kompositionen klingar alltså ljusare än den gjorde 1801, vilket påverkar sångstämmornas klangfärg en smula. Vid tiden kring sekelskiftet 1800 var skillnaderna mellan orgel- och klavermusik obefintlig. Ackompanjemanget är dock då och då mer typiskt klavermässigt i orgelstämmor.

"Kantat på nyårsdagen 1801".

Här framförd av Bernt Malmros, hammarklaver och Johan Christensson, tenor. Finns som spår #18 på skivan
Goda gosse glaset töm!

I den andra versionen, från skivan
Goda gosse glaset töm!, har använts ett hammarklaver, ett ”Forte-Piano”, i ackompanjemanget.

  

Åhlström introducerade detta nymodiga instrument i Stockholm vid några konserter i Riddarhusets Stora sal i oktober och november 1779 då han spelade solostycken och en ”Solo-Concert”. En tenor, här Johan Christensson, i sångstämman blir automatiskt mera dramatisk i sitt uttryck, vilket matchar och förstärks av Forte-Pianots möjlighet till stor dynamik och flexibilitet i spelet.

  

Med en orgel kan man inte åstadkomma så stora dynamiska skiftningar i detalj, även om man givetvis kan kompensera med tillgången till en mycket kraftigare ljudvolym (om man så önskar) och med en stor palett kontrasterande klangfärger i registreringarna.

  

Eftersom Nyårsdagskantaten på ”Goda gosse …” tänktes spelas och sjungas som ett improviserat sånginslag hemma hos Åhlström i april år 1805, uteslöts det avslutande körpartiet som är en kraftfull ordagrann upprepning av arians sista soloavsnitt.