Månadens Bon Mot

Varje månad publicerar vi en satirisk eller på annat sätt livgivande illustration eller text.

Den tredje Gustafs mod

Ett samkväm hos Carl Stenborg om aftonen den 29 maj 1773


Källforskning inom humaniora bedrevs mycket intensivt runt sekelskiftet 1900. Inom musik och teater verkade fler personer. En av dessa var Johan Flodmark som år 1903 publicerade en biografi över ”Elisabeth Olin och Carl Stenborg, Två gustavianska sångargestalter”.


Flodmark har ur två tidningskällor hittat skildringar av den festkonsert som en 21-årig Carl Stenborg bjudit in till i sitt hem den 29 maj 1773, årsdagen av Gustaf III:s kröning: Gjörwells Nya Allm. Tidn:r d 4 juni 1773 och Hwad Nytt? Hwad Nytt? D. 10 juli 1773. Här följer ett sammandrag av Flodmarks text:


"Pingstaftonen d. 29 maj 1773 hade Cancellisten vid Kongl. Hof-Contoiret och Chanteueren vis Operan Carl Stenborg – vår berömde och oförliknelige premier-aktör till sig bjudit ett sällskap musikälskande herrar och damer för att fira årsdagen af konungens kröning. (Stenborg bodde då i hörnet av Kornhamstorg och Lilla Nygatan nr: 1) - En hyllning åt Gustaf III, den af alla då högt älskade monarken, som genom sitt snille och sin intagande personlighet vunnit undersåtarnas hjärtan.

 

Bland gästerna fanns Carls broder Nils, operasångaren Björkman, kommerserådet Patrik Alströmmer m. fl. samt på den kvinnliga fru Olin – naturligtvis – äfvensom hennes äldsta dotter. Även tre diktare var närvarnade, magister Olof Bergklint, sekreteraren Johan Simmingsköld och hofsekreteraren Bellman samt många kavaljerer och amatörer (= musikälskande utövare).

 

Vid konsertavdelningen inledde m:lle Olin (dvs dottern Elisabeth) med en av Stenborg komponerad aria som genom sina höga tonlägen ställde stora fordringar på den unga sångerskan. Fru Olin sjöng sedan en Aria bravura ur Uttinis kröningskantat följt av ett instrumentalt stycke utfört av Alströmmer, varefter Stenborg lät höra sin vackra stämma i en Gustaf III:s revolution lovprisande aria – äfven den hans egen komposition." ...

 

"Jag hört Vår Svenska Frihet klaga,

en tröstlös Suck Dess qval tillkänna gett.

Jag Sielfvåld i sin ÿra sett

Som uti Frihets namn har velat Hennes Thron intaga

Men sedan Kungars Kung med Gustaf giorde ett
feck frihet samma rätt som förr att oss behaga

Dö, Dö Sielfsvåld dö! Då du ei mera kan försvaga,

den Lÿcka och det Lugn som Sverige genom Gustaf skett

 

Den Tredje Gustafs mod har oss vår Frihet gifvit

Om Gustaf täflat har, att Dess dÿra nit för Fosterlandets väl

Hwad han för Oss har giort, Europas undran blifvit

Han Tvedrägt fängslat har till Enighetens Träl

Om Gustaf täflat har, att göra Sveriges Lÿcka

Låt våra Hjertan då förenas til ett som biudes Sveriges Far

Monarquer skola tÿcka att aldrig större Skänk ett Folk sin Konung gett." *

 

... "Vid klockan 9 serverades en förträfflig supé. Trenne skålar tömdes. Sedan fortsatte aftonen med en aria till text av Bergklint på en populär melodi ur Favarts skådespel ”Raton et Rosette”. Uti detta kväde, i vars sjungande deltogo bägge Stenborgarna, Björkman, Alströmmer och Bellman, äfvensom fru Olin och hennes dotter. Så fortsatte aftonen med en mängd mer eller mindre improviserade musikstycken. En deltagare intygade ”Glädjen öfver sjäfva dagen, som hos oss alla blossade, var alldeles obeskriflig”. Under all denna entusiasm hade ingen tänkt på tidens flykt."

 

Först klockan 3, när morgonen grydde, åtskiljdes det glada sällskapet.


*) Den snirkliga kantattexten kan man hänföra till en litterär genre där man uppmuntrade speciellt nya regenter att de måtte infria de förhoppningar som folket, genom diktaren, önskade se uppfyllda av denne. (jmf i vår tid - att ge Obama Nobels fredspris i förväg).

 

Sjelfsvåld och Tvedrägt i texten syftar givetvis på de under den s.k. Frihetstiden uppslitande politiska striderna mellan Hattar och Mössor, samt det knepiga utrikespolitiska läge som Sverige eskalerande kom att befinna sig i, när olika konstellationer av makter försökte att intervenera med subsidier, mutor och allehanda hot. Polens öde att bli uppdelat av dessa politiska makter var nog ett skrämmande scenario att vänta sig i detta inrikespolitiska kaos.


Kantaten framfördes av Ensemble Pasticcio ofta i de temakonserter ”Gustavianskt” där vi ville förmedla musik från 1770-talets ”kulturexplosion” och samtidigt visa på den entusiasm som den unge Gustaf III väckte, framför allt hos Sveriges kulturutövare och den dåvarande växande medelklassen som, entusiasmerad av upplysningsfilosofin, började utmana den gamla priviligierade överklassen. Inspelningen gjordes vid en kvällskonsert i Drottningholms Slottskyrka den 30 juli 1993.



Äldre Bon Mots



Gustav III:s kröning i Storkyrkan 29 maj 1772, målning av Carl Gustaf Pilo, Nationalmuseum, Wikimedia Commons


Carl Stenborg, oljemålning av Ulrika Fredrika Pasch 1785, Kungl. Operans konstsamling, refoto Alexander Kenney


"Den tredje Gustafs mod ... / Jag hört vår svenska frihet ...", kantat från 1773 av Carl Stenborg med anledning av årsdagen av Gustav III:s kröning.

 

Här framförd av Ensemble Pasticcio; Kerstin Wahlström-Ohlsson, sopran, Anders Berg, traversflöjt, Sören Jansson, violin, Louise Agnani, violoncell samt Bernt Malmros, cembalo.


Kantaten, som är bevarad i Stenborgs egenhändigt skrivna partitur, är instrumenterad för Violin 1 och 2, Viola och Basso, 2 Oboer och ett Hornpar.

 

Sångstämman är noterad i G-klav, vilket indikerar antingen en tenor eller en sopran. Stenborg torde själv ha sjungit kantaten den kvällen.

 

Kantaten består av ett inledandande ”Recitatif” ackompanjerat av stråk (accompagnato) c-moll ...

 

Aria: (ackompanjerad av hela orkestern ”Tutti”) C-dur.

 

För Pasticcio gjorde Bernt Malmros, sin vana trogen, ett arrangemang i kammarformat för ensemblens begränsade instrumentarium.