Vägen till Mathilda . . .

. . . och hennes musik - och hur en skiva till slut såg dagens ljus

Av Bernt Malmros

Ibland är det möte med en medmänniska eller ett lyckosamt notinköp som kommer att resultera i ett nytt musikaliskt skapande. Så var fallet med min väg till Mathildas musik som bestämdes av ett antal lyckliga sammanhang.

För att berätta historien av denna trestegsraket får vi börja någonstans i åren efter 2004 när skivprojektet på Stockholms läns museum ”Musik genom tre sekler” – dvs 1600-, 1700-, och 1800-talen hade kommit 4/5 av den planerade vägen. Det återstod då att försöka skildra det sista århundradet i sviten, 1800-talet. Detta århundrade kändes nästan övermäktigt att på ca 75 minuters speltid kunna förmedla. Inte nog med att mängden människor som hade möjlighet att ägna sig åt musik antingen som utövare eller njutare hade ökat under seklet, så hade också nottrycksproduktionen exploderat lavinartat. Vad skulle man välja i detta överflöd? Hur skulle jag berätta om stockholmsmusiken som den då kunde gestalta sig för gemene man?

Första steget

Som tur var började jag att leta i mina privata sparade musikaliska notgömmor av ärvt, av nyfikenhet inköpt och på annat sätt insamlat material. En grundtanke var att framför allt lyfta det kvinnliga musikskapandet som så mycket kom att prägla seklets musikliv. Kom ihåg att musiklivet ofta byggde på hemmamusicerande innan radio och grammofon fanns! För den planerade skivan ”Stockholmskt 1800-tal” hade jag hittills i mina gömmor funnit några intressanta, delvis bortglömda, kvinnliga kompositörer som Johanna Ölander, Valborg Aulin, Kristina Nilsson och Eva Stackelberg. Det skulle kunna bli ett ännu bättre utfall …!

Då, en sommareftermiddag på dåvarande Statens Musikbibliotek hittade jag ett utgallrat, något använt notexemplar av ”Sånger vid PianoForte Tillegnade dess dotter Eugenie af Mathilde Montgomery” i bibliotekets Loppislåda – ett originaltryck från 1839 till ett mycket lågt pris. En pusselbit föll på plats. Mathilde(a) hade jag bara läst om, men inte haft hennes musik inför mina ögon tidigare. Jag fastnade speciellt för en av sångerna, ett djupt rörande ställningstagande mot slaveriet (som Sverige fortfarande vid tiden praktiserade i sin koloni Saint Barthélemy). Sångens titel var ”Negerflickans klagan” och den hade influenser av det som vi närmast förknippar med Blues och Gospel i sitt musikaliska språk. Hur hade Mathilde kunnat fånga upp dessa musikaliska särdrag? 

De andra sångerna i häftet hade alla olika uttryck och visade spår av de mest skilda influenser, italienskt, franskt, tysk-österrikiskt och svenskt! Här var verkligen en intressant kvinnlig kompositör att lyfta fram! Den kalejdoskopiska skivan blev efter många inspelningsomgångar i vårt hem under sommaren 2007 klar tidigt våren 2008 och projektet ”Stockholmsmusik genom tre sekler” sålunda avslutat.

Andra steget

Ett troget fan dök upp vid många av mina konserter i Stockholm. Det var Jane Rothlind, syster till Allan och John Rothlind. Hon köpte på sig skivor av mig och däribland dessa, just 1800-talsplattan. Jag pratade ofta med henne efter konserter som hon besökte och en musikalisk vänskap uppstod. Hon avslöjade att hon var släkt med denna Mathilde Orozco – Montgomery och att hon genom åren samlat kopior av hennes stora notproduktion och annan hennes personalia. Hon visionerade om en tänkbar skiva med Mathildas musik och frågade om jag kunde tänka mig att ta mig an detta. Sagt och gjort. Jane bjöd mig hem till sig en majdag 2016 och jag lämnade henne i den sena eftermiddagen med en diger kasse av material som jag genast ivrigt satte tänderna i.

Den sommaren ägnade jag många timmar att gå igenom hela Mathildas drygt 60 verk rika sångproduktion och började så utforma en låtlista för en skiva. Min bärande tanke var att dels gå kronologiskt till väga, kombinerat med att lyfta fram sånger som visade så många olika sidor av Mathildas musikaliska och litterära språk som möjligt. Sedan fanns ju runt Mathilda många uppskattande och delvis uppvaktande manliga kollegor inom musiken som också borde finnas med som referenspunkter på denna skiva: Bernard Crusell, Erik G Geijer, Adolf F Lindblad, Giacchino Rossini och Olof Åhlström. Geijers sång ”Söderländskan i Norden” blev den givna undertiteln på skivan om Mathilda Orozco – Montgomery - Gyllenhaal. Nu återstod dock finansieringen.

Tredje steget

Här kommer Allan Rothlind in i bilden. Han hade följt med Jane till några av mina konserter och på så vis lärde vi också känna varandra och kunde börja samarbeta om en ”crowd funding-finansiering” genom de stora släkterna som utgjordes i rakt nedstigande led av Mathildas efterkommande. Sångerna jag valt ut började jag så repetera med sopranen Anna Nyhlin (som Jane hört vid många av våra konserter) och vi spelade in en demo samma september som kunde tjäna som aptitretare. Vid jultid 2016 var finansieringen av själva skivproduktionskostnaderna i det närmaste i hamn. Annas och mitt bidrag var att vi båda arbetade helt ideellt med projektet. Detta kröntes den 1 - 4 april 2017 med inspelning på mitt taffelklaver, byggt av Anders Söderberg (ca 1830), kärleksfullt utförd av ljudnestorn Bertil Alving som också stod för redigering och mastering.

Skivan blev så färdig på mitt förlag ”Ad Cultura” med sin booklet i 4-färg, formgiven av Ingvar Lundkvist och undertecknad. Releasen med en livekonsert med ett knippe av Mathildas sånger från skivan gjordes på Kristinehovs malmgård den 14 juni 2017, Mathildas födelsedag, med inbjudna gäster från hela de stora släkterna samt övriga vänner och musikintresserade. 

Ny bokbiografi om Mathilda

Nu föreligger äntligen på Bokförlaget Langenskiöld en nyskriven bokbiografi ”Ekon i dur & moll” av Susanne Giraud Langenskiöld om Mathilda Orozco.

Denna artikel är en av MTS lätt bearbetad version av Bernt Malmros efterord i ovan nämnda bok.