Christine Charlotte Cederström


Av Bengt Hildebrand


Christine Charlotte Cederström, född Mörner den 2 mars 1760, Halmstads församling, (på Duveke). Charlotte uppfostrades hos sin morfader Elof Steuch på Duveke och hans maka, född Juul. Längre fram kom hon till sina föräldrar på Gemmatorp, Gåvetorp och Oby (Kronobergs län) och omtalas i september 1776 ha ämnat sig till Gustav III:s hov, en föresats, som på annat håll uppges ha förverkligats.


Tjuguårig äktade hon hos mormodern på Duveke friherre Axel Gyllenkrok, äldste son till en av Skånes då rikaste magnater. Hon fick sitt nya hem på Björnstorp. Äktenskapet blev emellertid icke lyckligt. Charlotte sökte tröst i vänskapsförbindelser, teckning och poesi. Särskilt hade hon anlag för karikatyrer och fick även smärre vittra alster tryckta.


En i handskrift bevarad diktsamling från 1789-90 visar huvudsakligen melankoliskt-sentimentala stämningar. Hon skrev även skaldebrev till »vittra» vänner, bl.a. ända från 1778 — senare användande de pastorala namnen Celmire och Lycis — till friherre Knut Leijonhufvud, som hon 1790 besökte på Lindö. En versifierad beskrivning över denna resa visar hos Charlotte andra, väsentligare drag, en humor och satir, som röja hennes frändskap med brodern Hampus Mörner, under vedernamnet »Hampus hussar» känd som en av den gustavianska tidens största skämtare. När därför Leijonhufvuds vän Carl Christoffer Gjörwell d.ä., i brev till sin dotter, julafton 1795 förkunnar upptäckten av en ny »vitter dame» å svenska parnassen, heter det, att hon »lyser av snillegåvor, dock av det mera glada och liksom självs-våldiga slaget; vilket är också mindre att undra på: ty hon är ung till sinnet och lever stundom uti stora världen». Det alster, som Gjörwell läst, var »Cecile eller ömhetens seger», skriven med rousseauansk sentimentalitet. Vida kvickare var Charlottes efterskrift (bilagd Gjörwells brev), sedan »Cecile» av annan hand omarbetats.

Förhållandet till maken försämrades under 1790-talet, och från 1798 finner man visserligen Charlotte alltjämt å Björnstorp, men Gyllenkrok boende å Svenstorp. Till den formella skilsmässan gav maken anledning. Charlotte hade emellertid redan förlorat sitt hjärta till en annan. 1792 dyker Bror Cederströms namn första gången upp i hennes brev, han nämnes av Gjörwell 1795 som hennes »förtrogne vän», då hon just till Cederström översänt »Cecile». Då Charlotte var bunden, friade Cederström 1798 till hennes syster, Sofia Louise Sprengtporten, vilken dock avböjde, bl.a. med hänvisning till »min systers och Herr generalens attachment», som hon trott vara oupplöslig, och till utsikten, att Gyllenkroks ohälsa och »usla diet skulle sluta dess dagar». Äntligen fri 1799 vigdes Charlotte 1800 med Cederström.

Allt talar för att Charlotte i sitt nya äktenskap vann en sällsynt stor lycka. Efter makens förflyttning till Stockholm 1802 kom hon även mer i beröring med »snillen och konstnärer», »Guds adel» enligt hennes terminologi. I hennes »Skaldeförsök» 1800-12 (i handskrift) är tonen ofta idyllisk och glad, t. o. m. uppsluppen. Den 21 januari 1803 blev hon hedersledamot i Målare- och bildhuggareakademien och tog 24 januari inträde. Hon deltog i akademiens utställning samma år och även 1807 med försök i allvarligare ämnen, vilket just icke låg för henne. Betydelsefullare blev den sociala roll, hon kom att spela. I en skildring heter det därom: »I dessa dagar voro få illustrare societeter i Stockholm än krigspresidentens salong, men det erkännes, ej genom hans snillrika umgänge, utan genom hans musikaliska och poetiska makas.»


En av de återkommande gästerna var den kände tonsättaren, krigsrådet Olof Åhlström. Denne var svåger till Anna Maria Lenngrens man, och så infördes även den kvicka skaldinnan hos Cederströms, där hennes skaplynne säkerligen väl harmonierat med värdinnans. Genom Åhlström blev även Johan David Valerius Cederströms sekreterare i krigskollegium 1805 och en välkommen gäst hos sin chef. »Detta umgänge», skriver Bernhard von Beskow, »utövade på Valerii världsbildning ett omisskännligt inflytande.» Det var där, han tillägnade sig »detta fina levnadsvett och detta förbindliga uttryck av sin naturliga välvilja», som utmärkte honom. Åhlström, som utgav den bekanta serien »Skalde-stycken Satte i Musik», spelade i Charlotte Cederströms aftoncirklar många av dessa kompositioner för att höra hennes omdöme och upptog i sin samling tretton av hennes dikter, därav nio tonsatta av Åhlström och en av henne själv. Dessa dikter höra till hennes formellt bästa, med klar och lätt diktion. De flesta äro naturbeskrivande idyller, några reflexionsdikter.


Flera andra av Charlotte Cederströms diktalster blevo folkpoesi i skillingtryckets form. Mest känd är den vemodiga »Välkommen, o måne, min åldriga vän», till vilken hon satt melodi. Inledningsstrofen går igen t.ex. i Emilie Flygare-Carléns »Ett köpmanshus. i skärgården» (1859-60), och visan lär ännu i sen tid ha sjungits i bl.a. Vikbolandets skärgård. Av annat kynne var Charlottes »Sällskaps-sång» med omkvädet »I synnerhet i gott kalas / Med några bröder och ett glas», som enligt Henrik Lilljebjörn brukade sjungas av bruksherrarna i Värmland vid glada måltider i början av 1800-talet.


Från tiden efter 1812 har man blott få dikter av Charlotte Cederström, men på prosa en reseskildring från 1818. Hon läste gärna svensk historia, älskade detta ämne »med mycken eld, visste däri mycket, dömde med urskiljning och lade ofta i själva uttrycket något originellt». Efter Cederströms politiska fall bodde han och hans hustru på Oby (Kronobergs län) samt på vintern i Växjö. Även i den nya miljön bevarade Charlotte sina vittra intressen, och begåvade ynglingar (Peter Wieselgren, Carl Magnus Ekbohrn) fingo röna hennes lust att hjälpa. Krigspresidenten dog 1816, djupt sörjd av sin maka. Från 1829 bodde Charlotte ständigt på den idylliska herrgården Benestad, vid sjön Salens vackra strand. Hon dog där 22 februari 1832 och begrovs vid Cederströms sida på Blädinge kyrkogård.

I sin ungdom ansedd för en skönhet var Charlotte samtidigt till sitt väsen karlavulen, något som att döma av senare porträtt starkare accentuerades med åren. ... Likväl hade hon enligt Leopold fått »gåvan av en evig älskvärdhet». ... Själv klagar hon i brev 1795 till Per Tham över, »att vi fruntimmer ha blott lappris kunskaper» och tillfogar med tanke på sin bildningslust: »är icke sådant likväl en god böjelse, fast den ligger i sin linda?»


Charlotte Cederström ihågkommes ej blott för sin produktion. Samtida ha tillräckligt vittnat om det upplivande i hennes humoristiska läggning och spirituella konversation, i hennes »passion för sitt fäderneslands vitterhet», för konst, musik och historia. Att hon, under Gustav IV Adolfs särskilt för litteraturen föga gynnsamma tid, använt sin sociala ställning till att samla likasinnade omkring sig med uppmuntrande entusiasm, stödjande, där så behövdes, med beredvilligt öppnad hand, var ej utan betydelse. Icke utan skäl målade Per Krafft d. y. 1806 å en piedestal med Pallas Athene's byst vid sidan av hennes bild orden: »Åt henne som gynnar och livar konsterna ägnat.»

 

Artikeln är hämtad från Svenskt Biografiskt Lexikon (urn:sbl:14734).


Marginellt redigerad av MTS. Bilder/ljudspår/bildtexter av MTS.


  

Porträtt av Christine Charlotte Cederström, oljemålning av Carl Fredrik von Breda, 1804, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, privat ägo, (något beskuren)


"Mitt råd" med text av Charlotte Cederström. Här framfört av Ann Hallenberg, mezzosopran och Bernt Malmros, klavikord. Finns som spår #5 på skivan Vårt kön så föga det behöfver

"Landtmannen" med text och musik av Charlotte Cederström. Här framförd av Ann Hallenberg, mezzosopran och Bernt Malmros, klavikord. Finns som spår #8 på skivan Vårt kön så föga det behöfver. Från Skalde-stycken Satte i Musik, XV:9 1807

"Klagan" med text av Charlotte Cederström. Här framförd av Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, klaver. Finns som spår #18 på skivan Mathilda Orozco

www.musiktresekler.se                                       MUSIK TRE SEKLER                            mail@musiktresekler.se      

  

Om Musik Tre Sekler och Ad Cultura                      Musik Tre Seklers Nyhetsbrev - läs mer!