Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen
Bon Mot juni 2025
Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
Löfmarknaden vid Munkbron
Lövmarknaden var en midsommartradition i Stockholm som lär ha engagerat en stor del av dess befolkning under långa tider. Vi vänder oss till en klassisk skildring från den innehållsrika boken "Gamla Stockholm" författad av paret Claes Lundin och August Strindberg 1882, illustrerad av den eminente Stockholmsskildraren Elias Martin i en akvarellerad konturetsning av Martin Rudolph Heland ”Midsommarafton vid Munkbron” 1790.
Lundin – Strindberg skriver schwungfullt och levande om företeelsen Löfmarknaden och återges här i sammandrag:
"Löfmarknaden är ett för hvarje stockholmare sedan barndomstiden kärt minne. Marknaden kan icke ordnas under stadens öfriga marknader. Han (den) har visserligen sin motsats i julmarknaden, hvilken ej heller är riktigt köpmansaktig, utan mera beräknad på nöje, i synnerhet för det yngre släktet; men löfmarknaden är ett barn af den svenska sommaren och därför af långt större poetisk natur, friare i sitt uppträdande, mildare i sitt sätt att bemöta folk på öppen gata, löfomkransad, blomsterrik, ljuslett och gladlynt långt in på natten eller till och med utan någon natt, solstrålande allt igenom. … Det är den 22 juni som är den egentliga marknadsdagen.
Tidigt på morgonen, så tidigt att icke ens sotare äro vakna, syntes och synes ännu på den dagen en mängd på Mälaren simmande löfruskor, alla styrande till staden. Det är landtfolkets båtar, så dolda under högar af grenar och hela träd med deras löfverk, att själfva farkosten icke märkes, utan endast den gröna båtlasten, hvilken tyckes af sig sjelf flyta till sin bestämmelse. …
Här och der sticker ett lappadt segel upp bland grönskan. Under björkgrenarne som släpa i vattnet rör sig kanske en åra i långsam takt. Mälarens strandfolk har vaknat och rott hela natten för att kunna taga Stockholm på sängen. Det folket har dagen förut ur skogarna släpat allt detta gröna. Mången ung björk har fått sätta lifvet till för att glädja stadsfolket. Landtmänniskorna och skogen offra sig för staden. Skogen, åtminstone björkdungarne på Mälarens holmar, hafva kanske svårast att repa sig. Landtfolket skördar alltid några slantar, köper kaffe och brännvin, och när det kommer hem är det på midsommaraftonen färdigt att dansa kring majstången. Det är ju icke natt ens midt i natten. Hvarför då behöfva sova?"
