Stockholms musikliv under 1600-, 1700- & 1800-talen
Bon Mot augusti 2025
Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
Vänskap, Heliga namn!
Vänskap är under upplysningstiden vid 1700-talets slut och 1800-talets början en djupt passionerad mänsklig egenskap som lever i en lycklig symbios med tankarna om förnuftet och vetenskapen som viktigaste delar i människans liv. Vänskap kunde ta sig nästan svärmiska uttryck både mellan män och kvinnor, män och män, kvinnor och kvinnor.
Dessa platoniska känslor skvallrar tidens livliga brevväxlingar mycket tydligt om. Vår på MTS flitigt anlitade illustratör Johan Tobias Sergel är ett gott vittne om denna vänskapskult som han skildrar både i en ofantlig mängd konstnärliga bilder och i långa och spontana, ofta illustrationsrika brev.
Efter Sergels lyckliga tid med sin kära Anna Rella Hellström, som han levde i stockholmsäktenskap med, som varade från 1783 till hennes död i gulsot 1796, hamnade Sergel i djup depression som svårligen kunde lindras av de två av deras fyra barn som överlevde. Sergel hade några intima manliga vänner som kom att betyda alltmer för honom efter Anna Rellas död. Vi kan nog med fog påstå att vänskapen räddade Sergel till livet.
Bland dessa vänner var Johan Jacob de Geer, Nicolai Abildgaard, Carl August Ehrensvärd, Pehr Hörberg och Per Tham. Ehrensvärd, den sangvinske, var nog den vän som stod Sergel allra närmast.
Quand l´amour nous a quitté
Quand loin de nous il sénvole,
Sa seur, la tendre amitié
Se presente et nous console.
Sålunda skaldar Sergel om vänskapen i en fransk vers som ingår i en längre dikt om livsloppet. ”När kärleken fjärran flytt oss så kommer dess syster, den ömsinta vänskapen oss till vår tröst.”
Helt problemfritt var inte Sergels och de Geers förhållande. Sergel irriterade sig på dennes ”brist på passioner, hans flegma”. Pehr Hörberg gav efter de Geers död i ett brev till Sergel en sammanfattning av den gemensamme vännen: "Ja vår salige vän på Finspång, han var god som ett Lamb och hade en sådan caracteur."
Abildgaard, gängets melankoliker, hälsade Sergel och Ehrensvärd på i Köpenhamn så ofta de kunde och sände också teckningar till varandra från vännernas vistelse på Ehrensvärds gård Dömestorp.
