Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
Dikten är författad ”Af et Svenskt Fruntimer” som var vän till Helena, arvprinsessa av Mecklenburg. Helena var barnbarn till tsarinnan Katarina den Stora och föddes den 24 december 1784. Katarina tyckte att barnet var vackert som ”Den sköna Helena”.
Helena gifte sig 1799 som Mecklenburg-Schwerin och flyttade året efter till Schwerin. Helena blev blott arton år gammal. Hon dog kort efter att ha fött sitt andra barn, en dotter, i hastig lungtuberkulos den 24 september 1803. Livet var en ojämn kamp även år 1803!
Musiken till sången Helena komponerades av Olof Åhlström och publicerades av honom i ett separattryck år 1805 (eller eventuellt något tidigare) med både svensk och tysk text.
Vi har tidigare berört ämnet VÄNSKAP i vår serie Bon Mots. I Bon Mot om Sergels förhållande till vänskapen har vi givit några exempel på hur vänskapen mellan män kunde ta sig uttryck vid tiden runt 1800. Denna Elegi är ett starkt och innerligt uttryck för kvinnlig vänskapsdyrkan vid samma tid.
Frans Michael Franzén talar i sin dikt ”Lifvets njutning” om hur ”Härjaren rycker Brud ifrån brudgum Och vän ifrån vän”. Lifvets njutning är ett manligt sätt att uttrycka livets hårda och ofrånkomliga sorgesidor, men serverar här ett förlösande förhållningssätt: ”Fatta det blinkande glaset förnöjd …”
Vilket "Svenskt fruntimer" kan vara författare till denna elegiska vänskapsdikt? Hon ska alltså ha varit vän till Helena, samtidigt som hon börjat vänskapen och samarbetet som textleverantör till Olof Åhlström. Det finns endast en högst trolig kandidat, Charlotte Cederström. Hon hade den 19 november 1800 gift om sig med sin ungdomsförälskelse Bror Cederström. Innan paret Cederström från år 1802 alltmer slog sig ner i Stockholm, så uppehöll de sig i svenska Pommern-Mecklenburg, där Bror Cederström var stationerad som svensk generalguvernör och kansler för Greifswalds Universitet*. Charlotte är den svenska kvinna som hade alla chanser att bli vän med den likaledes intellektuellt och konstnärligt inriktade Helena av Mecklenburg i grannskapet. De hade båda som sina huvudintressen, att teckna och studera litteratur och konst.
Med största sannolikhet var det Charlotte som författade denna känsliga dikt tillägnad väninnan Helena. Det går att känna igen Charlottes sätt att uttrycka sorg och saknad i hennes övriga djupt mänskliga diktning som tonsattes av Åhlström. I skivorna ”Vårt kön så föga det behöfver”, ”NU” och ”Mathilda Orozco” ger vi flera prov på detta.
*Författaren och fritänkaren Thomas Thorild var från 1795, under Bror Cederströms tid, universitetsbibliotekarie i Greifswald.