Bon Mot september 2026

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

  

Helena - Elegie

  

Dikten är författad ”Af et Svenskt Fruntimer” som var vän till Helena, arvprinsessa av Mecklenburg. Helena var barnbarn till tsarinnan Katarina den Stora och föddes den 24 december 1784. Katarina tyckte att barnet var vackert som ”Den sköna Helena”.


Helena gifte sig 1799 som Mecklenburg-Schwerin och flyttade året efter till Schwerin. Helena blev blott arton år gammal. Hon dog kort efter att ha fött sitt andra barn, en dotter, i hastig lungtuberkulos den 24 september 1803. Livet var en ojämn kamp även år 1803!


Musiken till sången Helena komponerades av Olof Åhlström och publicerades av honom i ett separattryck år 1805 (eller eventuellt något tidigare) med både svensk och tysk text.


Vi har tidigare berört ämnet VÄNSKAP i vår serie Bon Mots. I Bon Mot om Sergels förhållande till vänskapen har vi givit några exempel på hur vänskapen mellan män kunde ta sig uttryck vid tiden runt 1800. Denna Elegi är ett starkt och innerligt uttryck för kvinnlig vänskapsdyrkan vid samma tid.


Frans Michael Franzén talar i sin dikt ”Lifvets njutning” om hur ”Härjaren rycker Brud ifrån brudgum Och vän ifrån vän”. Lifvets njutning är ett manligt sätt att uttrycka livets hårda och ofrånkomliga sorgesidor, men serverar här ett förlösande förhållningssätt: ”Fatta det blinkande glaset förnöjd …”


Vilket "Svenskt fruntimer" kan vara författare till denna elegiska vänskapsdikt? Hon ska alltså ha varit vän till Helena, samtidigt som hon börjat vänskapen och samarbetet som textleverantör till Olof Åhlström. Det finns endast en högst trolig kandidat, Charlotte Cederström. Hon hade den 19 november 1800 gift om sig med sin ungdomsförälskelse Bror Cederström. Innan paret Cederström från år 1802 alltmer slog sig ner i Stockholm, så uppehöll de sig i svenska Pommern-Mecklenburg, där Bror Cederström var stationerad som svensk generalguvernör och kansler för Greifswalds Universitet*. Charlotte är den svenska kvinna som hade alla chanser att bli vän med den likaledes intellektuellt och konstnärligt inriktade Helena av Mecklenburg i grannskapet. De hade båda som sina huvudintressen, att teckna och studera litteratur och konst.


Med största sannolikhet var det Charlotte som författade denna känsliga dikt tillägnad väninnan Helena. Det går att känna igen Charlottes sätt att uttrycka sorg och saknad i hennes övriga djupt mänskliga diktning som tonsattes av Åhlström. I skivorna ”Vårt kön så föga det behöfver”, ”NU” och ”Mathilda Orozco” ger vi flera prov på detta.


*Författaren och fritänkaren Thomas Thorild var från 1795, under Bror Cederströms tid, universitetsbibliotekarie i Greifswald.

 

 

Äldre Bon Mots


Helena Pavlovna från Ryssland, gift 1799 som Mecklenburg-Schwerin, målning av Josef Mathias Grassi 1802, Wikipedia

 

"Helena" finns som spår #15 på skivan NU med Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, hammarklaver (Ad Cultura AcNo 1) 2014

 

Långt från dessa berg och dessa kalla stränder

Jag såg en dal, så frodig och så grön.

Den pryddes av en ros intagande och skön.

Så skön den aldrig än fanns uti andra länder.

Säll är denna park, när hon där blänkte,

Och hopp och glädje jorden skänkte!

 

Du rikens glans och furstars största ära! Helena,

Denna ros var ingen ann än du.

Då jag vid vid din cypress bedrövad sitter nu,

Besök mig med din hamn. Den skall ej mig förfära.

Kom, lys mig i en aftonstjärna,

Och jag skall skåda dig så gärna!

 

Nu majestätiskt där på silverskyar buren.

Du satt din tron, din borg ibland seraferne.

Den lycka var för stor, för stor för dödlige

Att äga länge dig som prydnad i naturen.

Och mörk blev natten, höljd af dimman,

Och sorgligt slog den sista timman.

"Helena" är en för tiden och för Åhlström ovanligt lång genomkomponerad strofisk sång med de för honom typiska instrumentala för- och mellanspelen. Här i g-moll som förknippas med allvar och känsloupprördhet. Vid orden ”Säll denna park, när hon där blänkte Och hopp och glädje jorden skänkte” går melodin över i Bb-dur, tröstens tonart, men ändar sedan versen i g-moll.

  

I tredje versen vid de inledande orden ”Nu majestätiskt där, på silfverskyar buren …” ändras ackompanjemanget i en majestätisk marschrytm och versen tonar ut i en dyster och ödesmättad Coda med slutackord beskrivande ” Och sorgligt slog den sista timman”…

Anna Nyhlin sjunger till ackompanjemang av Bernt Malmros vid releasen 2017 av skivan "Mathilda Orozco - Söderländskan i Norden" på Kristinehovs Malmgård. Foto Ingvar Lundkvist


Anna lämnade oss i djup sorg och saknad i september 2021 på sin 50-årsdag i en till slut obotlig hjärntumör. Vi är så tacksamma att hennes vackra stämma finns bevarad på våra gemensamma skivor; Stockholmskt 1800-tal, NU, Gustaviansk juletid, Mathilda Orozco -Söderländskan i Norden.


Nu-skivan innehåller fem olika känslokapitel; I Oskuld, II Vishet, III Melankolisk fantasi, IV Sorg som avslutas med sången Helena. Vi vill vi lägga till de två avslutande ljudspåren från NU-skivan under kapitlet V Lycka: - En happy end med eftertanke

# 16 Marche (Maestoso) D-dur och # 17 Lifvets njutning (Cantabile) F. M. Franzén)

# 16 Marche (Maestoso) D-dur. Bernt Malmros, klaver

 

# 17 Lifvets njutning (Cantabile) F. M. Franzén). Anna Nyhlin, sång och Bernt Malmros, klaver