Bon Mot augusti 2026

Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text

  

Livet är en kamp

  

Livet är en kamp -”Einen guten Kampff hab ich Auff der Welt gekämpffet …”


Ja, livet på 1600-talet var verkligen en kamp från vaggan till graven. Detta gällde såväl för fattig som för rik, även om den rike var oerhört mycket bättre lottad än den fattige eller i värsta fall, den helt medellöse.


1600-talet var en turbulent och omvälvande tid som bjöd på nya landvinningar i filosofi och vetenskap, men var samtidigt även konfliktfylld genom ständiga mellanstatliga motsättningar (inte minst religiösa) som ofta ställde till blodiga krigsutbrott. Lägg därtill de koloniala erövringarna och illdåden i världen. Det 30-åriga kriget (1618 – 1648) var en av dessa gigantiska och svårbegripliga konflikter, som den generation Carl Gustaf Wrangel (född 1613) föddes in i. Den satte outplånliga spår i de då levandes liv (om de nu kom att överleva sitt första år).


När Wrangel kämpat sig igenom ett minst sagt omväxlande liv i 62 år avled denne på sitt Schloss Spycker midsommarnatten 1676, tre år efter sin nio år yngre hustru.


Bröllopet mellan den 18-åriga Anna Margareta von Haugwitz och den 27-årige Wrangel hade stått den 1 juni 1640. Valet av brud förargade Carl Gustafs far Herrman Wrangel eftersom han inte hade blivit tillfrågad. Bruden var enligt honom inte högättad nog, var utblottad och kunde inte heller tillföra några pekuniära tillgångar i boet. Att sedan Hermann några år tidigare hade lagt beslag på sonens jämnåriga fästmö och firat sitt tredje bröllop med henne, kanske förklarar sonens motvilja att fråga fadern om lov. Paret Wrangel fick 11 barn, de flesta födda i fält under Carl Gustafs många fälttåg, av vilka enbart 4 flickor överlevde föräldrarna. Ätten Wrangel dog sålunda ut på svärdssidan, något som måste ha förmörkat Carl Gustafs sista dagar.  


Schloss Spiecker (Spycker), dit Wrangel dragit sig tillbaka i maj 1676 var beläget i en naturskön landsbygd intill byn Bobbin mitt på den då svenska ön Rügen och låg på bekvämt avstånd från staden Stralsund på det Pommerska fastlandet, där Wrangel hade sin officiella guvenörsbostad. Ön Rügen hade vid denna tid goda sjöförbindelser med Trelleborg och Ystad med nästan daglig postbåttrafik. (Idag går inte längre några personbefordrande fartyg mellan Rügen och Skåne vilket har gjort ön isolerad från Sverige).


Först fyra år senare den 21 september sker en Sorgegudstjänst i Riddarholmskyrkan i Stockholm för att sedan följas av bisättningen på Skokloster den 1 december Anno 1680. Då framfördes ”einer Traur=Music … gesungen und abgeffasset von einen alten Domestiquen Diener”.


Denna "Domestiquen Diener" (hustjänare) var ingen mindre än David Duncker (död 1691) som varit i Wrangels tjänst sedan 1668. Denne Duncker var från år 1668 ansvarig för inköp och vård av instrument samt lärare i musik för döttrarna Wrangel. 1679 - 1691 var Duncker anställd vid hovkapellet i Stockholm.

 

Äldre Bon Mots


Ovan; Schloss Spycker, Theodor Albert, litografi 1860, Sammlung Duncker, Wikimedia Commons


Till vänster; Titelbladet till begravningsmusiken över Carl Gustaf Wrangels minne

 

Einen guten Kampff . . . 

  

Text: Psalmförfattaren Johann Crüger, bearbetad av David Duncker

Musik: Aria av Heinrich Albert (1630) bearbetad, instrumenterad och försedd med en instrumental Ritornell (kort Sinfonia) av David Duncker (Stockholm 1680).

  

Att foga en Ritornell som inledning och mellanspel mellan verser var ett vanligt knep hos tidens kompositörer. Det var ett bra sätt för sångare och lyssnare att hinna tänka och reflektera/kontemplera över textens innehåll och ställa om affekttolkningen mellan verserna.

1. Einen guten Kampff / hab ich Auff der Welt gekämpffet;

Den / Gott hat gnädelich / All mein Leid gedämmffet; 

Dass ich meinen Lebens-Lauf Seliglich vollendet /

Und mein arme Seel hinauff

Gott dem Herren gesendet.

 

2. Fort hin ist mir bey gelegt / der gerechten Crohne/

Die mir wahre Freud´ erregt /In des Himmels-Throne/

Fort hin meines Lebens-Licht /

Dem ich hier vertrauet

Nemlich GOTes Angesicht /

Meine Seele schauet.

 

3. Dieser schnöden bösen Welt / Jämmerliches Leben/

Mir nun länger nicht gefällt / Drum ich mich ergeben

Meinen JESU / da ich bin;

Jtzt in lautter Freuden /

Den sein Todt ist mein Gewin /

Mein Verdienst sein Leiden.

 

4. Gute Nacht / Ihr meine Freund /

Alle meine Lieben / Alle / die unb mich weint /

Lasst Euch nicht betrüben /

Diesen Abtritt / den / ich tuh

In die Erde nieder.

Schaut / die Sonne geht zu Ruh /

Komm doch Morgen wieder.

Affetti Musicali di Stoccolma

Lennart Löwgren - Countertenor, Hillevi Hogman -  Blockflöjt, Anders Fredljung - Violin, Eva Fredljung - Viola, Torgny Söderholtz - Viola da Gamba, Bernt Malmros - Violone.

  

Inspelad den 21 november 1999 i Adelsö kyrka för boken Am Hofe und in der Provinz des schwedischen Generalgouverneurs Carl Gustav Wrangel.

  

Barockmusik im Pommern des 17.

Jahrhunderts, Greifswald 2000.

  

(Boken är skriven av Ivo Asmus, Universitetsbibliotekarie vid Greifswalds Universitet och gavs ut i en begränsad upplaga tillägnad Arne Losman, museiintendent och chef för Skokloster, till dennes 65-årsdag).

 

Affetti Musicali hade innan inspelningen i Adelsö kyrka spelat ”Sorgemusiken över Wrangel” vid konserter och även Lucidorsånger vid flera tillfällen på Skokloster och i några kyrkor i Stockholm.

 

Ett halvår senare, i maj 2000 gjorde vi en 11-dagars Pommernturné i samband med den årliga Nordiska kulturfestivalen i Greifswald ”Nordischer Klang”. Vi började resan den 4 maj, spelade invigning i Greifswald den 5.e, Schweden Schanze, Universitetsaulan (Lasse Lucidors Welt), Wolgast, Stralsund, Schloss Griebenow, för att avsluta söndagen den 14 maj på Schloss Spycker.

 

Att spela Sorgemusiken över Wrangel på Spycker var ju helt klockrent! Konsertrummet var, sades det, det rum där Wrangel avled. Det sista han såg i livet var förmodligen de allegoriska stuckfigurerna i taket.

 

När vi kommit till just det stycket låg aftonsolen på från väster, skapande ett magiskt ljus i rummet. Stämningen var andäktig. När sista tonen klingat ut svarade oss en koltrast från ett träd utanför det öppna fönstret med klara och evigt nya tirader.

 

Tiden stod still.

Ovan på bild från Schloss Spycker; t.v. Roland Hogman på Theorb (långhalsluta), t.h. Bernt Malmros på Violone (liten Basse de Violon med cellostämning i 8 fot jmf med basfiol som är stämd i 16 fot = en hel oktav djupare). Foto Eva Malmros

T.v.; Schlosshotell auf Rügen, ImmoScout24