Varje månad publicerar vi satirisk, livgivande eller på annat sätt reflekterande illustration och text
Livet är en kamp -”Einen guten Kampff hab ich Auff der Welt gekämpffet …”
Ja, livet på 1600-talet var verkligen en kamp från vaggan till graven. Detta gällde såväl för fattig som för rik, även om den rike var oerhört mycket bättre lottad än den fattige eller i värsta fall, den helt medellöse.
1600-talet var en turbulent och omvälvande tid som bjöd på nya landvinningar i filosofi och vetenskap, men var samtidigt även konfliktfylld genom ständiga mellanstatliga motsättningar (inte minst religiösa) som ofta ställde till blodiga krigsutbrott. Lägg därtill de koloniala erövringarna och illdåden i världen. Det 30-åriga kriget (1618 – 1648) var en av dessa gigantiska och svårbegripliga konflikter, som den generation Carl Gustaf Wrangel (född 1613) föddes in i. Den satte outplånliga spår i de då levandes liv (om de nu kom att överleva sitt första år).
När Wrangel kämpat sig igenom ett minst sagt omväxlande liv i 62 år avled denne på sitt Schloss Spycker midsommarnatten 1676, tre år efter sin nio år yngre hustru.
Bröllopet mellan den 18-åriga Anna Margareta von Haugwitz och den 27-årige Wrangel hade stått den 1 juni 1640. Valet av brud förargade Carl Gustafs far Herrman Wrangel eftersom han inte hade blivit tillfrågad. Bruden var enligt honom inte högättad nog, var utblottad och kunde inte heller tillföra några pekuniära tillgångar i boet. Att sedan Hermann några år tidigare hade lagt beslag på sonens jämnåriga fästmö och firat sitt tredje bröllop med henne, kanske förklarar sonens motvilja att fråga fadern om lov. Paret Wrangel fick 11 barn, de flesta födda i fält under Carl Gustafs många fälttåg, av vilka enbart 4 flickor överlevde föräldrarna. Ätten Wrangel dog sålunda ut på svärdssidan, något som måste ha förmörkat Carl Gustafs sista dagar.
Schloss Spiecker (Spycker), dit Wrangel dragit sig tillbaka i maj 1676 var beläget i en naturskön landsbygd intill byn Bobbin mitt på den då svenska ön Rügen och låg på bekvämt avstånd från staden Stralsund på det Pommerska fastlandet, där Wrangel hade sin officiella guvenörsbostad. Ön Rügen hade vid denna tid goda sjöförbindelser med Trelleborg och Ystad med nästan daglig postbåttrafik. (Idag går inte längre några personbefordrande fartyg mellan Rügen och Skåne vilket har gjort ön isolerad från Sverige).
Först fyra år senare den 21 september sker en Sorgegudstjänst i Riddarholmskyrkan i Stockholm för att sedan följas av bisättningen på Skokloster den 1 december Anno 1680. Då framfördes ”einer Traur=Music … gesungen und abgeffasset von einen alten Domestiquen Diener”.
Denna "Domestiquen Diener" (hustjänare) var ingen mindre än David Duncker (död 1691) som varit i Wrangels tjänst sedan 1668. Denne Duncker var från år 1668 ansvarig för inköp och vård av instrument samt lärare i musik för döttrarna Wrangel. 1679 - 1691 var Duncker anställd vid hovkapellet i Stockholm.